Advokaten 1
Ledare Generalsekreteraren Avhumaniseringens land
vinningar i burma pågår för närvarande en etnisk resning av rohingyafolket. Folkmord har i modern tid skett bland annat i det osmanska riket, i Rwanda, i Kambodja och i Srebrenica, för att nämna några av de värsta exemplen på människans obeskrivliga ondska i modern tid. Kommunisternas brott mot mänskligheten ej att förglömma. För att nu inte tala om Förintelsen, då miljoner judar och romer utrotades i Hitlers gaskamrar. Hur kan sådant ske? En gemensam nämnare för alla dessa illdåd är en gradvis process där diskriminering och hatpropaganda inriktat mot en grupp över tid kommer att normaliseras. Vad som tidigare var otänkbart kan på förvånansvärt kort tid bli acceptabelt. En uppdelning i Vi och Dom etableras snabbt. Dom förnekas sitt människovärde. Dom fråntas sina rättigheter och sina tillgångar. Dom får beteckningar. Den gula stjärnan som alla judar tvingades bära i Tyskland under Förintelsen är ett sådant exempel. Angivandet av jude i passet var ett annat. Dom avkrävs eget ansvarstagande för sin situation. Dom har ingen rätt att förvänta sig ett humant bemötande. den omtalade teaterpjäsen Vår klass av den polske dramatikern Tadeusz Słobodzianek beskriver en skolklass i Polen från 1930-talet och framåt. Jag såg den i Stockholm för några år sedan. Den gjorde ett mycket starkt intryck på oss alla som fick tillfälle att se den. Vad var det som hände när eleverna i klassen, från att ha varit goda klasskamrater i en vanlig skolklass, förvandlades till sina kamraters bödlar? En högst förfärande metamorfos. När människor indelas i Vi och Dom blir resultatet lätt en avhumanisering av Dom. Antisemiter och andra extremister kan med stöd av våra demokratiska rättigheter härja tämligen fritt. Polariseringen, förföljelsen och hatet förstärks. I såväl de fina salongerna som i de breda 6 folklagren ersätts medmänsklighet med cynism och bristande medkänsla. Dom är inte lika skyddsvärda som Vi. Likgiltigheten breder ut sig i samhället och empatibristen blir påtaglig. i dagens sverige har synen på tiggare och asylsökande på ett mycket tydligt och obehagligt sätt kommit att förändras radikalt. Det har blivit närmast normalt att beskriva båda dessa grupper som parasiter. Dom är lögnare. Dom är ekonomiska lycksökare. Dom försvagar Sverige ekonomiskt. Dom tar jobben från infödda. Dom försvagar den sociala sammanhållningen. Dom hotar svensk kultur. Dom tar i anspråk vår välfärd. Dom är våldtäktsmän. Dom begår brott. Dom är terrorister. Medier anklagas också felaktigt för att inte på ett korrekt sätt återge problemen med flyktinginvandring. Färsk forskning visar på motsatsen (Delmi Rapport 2017:6 Invandring i medierna). I anledning av sittstrejken på Medborgarplatsen, där asylsökande från Afghanistan demonstrerade för att få stanna i Sverige, skrev en moderat riksdagsledamot och tillika ledamot av Moderaternas partistyrelse på Twitter: ”låt dem strejka ihjäl sig fram tills verkställighetsdatum”. I ett annat inlägg på Twitter förklarade samme riksdagsman att ”15 barnlajvare kostar lika mycket om året som ett helt BB Sollefteå”. Han utvecklade sina tankar: ”De tusental bedragare som hittills avslöjats gör det till den största välfärdsbedrägeriet i vår historia. ’Vinst i välfärd’ – bleknar i jmf.” Det är hårda ord som riksdagsmannen uttalar mot Dom många unga män från krigets Afghanistan som lämnat allting bakom sig och som, även om de får stanna, sannolikt aldrig kommer att kunna återförenas med sina familjer. Många av Dom kom hit som barn, men har på grund av Migrationsverkets långa handläggningstider hunnit fylla 18 år. Andra har, ofta troligen på felaktiga Advokaten Nr 7 • 2017