GLAS 3 2025 1
/ TEMA / Renovering och återbruk Kring sekelskift
et 1900 pryddes många glas i välbeställda hem med mönster. De så kallade muslinglasen skapades med hjälp av schabloner och en syra som penslades på glaset för att ge en matt effekt. Idag används i stället blästring. Foto: Niklas Lundberg > till mitten av 1800talet smiddes de för hand, inte sällan av den lokala smeden som satte sin prägel på utformningen. Fönster som smycken. Foto: Hilding Mickelsson, Hälsinglands museum Glasen fästes traditionellt in i bågarnas fals med stift och kitt, som utgjorde tätning mellan glas och trä. Ännu in på 1900talet bestod vanligt fönsterkitt av blyvitt och slammad torr krita som knådades samman med linoljefernissa. Ju mer blyvitt, desto längre höll sig kittet mjukt och kunde bättre stå emot vatten. Kittet formades med en lutning för att regn och kondens lättare skulle rinna av. Kittets begränsade livstid gör att det behöver bytas med jämna mellanrum. Snickerierna grundades direkt med oljefärg och efter kittning ströks de oftast tre gånger med linoljefärg. Linoljan kokades och blandades med blyvitt. Ännu in på 1950talet förespråkades linoljefärg utvändigt för både grundning och strykning. Fönster från Södermalm i Stockholm, hus uppfört 1925. Foto: Melinda Lemke 32 GLAS 3.2025 Brytpunkt Från 1970talet och framåt började fönster att massproduceras med mer snabbvuxet virke. Material så som aluminium och plast börjar också användas i större skala och konstruktionerna ändrar karaktär. Enligt plan och bygglagen ska alla byggnader hanteras varsamt, utan undantag. I framtiden kommer även fönster från dessa epoker att upplevas som unika och vi behöver finna lämpliga renoveringsmetoder. >