GLAS 3 2025 1
→ Fönstren är smäckra, virkessnåla konstruktioner
med enkla detaljlösningar och ger ett lätt och elegant intryck. Fönstren började kompletteras med löstagbara innerbågar som sitter uppe under vinterhalvåret. För att kunna vädra även vintertid förses minst ett fönster per rum med en liten vädringslucka infälld i ytter- och innerbågens ram, ofta placerad i fönstrets högra båge sett inifrån rummet. Mot slutet av 1800-talet industrialiseras tillverkningen. Snickerier, glas och beslag produceras i större mängder och skickas via järnväg. Med den så kallade cylindermetoden kan glas tillverkas i större format, varför spröjs blir överflödiga. Den stora inflyttningen till städerna leder till kraftigt ökat Under 1800-talets första hälft började löstagbara innerbågar att sättas in för att spara värme under vintern. Utrymmet mellan inner- och ytterbåge isolerades med vitlav och springor täcktes med klisterremsor. Bågarna togs ur sommartid. Foto: Mattias Ek, Stockholms läns museum År 1834 skriver Carl Stål i Utkast till lärobok i byggnadskonsten, att ”skola twå personer på samma gång, beqwämt kunna se ut genom fönstret, så måste bredden minst wara 3 fot. Wid större boningshus göres den 3 ½ till 4, och wid wiktigare byggnader 5 högst 6 fot.” År 1875 skrev E.E. von Roth stein i Handledning i allmänna byggnadslärans praktiska del, att ”fönstrets bredd måste stå i förhållande till dess höjd, eller bredden vara omkring halfva höjden”. bostadsbyggande från 1870-talet och framåt. Våningshöjderna, och därmed fönstren, i städernas stenhus blir högre till följd av tidens tankar om hygien och erforderlig luftvolym. Eftersom slanka bågar med hela stora glas bara kan tillverkas i begränsad storlek kommer tvärposten tillbaka med en eller två bågar ovanför som möts mot en mittpost. 1880-talsarkitekturen domineras av nyrenässans med rikt utsmyckade fasader och fönsteromfattningar som visar de olika våningarnas dignitet. Dagsljus är ett normkrav i trapphus, där fönster utgör den enda ljuskällan. För att undkomma utsikten mot den ofta torftiga gården med utedass och ändå få in tillräckligt med ljus används färgade glas, blyinfattat glas och fantasifulla dekorationer som antingen etsas, blästras eller målas på glasen. 1890-talets högkonjunktur omvandlar Stockholm till en modern europeisk storstad. Det byggs skolor och sjukhus, påkostade kommersiella byggnader och bankpalats. Elektriciteten gör sitt inträde. Arkitekter söker nya uttryck och inspireras av äldre stilperioder och en äkthet i material. I Stockholms byggnadsordning anges krav på minst 3,0 meter rumshöjd, viket bidrar till höga fönster. Omfattningarna smyckas i ny tolkning av gotisk, barock eller klassicistisk stil. I de allt högre husen blir det opraktiskt med utåtgående fönsterbågar. Nya typer av inåtgående kopplade fönster utan mittpost börjar dyka upp i städerna, vilket ger grövre bågar. Bland annat eftersom innerbågen även ska klara av att bära ytterbågens tyngd. Spanjoletter som spänner bågen mot karmen och minskar drag introduceras. 1900-TAL Seklets första decennium inleds med en svensk tolkning av jugendstilen, sparsmakad och med ett mjukt formspråk inspirerat av naturen. Att få in mycket dagsljus anses viktigt och fönstren görs höga med stora glasytor. Spröjs kommer tillbaka i dekorativt syfte, särskilt i de övre delarna av fönsterpartierna där de gärna är böjda och följer fönstrens mjuka former. Innerbågar fasas ut till förmån för inåtgående kopplade bågar. För att klara den ökade vikten blir bågarna kraftigare. 1910-talet präglas av första världskriget. Arbetslösheten Beslag av 1700-tals modell. Foto: Mattias Ek, Stockholms läns museum Material och konstruktion Fönster tillverkades av noga utvalt tätvuxet och hartsrikt kärnvirke med hög egenvikt. Inga stora kvistar fick förekomma. På grund av den höga efterfrågan på byggmaterial under uppförandet av miljon programs husen åren 1965–1974 sjönk dock virkeskvaliteten. Det var först när fönstren blev öppningsbara som beslag såsom hörnjärn, gångjärn, stängnings och uppställningsbeslag i järn började användas. Fram > stiger, bostadsbyggandet avstannar och det råder brist på byggnadsmaterial. Som svar på de oroliga tiderna slår nationalromantiken och den trygga, traditionella byggnadskulturen igenom. Hantverksskicklighet högaktas, likväl som ärlighet i material och form. Naket tegel och småspröjsade fönster som för tankarna till blyinfattningar blir vanliga, medan traditionella utsmyckningar anses onödiga. Fönster i stadsmiljö börjar målas vita. Gårdarna planteras och utedassen försvinner, varför utsikten från trapphusen inte behöver döljas längre och användningen av klarglas i trapphusfönster ökar. Den svenska 1920-talsarkitekturen röner internationell berömmelse under benämningen Swedish grace. Stilen är en fri tolkning av antiken. Bostadsbyggandet kommer i → GLAS 3.2025 31