Omtanke 1
»Det saknas ett NPFperspektiv i debatten om place
rade barn och unga« Fanny Eklund majoritet av ungdomarna som svarat har diagnosen adhd, följt av autism. Cirka en tredjedel har också flera NPF-diagnoser eller är under utredning för flera NPF. En sammanställning av svaren pekade på fyra aktuella områden. – Det ungdomarna behöver är ett bra bemötande, bli sedda och trodda, känna sig trygga och få rätt stöd utifrån sin funktionsnedsättning. Det viktiga är inte återkommande möten, utan det vardagliga, att någon i personalen ser en och att det finns kompetens om NPF på HVB-hemmen, säger Fanny Eklund. MÅNGA UNGDOMAR UPPLEVER att personalen inte talar om deras NPF-diagnos och stöttar dem i hur de ska hantera den. Fanny Eklund förklarar att man inte placeras utifrån sin diagnos, men att den ofta hänger ihop med varför en placering blir aktuell. På de hem där ungdomarna tyckte att bemötandet fungerade bra blev heller inte funktionsnedsättningen ett problem. De upplevde ett engagemang från personalen. – Om jag känner att någon bryr sig om mig, kan jag också bry mig om mig själv, menar Fanny Eklund. På de boenden där ungdomen inte fick anpassningar och stöd utifrån sin NPFdiagnos, blev ungdomens situation värre. – Ett bra bemötande måste finnas hela tiden och inte bara när en situation eskalerar. Det räcker inte med en manual eller utbildning om lågaffektivt bemötande, säger Fanny Eklund och menar att kompetensen om NPF behöver omsättas i praktiken. Det handla om att förebygga ett utbrott eller ha en förståelse för hur ungdomarnas beteende kan väcka känslor hos personalen. EN MAJORITET AV ungdomarna i studien har varit utsatta för våld av en personal, familjehemsförälder eller någon annan boende. Våldet kan vara gränssättningar som att 40 | www.ssil.se Enligt rapporten tas det sällan hänsyn till ungdomens behov av stöd utifrån sin diagnos. bli fasthållen, nedbrottad, bestraffningar, hot eller sexuella övergrepp. Närvaron av våld och att inte alltid bli trodd skapar en otrygghet bland ungdomarna, men också många flyttar och vårduppbrott mellan HVB-hem och familjehem. I delrapporten konstaterar Attention att det sällan tas hänsyn till ungdomens behov av stöd utifrån sin NPF-diagnos vid en placering och att de många flyttarna verkar bero på bristande kunskap om NPF på HVB-hemmen. Flera ungdomar vet inte heller varför de är placerade, hur länge och vilken behandling som är aktuell. De beskriver att socialsekreteraren inte har förklarat så de förstår eller bjudit in dem i samtalet och lyssnat på deras behov.