Nöjesnytt Jönköping 1
T h o r s s on pr o d u k t ion pr e s e n t e r
a r ORVAR TYCKER TILL... K O D J O A K O L O R MOCHILL, TJAVOSAR! Höst. Definitivt höst. Bara sex månader kvar innan det blir ljust och varmt igen. Nångång skulle det vara kul att få veta vad som rörde sig i huvudet på den stackars stenålderstypen som följde med de smältande glaciärerna vid senaste istiden. Han som startade vid Medelhavet (hyfsat varmt) och som hamnade i Sverige (hyfsat kallt) och tänkte: här blir perfekt!i. Men vi får väl aldrig veta hur det begav sig, om det var nån lättkränkt typ som blivit retad för något nere i Toscana och tjurigt beslutat sig för att dra så långt därifrån som det bara gick. Eller om det var en självplågare av sällan skådat slag som dessutom hade världens sämsta lokalsinne. Hur som helst, som en följd av den tjurigheten finns numera Orvar Lindberg, stadens språksociolog och tillika hästhandlare, i vår kalla och mörka stad och funderar på om det finns några ljuspunkter gömda här någonstans. Det finns det. Staden har nämligen fått en fotbollsarena. Eller ny och ny förresten - efter att ha utrett och utrett kom politikerna ut rätt som det var och sa att gamla Stadsparksvallen skulle bli helt ny (bara det inte blir samma problem som i Göteborg där nya Ullevi egentligen är gamla Ullevi eller om det är tvärtom). Och det var ju bra, den heter ju Stadsparksvallen och det hade säkert fått stadens kartritare (och alla andra) att gå i spinn om vi hade varit tvungna att åka till Jordbron för att gå på Stadsparksvallen. Några småsaker bara - staden trodde att man kunde finansiera en sådan ombyggnad genom att lappa alla bilar som stod parkerade runt planen under matcherna. Men den planen höll inte, det krävdes tydligen mer pengar. Och en annan lite viktigare småsak – inspirerade av stadens stora och långsamt tänkande politiker började Södras spelare tyvärr sätta sig i långa utredningar om de verkligen ville spela i Allsvenskan och hann därför inte göra några mål i seriens slutskede. Om målet är att gå upp måste man också gå upp mot målet och inte bara parkera bussen i försvarslinjen och vänta på P-boten. Men än är inte sista bollen slagen så vi får se om det blir nån nygammal arena och/eller något avancemang uppåt. Kanske blir Stadsparksvallen den högsta punkt som laget når i år? Fler ljuspunkter når vi om vi går från de Södra delarna av staden till de västra delarna av vår värld. I USA har de nämligen bestämt sig för att kolla om det går att ställa president Trump inför riksrätt. Men svårigheten är att man inte kan komma på något som är rätt med den mannen så därför har man bestämt att istället ställa honom inför något som ska kallas riksfel. Självklart blir han trumpen inför detta, speciellt eftersom det hela startade med ett telefonsamtal till Ukraina där han ville ha lite smaskigt skvaller i utbyte mot en hög med pengar. Den ukrainske presidenten, som liksom Donald också är clown och f d TV-skådis, har i alla fått pengarna även om han inte förstod varför han skulle leta efter smuts i bidén eller hur det nu var. Så Donald får väl ta ett snack med sin andra polare, Kim Yong-Un i Nordkorea och se om de båda raketforskarna kan koka ihop nåt vettigt. Åtminstone nåt vettigare än deras frisyrer, men det är väl hårfint om de lyckas. De kan ju alltid ringa Boris Johnson. Varför är det alltid på håret man ser vilka som är kloka och vilka som är galenpannor? Och varför håller de alltid ihop? Och vill man ha fler ljuspunkter i höstmörkret kan man ju alltid sätta sig vid TVn. Hösten är den tidpunkt när alla kanaler tar fram sitt bästa artilleri för att tränga sig ner i våra soffor. Så alla kanaler med självrespekt har ett program om att byta hus, ett program om ouppklarade brott, ett fråge/lekprogram, ett eller flera program om matlagning och en massa program där tatuerade människor i bikini och badbyxor blir fulla, osams och fulla igen. Och så en massa sport såklart. Fotboll, hockey, handboll, curling och skidor ser till att vi slipper prata med varandra och att chipsförsäljningen ständigt ökar. Just nu pågår t ex VM i friidrott och om idrott överhuvudtaget ska man inte fundera så mycket utan bara bli glad om någon vinner till slut. Men det är klart - om man är lite intresserad av hur de första människorna som kom till vårt land under stenåldern tänkte (”Här var det kallt och mörkt, här stannar vi”) så blir man ju lika intresserad av att få reda på vad som rörde sig i huvudet på stollen som kom på alla grenar i friidrott. Springa kan man ju förstå. Och hoppa högt och långt. Men resten - hur kommer man på tresteg? Hur mycket droger måste man pilla i sig för att drömma fram slägga? Och vem kommer på att man ska tävla i ett land där det är 50 grader i skuggan som är lika obefintlig som idrottsintresset verkar vara? Det blir ju lite egendomligt när det är mer folk på löparbanorna i ett 100 meterslopp än vad det är på läktarna. Nä, det är tur man inte är där på plats och ser eländet. Så den största ljuspunkten i höstmörkret är nog att man är här och inte där. Så man kan njuta av kylan och mörkret och alla TV-program. Och kunna gå ner på stan, gå vilse i nån rondell eller slinka in på nån av de 400 nagelsalongerna som ligger där det förr låg affärer. Eller glida in på någon av stadens många restauranger (ni vet de där ställena som ligger mellan nagelsalongerna) och lugnt kunna beställa en kall i kylan. Snart är vi allsvenskan i fotboll, snart kommer tomten, snart tar vi SM-guld i både hockey och handboll. Och vips så kommer sommaren och allt är som det ska vara. Precis överstyvt. I TEXT: ORVAR LINDBERG, SPRÅKSOCIOLOG OCH HÄSTHANDLARE REG I B a k er ka r im jönköpings teater ons. 16/10 kl. 19:00 biljetter: www.jagpappa.se