Omtanke 1
NPF Fanny Eklund på Riksförbundet Attention berät
tar om projektet Ung dialog. Ökad delaktighet för placerade ungdomar med NPF Projektet Ung dialog vill öka delaktigheten för placerade barn och ungdomar med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar – en grupp som är överrepresenterad bland unga som placeras på behandlingshem eller i familjehem. TEXT: KARIN SKOGLUND FOTO: KARIN SKOGLUND OCH GETTY IMAGES – Barn och unga med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, NPF är en ganska osynlig och sårbar grupp med en dubbel utsatthet. Dels har de svårigheter som en neuropsykiatrisk funktionedsättning medför, dels har många en samsjuklighet som ångest, depression eller missbruk, säger Fanny Eklund, projektledare på Attention. Ung dialog vill öka och samla kunskap om placerade ungdomar med NPF utifrån deras egna perspektiv, synliggöra dem, men också engagera ungdomarna. – Vi vill att ungdomarna ska känna en delaktighet och vi vill sprida deras erfarenheter. Det finns ingen nationell statistik på hur många ungdomar med NPF som är placerade, men enligt en studie gjord av Socialstyrelsen 2019 hade cirka 50 procent av ungdomarna placerade på särskilda ungdomshem minst en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning. Det är också vanligt med flera psykiatriska och neuropsykiatriska diagnoser, till exempel hade 87 procent av dem med autism i samma studie, också en adhd-diagnos. I en stickprovsundersökning i tre stadsdelar i Stockholms stad förra året hade 30 procent av de familjehemsplacerade barnen och ungdomarna mellan 0-18 år en NPF-diagnos. Studier från bland annat Socialstyrelsen och Barnombudsmannen visar att placerade barn och unga är mer utsatta för våld än andra ungdomar, detsamma gäller unga med NPF. Okunskapen om neuropsykiatriska funktionsnedsättningar är stor, menar Fanny Eklund. I Attentions systerprojekt Familjelyftet uppger till exempel 86 procent av 1000 socialsekreterare att de aldrig fått erbjudande om utbildning om NPF från sin arbetsgivare. – Vi har inte alla verktyg för att bemöta de här barnen och ungdomarna idag. Det saknas kunskaper om vad ungdomarna själva tycker att de behöver och det saknas ett NPF-perspektiv i debatten om placerade barn och unga. I ATTENTIONS FÖRSTA delrapport ”Var ska jag hamna?” har cirka 100 ungdomar mellan 14 och 25 år delat med sig av sina erfarenheter genom djupintervjuer, gruppträffar och en enkät. Den övergripande frågan har varit, hur ungas delaktighet och livskvalité kan öka under en placering. En www.ssil.se | 39