Omtanke 1
Fredrik har hamnat i det här fältet av egna erfar
enheter. Det har varit missbruk och kriminalitet, som han sedan bytte ut det mot studier och jobb. – Men man mår inte bättre bara för att man byter ut ett missbruk mot ett annat. Sedan var han med om en traumatisk har identifierat den där klumpen i halsen så kan vi börja ta reda på om klienten har känt den där klumpen i halsen tidigare. Då kan det komma fram flera saker från den tidiga barndomen. Ofta är det inte en enskild stor händelse, utan det kan vara en brist på omsorg, föräldrar som inte har funnits där. En traumabehandling som Fredrik Wretman arbetar med är Breaking the Chains of Trauma. Det är en metod som bedrivs i grupp och består av åtta huvudsessioner där klienterna får arbeta med sina traumatiska erfarenheter och sin återhämtning från dem. HAN ANVÄNDER SIG också av så kallad tapping; en teknik där man knackar på ett antal punkter över ansikte, överkropp och händer för att lugna nervsystemet. – Det är vanligt att få panikattacker efter trauma, många har utvecklat PTSD, och då hjälper det inte att säga åt sig själv att ta det lugnt, man behöver tekniker för att lura hjärnan. Han arbetar också med traumaanpassad yoga och mindfulness. – Ofta kan mina klienter inte stå ut med sig själva och sina känslor. Genom mindfulness kan man börja öva på att först stå ut med sig själv i en minut. Sedan ökar man tiden och kan uppleva sitt vuxenjag här och nu. Vi har också vårt barnjag och vårt föräldrajag som vi kan möta genom terapin och steg för steg börja förstå varifrån vårt agerande kommer till exempel. Våra föräldrars beteende formar oss, så genom att berätta om händelser i barndomen kan klienten förstå vilka konsekvenser det har fått. Fredriks klienter har ofta separerat från sin partner och tappat kontakten med 32 | www.ssil.se sina barn, övrig familj och sitt nätverk. Han berättar om en man som enligt sig själv hade nått botten när han kom till Vision Omsorg. Han var hemlös och hade tidigare genomgått 12-stegsbehandlingen, KBT och avtjänat fängelsestraff. – I terapin kom det fram saker som han hade gått och burit på i 40 år. När han mådde bättre och var i utsluss började hans tonåriga dotter lyckas bättre i skolan. Från att tidigare knappt ha varit i skolan hade hon nu höjt sina betyg. När pappan mår bättre, signalerar lugn och är ärlig när han träffar sin dotter så påverkar det henne. När man försöker dölja ett missbruk och inte klarar av att stanna kvar i en känsla blir man svajig. Barn känner av det. Även när den andra föräldern försöker dölja missbruket, städa undan flaskor, krossat glas och annat på morgonen. FREDRIK TYCKER ATT samhället måste bli bättre på att lyfta trauma när det handlar om missbruk. Det var ju först när klienten fick en traumamedvetenhet och behandlades med medkänsla som han lyckades vända sitt destruktiva liv. Han uppmuntrar alla att delta i någon typ av gruppgemenskap eller aktivitet där personen känner sig okej. Alla behöver få den där känslan av samhörighet. Han tycker också att man inte ska straffa de som får återfall. – Vi kan inte slänga ut någon av samma anledning som de kom hit. Vi vet att det finns en stor risk för återfall. Då kan jag inte bli besviken eller klandra personen. Medkänsla är återigen grunden och vi behöver också ha självmedkänsla. Mina egna reaktioner på någon annans agerande ska inte få styra. händelse för 6-7 år sedan. – Jag skulle träffa en farlig klient som hade suttit inne för mord och jag var beredd på att han skulle kunna hugga ned mig. Så blev det också, han högg mig i magen och låret. Mannen blev dömd för mordförsök och jag trodde först att det inte skulle påverka mig så mycket. Jag hade blivit knivhuggen förr och jag hade aldrig backat för det som var farligt, tvärt om, jag ville visa att jag klarade vad som »Det finns alltid ett sår i botten som har gjort att personen har börjat med droger« helst, var en stark man. Det var så jag hade vuxit upp; vi män kramas inte, vi hugger ved. Men under två år efter den där händelsen var det som att allt gammalt som var jobbigt också väcktes och kom upp till ytan. Jag hade ingen kontroll, jag hade ju inte kunnat skydda mig själv. Jag var konstant rädd och kunde inte sova. Jag fick barn också och vad var jag för man om jag inte kunde skydda min familj? HAN BÖRJADE SKAPA strategier för att försöka skapa trygghet, skaffade fem olika larm och var uppmärksam på ljudet av bilar ute på gatan. – Jag kunde aldrig slappna av. Vi kunde ha fredagsmys i soffan och så hör jag ett speciellt billjud, får maxpuls och tror att vi ska dö. Jag hade fått hjälp direkt efter händelsen, jag tyckte att vi hade gjort allt rätt, men det räckte inte. Under rättegången frågade de hur händelsen hade påverkat mig. Då började jag att gråta för jag var rädd att jag inte längre skulle våga möta mina klienter och kunna jobba kvar. Han hade överdrivna skyddstankar, som att han blev hysterisk när hans mamma undrade om hon fick ta med barn