Bumsen 1
Öregrund sedd från Skatudden eller Fyrskeppsudden
om man så vill. Våra hojar står i färjekön i väntan på ombordkörning på färjan till Gräsö. Utefter hamnstråket finns ett flertal glassbarer och i en av dem inhandlades denna läckerhet. Badnymfen Tommy i full aktion, i bakgrunder ser vi Forsmarks karaktäristiska siluett. Vid Bottenhavets strand, runt en naturligt djup vik vid Öregrundsgrepen, på halvön Sunnanö, drygt tio mil norr om Stockholm, ligger Öregrund vars stadskärna består av småbruten och bergig skärgårdsterräng och till stora delar är tätbebyggt, huvudsakligen med trähus från 1700- eller 1800-talet. Öregrund har också en av Sveriges bäst bevarade träbebyggelser och är bl.a. därför Nordupplands populäraste turistmål. Staden grundades 1491 och är idag med sina ca 1 500 innevånare en av Sveriges minsta f.d. städer. Den har brunnit sju gånger och en av gångerna stod ryssen för eldsvådan, året var 1719. Det är väl lika bra att konstatera att staden inte är, aldrig har varit och inte heller kommer bli någon världsmetropol. På vintern är den lika ointressant och avslagen som motsatsen när den under några sommarmånader lever upp till en riktig pärla, det sistnämnda kan den tacka feta – både vad kroppsomfång och plånbokens tjocklek gäller – storstadsbor för, företrädesvis Stockholmare. Detta grundar sig i att staden från slutet av 1800-talet fram till andra världskriget var en omtyckt kurort. Under den tiden byggdes många vackra hus och trädgårdar och av de byggnaderna påminner societetshuset och många andra vackra sekelskiftesvillor från den tiden än i dag. Under några dagar i augusti varje år lever staden upp till badortsanda. Det var också under kurortstiden som sommargästerna från storstäderna köpte många av husen i Öregrund, så är det än i dag och priserna blir därefter. Det var nog ingen tillfällighet att filmen ”Baddjävlar” från 1971 spelades in just i Öregrund och Östhammar. Filmen speglar på ett träffsäkert sätt för- och nackdelarna med storstadens sommargäster. Oavsett vilket väderstreck man närmar sig Öregrund från så står en massa fina små kurviga vägar till förfogande och en parkeringsplats för hojen hittar man alltid någonstans. Tommy och jag nöjer oss alltid med att promenera litet runt hamnkvarteren innan vi intager huvudrätten – själva orsaken till resan – vid hamnbryggan och en strutglass får avsluta skrovmålet. Vid ett av dessa tillfällen bunkrade Tommy också upp med rökta fiskdelikatesser i en av fiskebodarna vid fyrskeppet. Öregrund är mer än väl värd en dagsutflykt och förmodligen också någon gång med övernattning. Griffeltavlornas handskrivna menyer skapar kontinental stämning. 46 BUMSEN 3 – 2012 Död eller levande, Las Vegas eller Öregrund, spelar egentligen ingen roll, Elvis finns alltid på plats!