Advokaten 1
grunder, bedömts vara äldre än de egentligen är t
ill följd av otillförlitliga metoder för åldersbedömning. Det senaste resultatet av åldersbedömningarna pekar också på allvarliga brister i Rättsmedicinalverkets metod. Uttalandet cementerar en uppdelning i ett Vi och ett Dom. Men det kanske är avsikten. Vad vet jag? i svenska dagbladet skrevs ungefär samtidigt en ledare om romerna från Bulgarien och Rumänien, som kommer hit för att tigga. Deras kultur har enligt författaren länge präglats av en distans till Europas bofasta majoritetskulturer. Romer uppges ha varit rädda för assimilering och vill inte bli hjälpta. Inget land har heller lyckats, enligt ledarskribenten. Moraliskt är deras situation inte bara andras, utan även deras eget ansvar. Tiggarna uppges bara vara intresserade av pengar som Dom tar med sig hem. Denna syn på romers sårbarhet innebär ett försök att distansera oss från problemet och representerar enligt min mening en människosyn som förfärar. Den inte bara bidrar till diskrimineringen. Den straffar redan utsatta människor som under århundraden systematiskt blivit förföljda och diskriminerade. Men ledarskribenten i SvD är inte utan sällskap. När Socialdemokraterna 1969 beslutade att utvisa 47 franska romer uttryckte Olof Palme det ungefär på samma sätt som ledarskribenten i SvD: ”Vi orkar inte ta emot alltför många zigenare.” Romerna saknade långt in på 1900-talet rätt att fritt röra sig i vårt land. De saknade rätt till fast bosättning. De fick inte delta i allmänna val. De fick inte kandidera till politiska uppdrag. De var förbjudna att bedriva näringsverksamhet. De utsattes för tvångssteriliseringar. De saknade rätt till skolgång och sjukvård. Deras barn tvångsomhändertogs. De fördrevs. Antiziganismen är dessvärre alltjämt utbredd. Polisens romregister är bara ett av många färska exempel på den fortsatta diskrimineringen. sverigedemokraterna har redan förra året motionerat i riksdagen om införande av ett tiggeriförbud. I dagarna har även Moderaternas partistyrelse föreslagit införandet av ett sådant. Ett tiggeriförbud måste enligt många dock ses i kontexten av att det huvudsakligen är romer som tigger. Det är därför svårt se att ett förbud inte skulle vara diskriminerande och stå i konflikt med både Europakonventionen och regeringsformen. Moderaterna har nu också, i likhet med SD, föreslagit att asylrätten, som flyktingkonventionen skyddar, ska överges. Människor ska direktavvisas till ett säkert område utanför EU när de kommer till något EU-lands gräns. Detta är ett uttryck för den politiska kris som Europa och Sverige befinner sig i. Europa har 500 miljoner invånare. Är det då rimligt att beskriva det jämförelsevis begränsade antalet asylsökande till Europa som en del av en flyktingkris? Eller är det inte mer fråga om en avhumanisering av de människor som är på flykt? Såväl tiggeriförbudet som omprövningen av flyktingkonventionen antyder viss inspiration från vårt grannland Danmark. Där har man kriminaliserat tiggeriet. Detta har fått till följd att tiggeriet flyttat ut från städerna ut på landet och att det har ersatts av kriminalitet. När det gäller behandlingen av asylsökande har Danmark sedan länge Advokaten Nr 7 • 2017 utmärkt sig när det gäller främlingsfientlig lagstiftning och rättstillämpning. Där diskuterar man nu också att lämna Europakonventionen. En dålig förebild som jag ser det. Men, jag är medveten om att det finns ett stort folkligt stöd såväl för införande av tiggeriförbud som för revidering av flyktingkonventionen och asylrätten. författaren ann heberlein konstaterar i sin bok Den banala godheten att Sverige i decennier har präglats av en banal godhet som lamslagit politiker, påverkat nyhetsrapportering, kastrerat poliskåren och infiltrerat myndigheter. Boken är en intressant uppvisning i just den mytbildning och förenkling som på senare tid präglat debatten om mångkultur, invandring, tiggare och brottslighet. Om detta kan mycket sägas i sak. Men, oavsett vad man må tycka i tiggerifrågan och oavsett hur man ser på internationella åtaganden rörande rätten till asyl, är den människosyn och den avhumanisering av tiggare och flyktingar som tongivande röster ger uttryck för mycket otäck. Den bidrar till att normalisera mytbildning. Den utgör grogrund för diskriminering. Romerna var under århundraden statslösa. Judarna fråntogs tidigt sitt medborgarskap i Tyskland. Rohingya berövades 1974 sin burmesiska nationalitet. De betraktas numera som illegala bengaliska immigranter. De som kan flyr för sina liv. Det gör också alla de som flyr krig och farsoter, fattigdom och svält. Dessa människor förtjänar vår hjälp, inte vårt avståndstagande. Och, de som byggt upp vår välfärdsstat grundad på humanism och alla människors lika värde, förtjänar varken hånfulla betraktelser eller att cyniskt utpekas som banala godhetsapostlar. Man får hoppas att de goda krafterna orkar fortsätta att framhäva de positiva sidorna av invandring, som en nödvändig kraft att stärka vår ekonomi, som ett bidrag till en nödvändig kompetensförsörjning, som något som berikar vår kultur och vårt samhälle i stort, som bidrar till ökat företagande och som hjälper till att minska de stora demografiska utmaningar vi står inför. Och en sak förefaller tämligen säker: De utmaningar vi ser idag är bara en västanfläkt mot effekterna av de folkvandringar som pågående klimatförändringar kan förväntas skapa, i en framtid som inte ligger alldeles långt borta. Vi behöver förbereda våra sinnen och våra samhällen för att hantera de utmaningarna. Att blunda och stänga nationsgränserna lär inte hjälpa annat än, möjligen, på mycket kort sikt. Den insikten bör träffa inte bara cyniska riksdagsmän utan även fördomsfulla ledarskribenter. Och förstås: Oss alla. ”När människor indelas i Vi och Dom blir resultatet lätt en avhumanisering av Dom. […] Dom är inte lika skyddsvärda som Vi. Likgiltigheten breder ut sig i samhället och empatibristen blir påtaglig.” Anne Ramberg anne.ramberg@advokatsamfundet.se 7