Nöjesnytt Jönköping 1
Nöjesnytt Jönköping PÅ KROGEN
Nöjesnytt Jönköping MODE
Nöjesnytt Jönköping STUDENTLIV
Nöjesnytt Jönköping TEKNIKPRYLAR
Nöjesnytt Jönköping NOTISER
Nöjesnytt Jönköping DIGILISTAN BY NÖJESNYTT
Nöjesnytt Jönköping RECENSIONER & FILMKOLLEN
SIONERDVD/BLU-RAYRECENSIONERRECENSIONRECENSION TH
E HUNGER GAMES: CATCHING FIRE Regi: Francis Lawrence Medverkande: Jennifer Lawrence, Josh Hutcherson, Philip Seymour Hoffman, mfl. nnnnn Katniss och Peeta vann det 74:e hungerspelet och på sin segerturné får de se folk som öppet protesterar mot förtrycket. President Snow oroas av hur Katniss hyllas och han utropar att i de 75:e spelen ska segrarna från de tidigare spelen ställas mot varandra och kampen på liv och död tar åter sin början. Denna del är klart sämre än den förra. Berättandet är svagare och man lär knappt känna de nya karaktärerna. Historien är mer forcerad och episodisk och det finns luckor som borde fyllts i. Relationer och skeenden sveper förbi utan djup och substans. Den samhällskritik som fanns i föregångaren är också som bortblåst. Det handlar bara om att underhålla. Filmens fokus verkar inte riktigt vara klar. Regissören Lawrence har inte gjort ett lika bra jobb som Ross gjorde med den första. En orsak är säkert att böckernas författarinna Suzanne Collins inte varit lika delaktig i denna film. Jennifer Lawrence är en bra skådespelerska och det är synd att hon inte får visa detta. Regissören har istället valt att göra en vanlig action av detta spännande tema och det är verkligen synd. RONEY LUNDELL GRAVITY Regi: Alfonso Cuarón Medverkande: Sandra Bullock, George Clooney nnnnn Flerfaldigt Oscarsbelönad, däribland för bästa regi, foto och specialeffekter om två astronauter som hamnar i trubbel under en rymdpromenad. Tekniskt sett är Gravity ingenting annat än enastående där man omedelbart accepterar att den utspelar sig i omloppsbana runt jorden och inte för en sekund punkteras den illusionen. Användandet av 3D är inte bara effektivt och snyggt, det har förmodligen aldrig känts som en så självklar del av berättelsen. Cuarón åstadkommer även en rad nagelbitande spänningssekvenser och även om han nog tar det hela ett varv för mycket är de flesta skickligt gjorda. Det är egentligen bara de stereotypa och trista karaktärerna som kommer i vägen för fantastisk filmupplevelse. När man inte kan involvera sig i dem känslomässigt och känna att man verkligen vill att de ska få komma hem helskinnade, griper filmen aldrig tag i en mer än på ett mekaniskt vis. Det räcker en bit, men inte så långt som jag skulle vilja. ERIK NYSTRÖM PHILEMON ARTHUR AND THE DUNG – ORKESTERN UTAN ANSIKTE Regi: Jonas Johannesson, Martin Snygg Medverkande: Anders Lind, Mikael Wiehe mfl ALFONS ÅBERG HOKUS POKUS Regi: Torill Kove Medverkande: Henrik Forsbak Langfeldt, Kim Haugen mfl. nnnnn Jag tror att det är många med mig, som sedan barnsben haft ett positivt förhållande till Gunilla Bergströms Alfons Åberg. Bergströms förmåga att fånga den spännande kärnan som finns i det vardagliga ur ett barns perspektiv har gjort att berättelserna levt vidare och fortsatt vara populära. Alfons är sju år. Han vill inget hellre än att få en alldeles egen hund. Men pappa säger att han är för liten och att det är ett alldeles för stort ansvar för honom. Men en hund är dyr och Alfons behöver komma på ett sätt att tjäna pengar. Kanske kan Trollkarlen Gustav, Alfons tidigare granne, vara lösningen? Han kan ju trolla fram både enkronor och femkronor. Kanske kan han trolla fram riktigt stora pengar också? Filmen är en lyckad blandning av nytt och gammalt originalmaterial. Även det karaktäristiska utseendet från de äldre kortfilmerna finns kvar, men med en lite varmare färgskala och mjukare animeringar. Hokus Pokus Alfons Åberg är en varm skildring av ett barns önskningar med lätta stråk av allvar. Orden; en film för hela familjen har nästan aldrig passat bättre in. ERIK LARSSON FLER OCH MER UTFÖRLIGA RECENSIONER HITTAR DU PÅ WWW.FILMFENIX.SE 82 | nöjesnytt nnnnn Frågan är om det finns något band som är mer mytomspunnet och hemligt än Philemon Arthur and the Dung som gäckat världen i drygt 40 år. Som inte detta vore nog var man den direkta anledningen till att Grammis-galan lades ner i början av 70-talet. Egentligen kan jag inte påstå att jag gillar Philemon Arthur and the Dungs musik, men däremot kan jag förstå den kultstatus de fått. Texterna är ganska underfundiga i sin enkelhet och ofta är det en jordnära vardag som besjungs. Sången är falsk, instrumenten ostämda och inspelningarna tekniskt undermåliga. Men på samma gång finns det något smittande över det hela. Filmen tar oss mot målet genom intervjuer. Om dokumentärens mål är att hitta männen bakom bandet så misslyckas man antingen med att hitta dem eller så hittar man dem och låter bli att berätta det för oss. Någon klarhet i frågan får vi då inte. Denna dokumentär finns i dagsläget inte tillgänglig på marknaden på grund av vissa upphovsrättsliga knutar som inte riktigt är lösta ännu, men när den kommer tycker jag att du som är intresserad av svensk musik ska försöka få tag på den. JOAKIM HELMBRANT
Nöjesnytt Jönköping SERIER