Advokaten 1
Reportage Sexualbrott och samtycke under diskussi
onen som ägde rum efter föredraget frågade Advokatsamfundets generalsekreterare Anne Ramberg vem det är som ska sätta måttstocken för vad som ska vara moraliskt accepterat för att det inte ska anses vårdslöst. – Jag tror man behöver en betydligt mer grundlig diskussion om man ska införa ett generellt oaktsamhetsansvar. Men om man håller sig till en kriminalisering av grov oaktsamhet och klargör att detta är avsett att träffa fall av medvetet risktagande, undviker man de allra svåraste frågorna och det hela blir i huvudsak en bevisfråga på Advokaten Nr 3 • 2014 samma sätt som när det gäller uppsåt, svarade Petter Asp. Då krävs inte att den misstänkte har insett att målsägaren inte samtyckte, utan det krävs bara att den misstänkte har insett risken för att målsäganden inte samtyckte. Håller man sig till sådan kvalificerad oaktsamhet bör en utvidgning av ansvaret vara ganska okontroversiell, enligt Petter Asp. det finns några invändningar mot oaktsamhetsansvar i det här sammanhanget. Den ena är att våldtäkt till sin natur är ett uppsåtsbrott, det är något man gör med vett och vilja. ”En kriminalisering av grov oaktsamhet skulle bidra till skyddet av den sexuella självbestämmanderätten och träffa fall som är klart straffvärda men i dag ändå är straffria.” – Det är naturligtvis en alldeles för förenklad syn. I de allra flesta fall när man drabbas av oaktsamhetsansvar gör man något uppsåtligen men är oaktsam i någon del av gärningen. Den andra invändningen som hörs ibland är att det skulle leda till risker för att domstolarna skulle döma personer alltför lättvindigt. Petter Asp tycker i och för sig att man ska vara försiktig med att skapa lagar som ger särskilda bevissvårigheter, men menar att man när det gäller allmänna rekvisit som uppsåt och oaktsamhet måste kunna utgå ifrån att domstolarna upprätthåller gällande beviskrav. n 15