Omtanke 1
Fredrik Wretman, traumaterapeut, vill att vi ska
tänka trauma vid missbruk. barnet till folkparken och gunga. En natt väcktes han av att larmet gick och på telefonen visade kameran en bild av en man vid dörren. Med fullt stresspåslag skriker Fredrik och sliter upp hela familjen på fötter och vill att de ska söka skydd på översta våningen. Han ringer polisen och eftersom han tidigare hade blivit utsatt för ett mordförsök kommer sju polisbilar och två hundförare till huset. – När jag tittar på mobilkameran igen ser jag att bilden laggar, mannen är kvar, men det är jag på bilden från kvällen innan då jag var ute med hunden. Bilden har frusit sedan dess och larmet måste ha gått på grund av blåsten och en buske som »Jag brukar jämföra trauma med diabetes; man kan lära sig att leva med det, som ett livslångt lärande« rörde sig. Där står vi, familjen helt vettskrämda och till och med hunden hade kissat ned sig. Det var väldigt pinsamt och jobbigt, men poliserna förstod, de hade kunskap om trauma. Men jag blev tvungen att känna medkänsla om mig själv och ta ytterligare hjälp, för så här kunde vi inte ha det. Stereotypa mansideal står ofta i vägen för trauma, enligt Fredrik och det är också en grogrund för våld i nära relationer, tycker han. Många män blir som sina fäder, trots att det är de sista de vill. – De har ofta haft en frånvarande pappa och jag brukar ofta prata med mina klienter om actionhjältarna från filmens värld, som Arnold Schwarzenegger och Sylwester Stallone. De var inga kramiga grabbar. De löste problem med våld. Med sådana manliga förebilder är det lätt att tro att man måste vara stor och tuff, avslutar Fredrik Wretman. ● www.ssil.se | 33