Nordens Tidning 1
Den 77 meter långa broderade Bayeux-tapeten beskr
iver normandernas invasion av England, scen för scen. FOTO: WIKIMEDIA COMMONS Historien: Hur vikingarna kom till Normandie men när kommunikationerna förbättrades med större bättre skepp blev resandet mer intensivt under 500-1000-talen. Nordborna seglade på Östersjön, Nordsjön, Atlanten, Medelhavet och Svarta havet, tog sig fram längs floder och insjöar. Vattnet var den tidens motorvägar. Det var ömsom handel och plundringar och det var oroliga tider. Många sökte efter nya boplatser och nordiska släkter slog sig ner och skapade små hövdingariken, runt om på brittiska öarna, längs Östersjöns kuster, flodstränder och ner längs Atlantkusten. Man sökte spänning, äventyr men kanske först och främst nytt land och en försörjning. Precis som senare tiders nordbor som emigrerade till Amerika. Det var på detta viset som de nordiska vikingarna kom till N ordiska vikingar tog sig fram över hela Europa och ända till Nordamerika och Nordafrika. Folk hade rest och flyttat till och från Skandinavien i tusentals år, Vikingastaty i Rouen, Normandie. Frankrikes västkust. Först seglade de uppför de stora floderna, Seine, Eure och Orne för att härja och plundra. Senare återkom de för att leta efter boplatser. De fick slå sig ner längs nordvästra kusten och området kallades Normandie, Normandernas land. ”Gånge-Rolf ”, den långe Rolf som ofta fick gå för att han var för stor för dåtidens små ridhästar blev hövding eller rättare sagt hertig, över hela Normandie och om hans öden och äventyr finns mycket nedskrivet. De historiska källorna har lite varierande uppgifter men i stora drag berättar de om att Rolf kom från mäktiga hövdingasläkter med säte på flera ställen i Norden, längs Östersjökusten, Island och på Brittiska öarna. Det uppges bl a att: ”Från Danelagen, den vikingatida sydskandinaviska/danska kolonin på Brittiska öarna, sändes en vikingaflotta år 879 mot Neustrien, d v s området mellan bretonernas område (Bretagne) och kustsachsarnas rike (Belgien/Holland). Befälhavare var Áskettil Ásgeirsson. De slog sig ner i området som de kallade ”Northmannia” Vikingahövdingen och sedemera hertigen Rollos grav i katedralen i Roen. (Normandie) och som mellan år 896 och 911 utvidgades. Áskettil var den danske tronkrävaren, Sven Langfots svåger. Áskettil som kom från Skåneland hade gjort sig känd som hövding även i England. Han blev Normandies förste ledare och landet delades upp mellan hans män; jarlar och krigare. Áskettils son – Hrolleifr ”Gånge-Rolf ” Áskettilsun, hade deltagit i tidigare plundringsresor både i Östersjön och i västra Frankrike. Hans mamma hade gift om sig med hövdingen Ragnvald Mörajarl en mäktig man i Norge. Hrolleifr/ Rolfs far Áskettil såg till att sonen fick ta över och bli hövding i Normandie. År 911 blev Rolf officiellt utnämnd till hertig över Normandie. Rolf hade många släktingar som bosatt sig på Island. I gamla isländska handskrifter står det att: ”Rolf vann Normandie och är stamfar till Englands kungar.” Kravet för att Rolf skulle få bli hertig av Normandie, var att han lät döpa sig och bli kristen, åtminstone på papperet. Han bytte namn till det mer franskklingande namnet Robert men kallades också ”Rollo”. Vid ceremonin i Clair-sur-Epte när han utnämndes till hertig skulle han kyssa kungens fot men det ville inte den stolte vikingen. Han beordrade en av sina medföljande hövdingar att kyssa foten, denne lyfte upp kungens fot till munnen istället för att böja sig ner, varvid kungen nästan föll av hästen han satt på. Rolf ”fick” kung Karls ena dotter Gisela till hustru. Ungefär som att få ”prinsessan och halva kungariket”. Rolf hade redan en fru, eller ”frilla” som det hette när man inte var kyrkvigda. Poppa från Bayeux vid franska västkusten hade varit vid hans sida i flera år. Rolf hade flera år tidigare rövat bort henne när han vid ett vikingaöverfall dödat hennes far, hertig Berenger av Bayeux. Deras relation räknades inte av kungen och biskopen trots att de hade flera barn. I giftermålet med Gisela blev det inga barn och hon dog redan efter några år. Då återvände Rolf till sin Poppa, de gifte sig kristet i katedralen i Rouen. Sonen Vilhjálmur/Guillame/Vilhelm långsvärd efterträdde sin far 22 nordens tidning nr 3 | 2013