GLAS 3 2025 1
/ GLASPROFILEN / Jennie Einarsrud Teijlers Glas a
rbetar även med blyinfattningar. När Jennie Einarsrud var barn lekte hon i området runt nedlagda Eda Glasbruk i Värmland. Hon fascinerades av de olikfärgade, spännande glasstenarna som hon hittade i marken nära bruket. På granngården intill hemmet finns några månadsgamla lamm som Jennie Einarsrud har följt sedan födseln. > enkelt. Min nuvarande partner är väldigt fin med att se mig – han kan säga att nu märker jag att du behöver vila en stund och bemöter mig bra när jag berättar vad jag känner. Men om du som barn inte kunde sätta ord på vad som pågick inom dig blev det kanske i stället att du gick i väg och var sur. Som vuxen har jag lärt mig att berätta om mina känslor och hur jag upplever något, och även fråga om jag har funderingar för jag vet att jag lätt kan misstolka och har en tendens att övertänka. Glasblåsandet blev en identitet Att flytta till Orrefors i tonåren gav Jennie en nystart och möjlighet att utvecklas. Hon ville inte bli fast i hembygden utan ville ut och skapa något nytt. Det var välgörande att få nya människor runt sig som kunde ge henne andra perspektiv än de som fanns i den lilla gränsorten i västra Värmland. — Jag tror inte jag hade blivit den jag är i dag om jag inte flyttat i tonåren. I Orrefors kände jag att jag kunde skapa och lyckas med det jag gjorde. Jag kunde slappna av och känna att resultaten blev bra. Själva glasblåsandet blev även en identitet. Där fanns människor från hela Sverige och från andra länder. Vi hade ofta utbytesstudenter på skolan och det var väldigt kul att träffa personer med samma intressen. Jag flyttade runt mycket som ung och hade inte den där ron i själen. I dag är det annorlunda och hon är på en fin plats i livet. — Jag följer känslan och är noga med att det ska vara ett bra flöde. Exempelvis kan jag inte ha det kalt och rent på en vägg – minimalistiskt och avskalat är inte min melodi. Trots att Jennie och hennes sambo inte har hunnit bo särskilt länge i huset är det redan trivsamt och ombonat. Såpaskurade trägolv och höga golvlister sätter tonen och i fönstret i vardags72 GLAS 3.2025 rummet där vi sitter samsas palettblad med en fikus vars bladverk sträcker sig ända upp till gardinstången. Det vackert nötta vintagebordet pryds av en virkad duk och ovanpå står en skål med äpplen och druvor. Väggarna är klädda i en småmönstrad tapet som för tankarna till William Morris och intill skåpet från förra seklet är en Emmafåtölj placerad. Hemtrevligt är bara förnamnet. Idéerna är många — På gården där vi hyrde tidigare hade de får. Jag var där hela tiden och hjälpte till att förlösa lamm och föda upp med nappflaska så vem vet. Kanske kommer vi att ha får här framöver, säger hon och ler när vi har gått ut igen på den stora gräsmattan och Jennie berättar att fälten runt om oss är deras. — Och kanske kommer jag att stå på en marknad och sälja fårprodukter ifrån levande får – det går att nyttja fårens ull och ändå ha kvar dem i livet. Idéerna är många och framtidsplanerna ljusa. Hon visar mig in i den nybyggda ateljén där breda plank bildar golv och liggande panelbrädor klättrar längs väggarna. I fönstren ut mot gårdsplanen står små fåglar av glas som Jennie har skapat. Hon visar även små stilistiska änglar av klarglas och berättar att hon fått en beställning av linedanceklubben att ta fram en produkt som klubben vill ha att ge bort som gåva framöver. Hon har många järn i elden och intressen av skilda slag: — Jag kör yoga varje söndag med en kvinna i Askersund via Skype, jag har gjort det i fyra år. Min partner och jag är naturmänniskor och vi tycker om att fjällvandra och sova utomhus i hängmattor. Jag har aldrig träffat någon som är så bra som han. Han till och med håller upp min nacke om jag somnar framför tv:n, säger hon och ler stort. /