Omtanke 1
” Ur ett människorättsperspektiv är det intressan
t att personer kan låsas in för att det finns en risk att de ska skada någon. Inte för att de har gjort något. mordet på Anna Lindh och nyligen aktualiserades frågan igen efter massakern på Utöya, när Anders Behring Breivik fick diagnosen paranoid schizofreni. Men att förutsäga hur en person ska bete sig är svårt. Martin Grann har tillsammans med andra forskare genomfört en studie för att ta reda på om farlighetsbedömningarna fungerar. Undersökningen visar att sannolikheten att hitta personer som är farliga med hjälp av en riskbedömning är något större än slumpen. – Det har lite karaktären av att hitta en nål i en höstack och det går kanske inte. Det beror på att människor generellt är oförutsägbara. – Det är väldigt svårt att förutse mänskligt beteende. De flesta människor vet inte själva vad de kommer att göra. Ändå genomförs bedömningarna alltså i stor skala och Martin Grann är kritisk. – Ur ett människorättsperspektiv är det intressant att personer kan låsas in för att det finns en risk att de ska skada någon. Inte för att de har gjort något. Samtidigt tycker han att det i vissa fall finns fog för bedömningarna. – Jag tycker att man ska spara riskbedömningen till kvalificerade fall: Personer som har bevisat farlighet. 36 www.ssil.se Martin Grann talade under Traumadagen om vågen av så kallade ”farlighetsbedömningar”. – Det är ett yrkesetiskt dilemma. Om jag tror att min patient kan vara farlig så måste jag ta hänsyn till eventuella brottsoffer. Men på hur svaga grunder kan man spärra in någon? Var tredje bedömning felaktig De metoder som finns för att bedöma farlighet är osäkra. 2005 genomförde SBU en utvärdering på uppdrag av regeringen. Granskningen visar att omkring var tredje bedömning är felaktig. De speciella checklistor och expertbedömningar som används är säkrare än slumpen men i studierna missbedöms mer än en fjärdedel av de personer som senare begår våldshandlingar, vid uppföljningar på några års sikt. Studierna visar också att knappt 70 procent av de bedömningar som anger hög risk för våldshandlingar är korrekta. Få våldsbenägna Bedömningar av risken för våld kan göras dels kliniskt, utifrån bedömarens ämneskompetens, kännedom om det enskilda patientfallet och samlade erfarenhet, dels med hjälp av standardiserade formulär och checklistor. Syftet med att göra riskbedömningar inom psykiatrin är att förebygga våldshandlingar. Men de flesta allvarligt psykiskt sjuka personer är inte våldsamma mot andra människor. Av alla våldsbrott som begås i samhället utförs fem procent av personer som har vårdats för psykossjukdom. Källa: SBU