Nöjesnytt Jönköping 1
Den 26 februari är ett datum som alla småländska
musikälskare bör skriva upp i kalendern. Då kommer nämligen den legendariske kompositören, sångaren, låtskrivaren – och geniet – Elvis Costello till Jönköping för en spelning på Konserthuset. F å artister har haft en lika varierande och eklektisk karriär som Elvis Costello. Han föddes som Declan MacManus, ett aningen otympligt namn när man vill bli artist, och i början av 1970-talet tog han sig sedermera det numera världsberömda artistnamnet. I mars 1977 kom första singeln, Less Than Zero och fyra månader senare släpptes debutalbumet My Aim Is True, fortfarande en av pophistoriens bästa debuter. Senare samma år bildade Costello också ett av pophistoriens bästa kompband, The Attractions, som har följt honom till och från under hela karriären. My Aim Is True kom samma år som punken slog igenom och även om attityden måhända var punkig stod det tidigt klart att Costello var mycket mer än tre ackord och politiska slagord. Costello seglade snabbt upp som en kritiker- och musikerfavorit, men det var först med singeln Oliver’s Army 1979 som han blev en angelägenhet för topplistorna. Redan här började Costello visa upp sin musikaliska bredd och rastlöshet. Han varvade punkiga, svidande arga new wavelåtar med hudlöst vackra ballader och när han 1981 gjorde det kontroversiella countryalbumet Almost Blue gjorde han det med varningstexten: "WARNING: This album contains country & western music and may cause offence to narrow minded listeners". Med albumet King of America från 1986 visade han att han bemästrade singer/songwriter-genren bättre än de flesta och det postpunkiga mästerverket Blood & Chocolate är en av pophistoriens mest brutala skilsmässoplattor. 1993 gjorde Costello sin första resa in i ”finkulturen”; tillsammans med stråkkvartetten The Brodsky Quartet släppte han The Juliet Letters, där kammarmusik giftes med popmelodier på ett utsökt sätt. Fem år senare släpptes Painted From Memory, samarbetet med ett annat låtskrivargeni, Burt Bacharach, och det är en skiva som idag framstår som en av det decenniets allra bästa. Genom åren har Costello samarbetat med en lång rad artister i allsköns genrer, från Anne Sofie von Otter och Tony Bennett till Allen Touissant och The Roots och han har hela tiden gjort det med ett nyfiket öra och en gräns- och genrelös kärlek till musiken. När han nu ger sig ut på turné och firar en musikalisk karriär som sträcker sig över mer än 35 år, gör han det med en föreställning som är som en blandning av akustisk konsert och hans hyllade intervjuserie Spectacle. Han bjuder på hisnande och underhållande historier från sin långa karriär och varvar sina största hits med mer obskyra nummer och väl valda covers. Georg Cederskog på DN frågade inför turnéstarten om Costello kände att hans tidiga hits någonsin känns som en ryggsäck, varpå Elvis svarade: – Nej, inte alls faktiskt, de har åldrats väl. Och det har antagligen att göra med att jag aldrig skrev några typiska tonårstexter, jag var ju äldre än så när jag debuterade. En låt som (The Angels Wanna Wear My) Red Shoes är på ett plan en rak popsång om romantik och besvikelse, men på ett annat handlar den om åldrande och dödlighet, att tiden går för fort – vilket förstås är känslor som man kan ha vid 22, som jag var när jag skrev den, men också som gammal. Den väcker känslor i mig i dag också. ■ TEXT: OLA KARLSSON FOTO: JAMES O’MARA 14 | nöjesnytt