Sten Omslag
Sten Innehåll
Sten Ordföranden har ordet
Sten Kort & gott: Granittjur, Hantverksstenen, bo
i brott med mera
Sten Stenbrottet: Stenninge
Sten Intervju: Philipp Rose
Sten Stenpriset 2018 till Nationalmuseum
STENPRISET 2018 NATIONALMUSEUM ” Mest fascinerand
e med det här projektet är det totala engagemang som alla medverkande har gripits av. Uppgifterna är så speciella att folk blir taggade och vill lösa problemen.” JOSEFIN LARSSON, ARKITEKT FOTO: ANNA RUT FRIDHOLM få låna publikdragande mästervek måste man kunna presentera en godkänd miljö. – Vi har väldens bästa klimat här, säger Josefin Larsson. Det krävs en inkörningsperiod på några år, innan museet når de värden som gör att vad som helst kan lånas in. – Lånas ett mästerverk in från Paris, placeras en datalogg på verket som läser av klimatet. Övervakare i Paris kan se de exakta klimatomgivningarna, berättar Erik Wikerstål. För ljudmiljöns skull har väggarna klätts med ljudabsorberande puts som har anpassats till kalkstenen på golv och i bröstningar. Glastaket är ett tekniskt underverk, ritat av Wingårdhs och konstruktören Sweco. Avancerad datorteknik krävdes för att få till vinklarna i de pyramidformer som kastar ljudet nedifrån mot de ljuddämpande väggarna. Ljudklimatet är nu helt annat mot förr i det slamriga kaféet. Skulpturgården har drag av en italiensk piazza. – Det är en rå yta i golven, det ska kännas som om man är utomhus, säger Erik Wikerstål. Vi skrapar med fötterna, sätter oss i en soffa. De nedersta fönstren har sågats till höga dörröppningar med passager ut i Kyrksalen. Folk strömmar ledigt och elegant över de stora golvytorna. Besökare minglar med marmormän i toga och tre asagudar, Oden, Tor och Balder av skulptören Bengt Erland Fogelberg, en elev till Johan Tobias Sergel. De tre gudarna i carraramarmor stod i museets trapphall i 90 år, innan modernismen knuffade dem ut ur museet. Smaken förändras. Nu är gudarna tillbaka! Kanske inte lika vördnadsfullt betraktade som på 1800-talet, men nu med ett intressant kitschvärde, en modern undran över äldre tiders hjältedyrkan, samt ett utsökt stenarbete. Här finns också en byst av Fredrika Bremer, som inte huggits helt färdig för att visa hur stenarbetet går till. Museumspralliga barn springer längs eleganta stenramper mot ingången och andra nivåer. Det som fungerar bra är sällan uppseendeväckande, men det känns i grundstämningen. – Ramperna ser självklara ut, men ni anar inte hur många diskussioner det har varit bakom dem. Ä ven om Stenpriset går till det inre stenarbetet måste ändå museets fasader nämnas i sammanhanget. Ungefär 1 500 kalkstensblock i grå och röd kalksten har levererats av Borghamns Stenförädling och Borg hamnssten med Närkesten som stenentreprenör, precis som i allt invändigt arbete. Den ursprungliga stenen hade satts på högkant i fasaderna så att vatten trängde in i kalkstenens lerklov, leran svällde och frös och blocken började spjälkas av och spricka. Snart föll bitar från fasaderna. Ungefär vart 20–25:e år har fasaderna därför underhållits. För att få likadan sten har Statens fastighetsverk (SFV) besökt stenbrotten i Borghamn som levererade stenen på 1850- och 60-talen, då två ångdrivna hyvlar arbetade i treskift, utom på söndagar, under sex år. Att bearbeta stenen med maskiner var en stolthet då, i den gryende industrialismens Sverige. I brotten kunde leverantörerna i dag hitta sten med samma kvaliteter. Dagens fasader har nu något av lapptäcke över sig, men med tiden kommer stenen att mörkna och få ett jämnare uttryck. SFV har styrt fasadarbetet med Malin Myrén som projektledare och Bo Hofsten från White som ansvarig arkitekt. Vi avslutar i källaren. Vi som inte har förträngt museets gamla sunkiga toaletter tjusas av den underjordiska värld som har skapats under Kyrksalen. Ett lågt källarrum har fått nästan två meter högre i tak med blästrade valv i originaltegel. Här finns klädskåp, ett 30-tal toaletter och generösa golvytor med skivor av rödbrun Borghamnssten, omgivna av friser med snygga gerningsarbeten och kanter som klär en sockel i vattentät betong. Men varför är golvstenarna så stora härnere? – Det kanske finns något under, men jag får inte prata om det, säger Josefin Larsson, aningen beslöjat. Kanske skydd mot underjordiska konsttjuvar? Vi stampar lite i golvet och undrar, medan folk köar till toaletterna och letar efter sina skåpnummer. Även ett Nationalmuseum måste få ha sina hemligheter. n 17
Sten Kulturmiljö: Stockholms stenstad
Sten Projekt: Nordiska museet
Sten Projekt: Boklok/Gantofta
Sten Projekt: Kungälvs resecentrum
Sten Projekt: Skogsvilan
Sten Tekniskt FInlandiahusets fasadval
Sten Krönikan: Christer Kjellén
Sten Småsten: Peter Becker, tessellering
Sten Fråga Kurt & Kai: Ljus sten till markbeläggni
ng, välja bänkskiva, anlägga trappa
Sten Marknaden