Forskningssupplement 45 1
Forskningssupplement S ocialarbetare framställs o
fta som ”lojala, lydiga och tysta” (Astvik, 2015 s. 1; se även Astvik, Welander & Isaksson, 2017). Wanja Astvik och Marika Melin (2013) visar till exempel i sin intervjustudie med socialarbetare från 2008 att de sällan använder protest som politisk strategi (se även Astvik, Melin & Allvin, 2014). Men det finns skäl att nyansera den här bilden. Socialarbetare organiserar sig kollektivt i synnerhet genom tre fackförbund: Akademikerförbundet SSR, Vision och Syndikalisterna. Från och med år 2009 har det också skapats flera nätverk som fungerar som en kollektiv röst för socialarbetare och som är aktiva på sociala medier. Denna artikel undersöker vilka frågor dessa nätverk driver, vilken roll de fyller och hur de kan förstås i relation till de etablerade fackförbunden. Under de senaste decennierna har det skett en rad förändringar inom den svenska välfärdssektorn som har påverkat socialarbetarna och det sociala arbetet (Jönsson, 2018). Delar av välfärden har privatiserats och antalet vinstdrivande företag som säljer välfärdstjänster och konsulttjänster har succesivt ökat (Sallnäs, 2005; Edebalk, 2017). Stora delar av den offentliga sektorn har blivit föremål för marknadsanpassning genom New Public Management-reformer som inneburit nya typer av styr- och redovisningssystem (Pollitt & Bouchaert, 2011; Swärd, 2017). Dokumentationsarbetet har blivit mer omfattande eftersom det numera ställs krav på att verksamheter ska ha mål som är mätbara och granskningsbara. Dessutom förväntas insatserna vara kostnadseffektiva och evidensbaserade (jfr Johansson, 2011; Swärd, 2017). Digitalisering är en annan aktuell trend. En del kommuner har börjat införa robotar eller automatiserar insatserna genom att tillhandahålla webbaserade biståndsansökningar inom äldreomsorg, försörjningsstöd och verksamheter för personer med funktionsvariationer (Socialstyrelsen, 2017). Studier visar att socialarbetare som arbetar inom den svenska välfärdssektorn upplever sitt arbete som stimulerande (Meeuwisse et al., 2011) och att de som arbetar inom den sociala barnavården stannar kvar på sin arbetsplats på grund av att arbetsuppgifterna upplevs som varierande och spännande och för att de uppskattar sina kollegor (Höjer & Kullberg, 2017). Under senare år har flera studier dock rapporterat om försämrade arbetsvillkor för socialarbetare, i synnerhet när det gäller obalansen mellan de krav som ställs på dem och de resurser som de har till sitt förfogande (Astvik & Melin, 2012; Astvik, Melin & Allvin, 2014; Tham, 2018). Sådan obalans kan skapa stress och påverka både hälsa och arbetets kvalitet negativt (jfr Tham, 2008; Astvik & Melin, 2012; Mänttäri-van der Kuip, 2015; Blomberg et al., 2015). Socialsekreterare som arbetar med barn och unga upplever särskilt hög arbetsbelastning (Sveriges Kommuner och Landsting, 2015) och framförallt de minst erfarna (Tham, 2016). De uppger att ärendemängden har ökat, att de har mindre tid att träffa sina klienter (Tham, 2018) och att arbetsgivarna förväntar sig att de ständigt ska lära sig nya saker (Tham, 2008). Idag ställs till exempel krav på att socialarbetare ska kunna använda ny teknik och utveckla sin digitala kompetens (jfr Svensson & Larsson, 2017). En av orsakerna till att arbetsbelastningen har ökat är mottagandet av flyktingar och ensamkommande barn under 2015 (Sveriges Kommuner och Landsting, 2015). Det sociala arbetet präglas också av ökad personalomsättning (Tham & Meagher, 2009; Astvik, Welander & Isaksson, 2017) och det har blivit svårt att rekrytera såväl erfarna socialarbetare som nyexaminerade socionomer (Sveriges Kommuner och Landsting, 2015). Statistik visar att under ett år (2015 och 2016) hade 34 procent av socialsekreterarna lämnat en tjänst (Akademikerförbundet SSR, 2017). Att lämna sin tjänst kan vara ett sätt att hantera en försämrad arbetssituation, ett annat handlingsalternativ är att protestera (se även Grodofsky & Makaros 2016; Scaramuzzino, 2017). PROTEST SOM STRATEGI I denna artikel utgår vi från Albert Hirschmans (1970/2008) teori om sorti, protest och lojalitet för att förstå vilka strategier socialarbetare använder för att hantera sin arbetssituation och främst valet att protestera genom olika nätverk. Vid missnöje kan människor antingen välja att dra sig undan och till exempel säga upp sin tjänst, försöka påverka situationen genom att protestera och ställa krav på förändring eller acceptera arbetssituationen av lojalitetsskäl. Hirschman intresserade sig bland annat för samspelet mellan användningen av sorti och protest och under vilka omständigheter som individer väljer den ena strategin framför den andra. Individen gör alltid en bedömning av vilka vinster och kostnader som de olika handlingsalternativen för med sig. Enligt Hirschman (1970/2008) är protest i regel den mest kostsamma strategin eftersom individen riskerar att utsättas för någon form av bestraffning eller uteblivna belöningar. För att en individ ska välja att säga ifrån behöver det därför finnas en tilltro till att protesten kan bidra till förändring. ANNA MEEUWISSE TITEL: Professor i socialt arbete vid Socialhögskolan, Lunds universitet. BAKGRUND: Hennes forskning är framförallt inriktad mot det sociala arbetets organisering, frivilliga organisationer och sociala rörelser. GABRIELLA SCARAMUZZINO TITEL: Fil Dr i socialt arbete och arbetar som forskare vid Socialhögskolan, Lunds universitet. BAKGRUND: Hennes forskning handlar bland annat om vilken transformativ roll sociala medier har för mobiliseringen och organiseringen av olika grupper, om e-socialt arbete och om det gränslösa arbetslivet. 1.2019 socionomen 5