Omtanke 1
Enligt Anna Norlén har antalet barn med sexualise
rat beteende ökat. – Vi har blivit bättre på att upptäcka dem. Nu finns det mycket att göra i vuxenvärlden när det gäller hur vi ska hantera det. Barns tunga hemligheter Effektivt med gruppterapi Text och Foto: Marie Bergström Många barn berättar aldrig att de blivit utsatta för övergrepp. Och kanske är det inte så konstigt om förövarna sitter med vid samtalen. – Vi måste möta familjer som individer, säger Anna Norlén, på Bup Grinden. B arn som varit med om traumatiska händelser kan visa det på olika sätt. – Vi letar främst efter PTSD, men att man är utsatt kan också yttra sig i ett trotsigt uppförande, säger Anna Norlén. Hon är enhetschef på Bup Grinden i Stockholm och talade under Traumadagen om sitt arbete med barn som blivit utsatta för våld och sexuella övergrepp. Enligt henne är det ofta bra att behandla barn i grupp. – Det är effektivt eftersom man kan behandla flera samtidigt och traumatiserade barn mår också ofta bra av att se andra som varit med om liknande saker. Då ser barnen att det inte syns på dem vad de varit med om och de känner sig mindre konstiga själva. Mjukisdjur i behandling Men vissa barn mår för dåligt för att klara av gruppterapi och de får behandling individuellt. I samtalen med barnen arbetar personalen mycket med olika hjälpmedel. Små barn som inte kan berätta om vad som hänt kan ofta i stället iscensätta det med hjälp av mjukisdjur. Enligt Anna Norlén är det viktigt att barnen förstår att de inte bär skulden för det som hänt. – Risken att man ska ta skada av en traumatisk händelse ökar om man tror att man själv är orsaken till den. Och det är vanligt att barnen tror det. Barnen vet allt När hon pratar med föräldrar som lever i våldsamma relationer tror de ofta att barnen inte sett så mycket av det som hänt. Men samtal med barnen visar att de vet nästan allt. Små barn söker dessutom ofta tröst hos föräldrarna. – Större barn vet när det är dags att dra, men små barn går till föräldrarna när de känner sig otrygga. Föräldrarnas reflex är då att lyfta upp barnen. Det finns exempel där pappan hållit i barnet med ena armen och fortsatt slå mamman med den andra. Enkätundersökningar med barn och unga har visat att många som blivit utsatta för sexuella övergrepp aldrig berättar det för någon. Anna Norlén tycker att det är ett problem att de som jobbar inom barn- och ungdomspsykiatrin ofta bara pratar med barnen när föräldrarna är närvarande. – Vi måste möta familjer som individer, inte system. Det spelar ingen roll hur bra vi är på att fråga om vi har offer och förövare i samma rum, säger hon. Hon konstaterar också att det är viktigt att barnen får skydd från de som utsätter dem för trauman. Något som inte är självklart när förövaren är en förälder. – Det är en fråga vi brottas med. Men vi rekommenderar att barnet inte har kontakt med förövaren under behandling. Det blir för jobbigt för barnet att först gå in i det jobbiga på torsdagen för att sedan ställa om och träffa föräldern på fredagen. Prata om det som är svårt Enligt Anna Norlén är det bra att erbjuda barnet olika typer av konkret material att uttrycka sig och berätta genom. • Dockor, leksaker och annat material är ett effektivt sätt att stimulera och underlätta barns berättande om svåra händelser och känslor. • Ett annat sätt är att be barnet rita och berätta eller använda särskilda samtalsoch känslokort anpassade för barn. www.ssil.se 37