Omtanke 1
Anicia fick diagnosen PTSD och inledde en sex mån
ader lång behandling med KBT med traumainriktning. I bilen, när han skjutsade hem henne la han sin hand på hennes ben. – Det enda jag tänkte på var att jag hoppades han skulle köra av vägen så jag kunde dö. Jag visste inte vad jag kände, mer än att jag var äcklad. Av mig själv, av någon anledning. Jag gav upp där och då, och kände verkligen att han kunde köra ihjäl mig och det hade varit bra, säger hon. VAD HADE EGENTLIGEN hänt den natten? Frågorna gnagde i Anicia. Hon skyllde på sig själv och blev förbannad på sig själv för att hon ältade. 12 | www.ssil.se – Jag fick skylla mig själv, det var mitt eget fel, tänkte jag. Men hennes kropp kunde inte glömma, även om hon motade bort det negativa tankarna. Anicia mådde allt sämre. Hon var spänd och nervös och hade fått sömnsvårigheter. – Jag kände mig ständigt rädd och förföljd och förstod inte då vad det handlade om, berättar hon. Anicia hade i perioder haft ångest och tänkte att det var den gamla ångesten som kommit tillbaka. Hon minns året 2016, och hur hon gick runt och skakade av nervositet. Hon säger att hon kände sig värdelös. – Hela min tillvaro genomsyrades av självhat. Jag tänkte att ingen kunde älska en sån person som jag, att alla skulle må bättre av att jag försvann. HON HÖLL ALL ångest inom sig, som hon alltid gjort, för hon hade lärt sig att inte visa känslor. Att inte vara till besvär. – Jag pratade inte med någon om vad som hade hänt och hur jag mådde. Jag har alltid varit en person som sett till att alla andra var nöjda och mådde bra, jag själv