Omtanke 1
åttaårig pojke tyckte att socialtjänsten var snål
a: ”För de bjöd bara på vatten”. – Vuxna bryr sig inte om sånt, men barn kan plocka symboliska uttryck och tycker att de blivit dåligt bemött. Trots att själva våldet inte varit huvuddelen för hennes intervjuer så är det en viktig del i socialtjänstens arbete. – Det värsta är när man pratar om våldet men inte skyddar barnet. Flera av barnen säger att de litar på socialsekreteraren och att de berättar om våldet men ett barn berättar att: ”Pappa blev arg när han såg papprena och då slog han mig då också”. Föräldrarnas rätt att läsa rapporten Frågan är hur det ska hanteras eftersom föräldrarna har rätt att läsa utredningsrapporten. – Ibland frågar utredaren om det är något som barnet inte vill att pappan ska få reda på att de ska ha sagt. Då kanske de istället skriver in det som en egen bedömning. Men det finns exempel där man aktivt jobbar med föräldrar. Barnens medverkan måste accepteras och de måste beskyddas. Många gånger tycker Elisabeth Näsman att barnens delaktighet inte sträcker sig så långt som det borde. – De blir bara delvis delaktiga. De får berätta hur de mår och vad de tycker är kul men inte svara på frågan var de vill bo. I utredningar och domar kan det ibland stå: ”Det gick inte att prata med barnet”. De kan bero på att de gör sig otillgängliga mentalt eller markera missnöje. Barnet måste få veta varför ett beslut har fattats, fastän det fattats mot deras vilja. – Det kanske är ännu viktigare då. Att samtala om våldet och barnets strategier är en viktig del av arbetet. Ett exempel är en flicka som sagt att hon kunde träffa pappa hos farmor och farfar och att det då skulle kännas tryggt. – Att tala med barnen om våldet kan ge ökad kunskap för att bedöma risk och behov. Man får se vad barnen ser. Men det är ett dilemma att prata om våldet. Många tycker att det är jobbigt. Enligt socialstyrelsens senaste handbok står det att det ska pratas om våldet och att det ska vara ur ett barns perspektiv. Men det finns ett visst motstånd i organisationen, kan man säga. Diskussioner om våldet är en del av läkningsprocessen. – Alla samtal har påverkan på människor. Om man inte pratar om våldet tror barnen att det är något man inte ska prata om. Att prata om det hjälper dem att sätta ord på det och de kan få svar på sina frågor. Det är inte tänkt som ett terapeutiskt samtal men det är en del i läkeprocessen. Att prata om våldet kan ge: – Öppning för återhämtning. – Ökad delaktighet som rättighet. – Kunskap om barnets inställning till boende, umgänge och vårdnad. – Barnens erfarenheter och barnens upplevelse måste vara i fokus. För att göra en rättsäker bedömning så måste en farlighetsbedömning av våldsutövaren ske. Elisabet Näsman menar att det är ett nödvändigt men inte tillräckligt stort steg. – Bedömningen måste vara grundad på barnet! Kanske pappan har genomgått en behandling och så vidare, men barnet måste känna sig tryggt. Möt våra psykologer Monterplats 9 På Oasen är all vård samlad under samma tak. Därför arbetar föreståndare, socionomer, läkare med specialkompetens i psykatri, sjuksköterskor, psykologer, pedagoger och behandlingspersonal i samma team. Vi gör detta för att placera barn och familjer i centrum. I vårt team arbetar våra psykologer Carin och Sara. Förutom psykologutbildning kompletterar de med ytterligare kompetens för att bättre matcha kommunernas behov. KBT steg 1, traumafokuserad KBT, ERASOR och specialisering i klinisk psykologi med inriktning neuropsykologi är några av de fortutbildningar Carin och Sara går. Välkommen till oss på Barnhemmet Oasen! 0380-472 00 I info@oasen.com www.oasen.com 44 www.ssil.se Träffa Oasen på Psykisk Oh’älsa!