Nöjesnytt Jönköping 1
Varje månad presenterar vi en intressant Jönköpin
gspersonlighet med det där lilla extra. Denna gång handlar det om Anton Cajtoft, de gröna eleganternas sista utpost som hellre tar bollarna än har dem i luften. anton cajtoft T räning. Matcher. Familjeliv. Och en hund. Där har ni Anton Cajtoft. Så ser hans liv ut just nu när allsvenskan går in i sitt slutskede och när det internationella transferfönstret snart stänger för den här gången. Så när ni läser det här kanske ni vet hur allsvenskan slutade och om Anton är kvar i Sverige. - Det är klart att jag siktar på att bli proffs utomlands, det gör väl alla fotbollsspelare. Men det är inget jag går och funderar över just nu när det återstår viktiga matcher i allsvenskan, säger Anton när vi träffar honom efter den dagliga träningen på ett soligt Odensberg. Nu är det bara nu som gäller. Träning i stort sett varje dag och när det inte är träning så är det match. Men det är ett liv Anton trivs med: – Jag känner inte att jag offrar någonting. Mina kompisar kan gå ut och festa och slappa lite då och då, men jag har alltid gillat att träna och hålla kroppen i trim. Och vill man som jag hela tiden bli bättre och nå längre inom fotbollen så är det så här livet ser ut. Jag klagar verkligen inte. Som målvakt är det självklart bra att vara målmedveten och det har han alltid varit, om man får tro de som följt hans karriär sedan de första stapplande stegen på fotbollsplanerna vid Furuvik i Bankeryd. För det var där det började. Eller rättare sagt egentligen började det hemma i trädgården där pappa Cajtoft, själv gammal målvakt, ställde Anton mellan några träd och lät honom fånga bollarna som han sköt. – När jag började i Bankeryd SK så var det inte uttalat att jag skulle bli målvakt. Vi turades om att stå i mål, och jag trivdes bäst med att lira på topp och göra mål, minns Anton med ett leende. Mycket bollspel (och även ishockey) blev det under hela uppväxten och plötsligt en dag ringde J-Södra som hade fått nys om att fanns en målvakt utöver det vanliga ute i Bankeryd. – Det är klart att det kändes lite som att svika kompisarna i laget, men jag kände att ville jag vidare så måste jag spela i en större klubb. Redan nu stötte Anton ihop med sin nuvarande A-lagstränare Jimmy Thelin som då tränade J-Södras ungdomslag. – Så vi har hängt ihop genom åren, ler Anton. Klubbflytten gick bra, så pass bra att Anton trots sin ungdom snart fick en plats i A-truppen, visserligen som tredjemålvakt men ändå. – Första säsongen handlade det om att sitta på bänken i Superettan, men sista matchen så lät Mats Gren (dåvarande tränaren, numera sportchef i IFK Göteborg) mig spela mot GAIS. Det var stort, spela på Ullevi och dessutom hålla nollan. Säsongen efter skulle bli ännu bättre för Antons del: – Jag började ju även den säsongen som tredjemålvakt men oturliga skador på de andra båda målvakterna gjorde att jag plötsligt var förstemålvakt. Och det gick bra – J-Södra vann serien, gick upp i allsvenskan och Antons insatser mellan stolparna väckte uppmärksamhet även högt uppe i fotbollshierarkin: – Det ringde på telefon en dag och någon sade att det var från fotbollsförbundet och undrade om jag kunde vara med i U-landslaget. Först trodde jag att det var ett skämt. Men det var det inte. Sedan det samtalet har Cajtoft varit en lika viktig kugge i ungdomslandslaget som i J-Södra. En snabb och spikrak karriär – om inte det hade varit för skadan: – Det var i tredje matchen i allsvenskan mot Örebro borta förra året när knäet bara vek sig och jag var tvungen att gå av planen. Skadan visade sig vara allvarlig och resten av förra året handlade om operation och rehab, rehab och ännu mera rehab. – Det var tufft, men jag bet ihop och kämpade på och lagom till årets säsongsstart var jag fit for fight igen. Så nu är vi där. Allsvenskan går in i sitt spännande slutskede och ingen vet hur det går för de grönvita eleganterna. Och proffsryktena som surrar vet vi inte heller var de tar vägen. Det enda vi vet med säkerhet är att vi med all sannolikhet får läsa fler artiklar om Anton Cajtoft i framtiden. 23 år är ju ingen ålder på en bra målvakt. I TEXT: STAFFAN HAGBERG FOTO: ANNA HÅLLAMS 10 SNABBA ÄTER HELST: Hemgjorda hamburgare. DRICKER HELST: Bubbelvatten med en citronskiva. BÄSTA FILM: Harry Potter-filmerna. SENASTE BOK: Björn Ferrys memoarer, Ferry tales. LYSSNAR PÅ: Kent. FRITIDSINTRESSEN: Matlagning, hunden, fika. KAN EJ VARA UTAN: Min tjej, hunden Bonzo och resten av familjen SER UPP TILL: Pappa. BÄSTA MED JÖNKÖPING: Atollen & Bryggan. SAKNAS I JÖNKÖPING: En fotbollsarena. 8 | nöjesnytt