Ungdomsböcker 2018/2019 1
har varit viktig i hennes eget identitetssökande.
De är markörerna som gör att omvärlden kan identifiera henne på rätt sätt. Och därmed lämna henne ifred. – Sminket och smyckena blir en rustning som gör att du kan hålla folk som ser att du inte är en ”vanlig tjej”, på avstånd. Den feminina rollen är visserligen alltid utsatt men det är ännu mer utsatt att bli läst som transfeminin. Det finns mycket mera våld i det eftersom människor känner sig lurade och kränkta när du inte är en ”riktig tjej”, säger Yolanda Bohm. Konsten börjar i kollektivet… I manifestet står det bland annat: ”Litteratur är levnadskonst. Litteratur är överlevnadskonst.” Får språket och orden en att leva och att överleva? – Min mamma brukade säga: livet handlar inte om att överleva, livet handlar om att leva. Litteraturen kan andas liv i en när det känns jobbigt men även ge liv till andra människor. Det är så jag ser på litteraturen: att andas liv i något som är större än en själv. Yolanda Bohm ser sig knappast som det ensamma geniet som sitter på sin kammare och skapar. Mest inspiration får hon i samarbetet med andra. Även skrivprocessen börjar i dialog och i en utåtriktad hållning. Där får hon sitt grundstoff. Sedan kan en mer tillbakadragen period följa för att bearbeta grundstoffet. När hon äntrar scenen och presenterar det hon har åstadkommit, är hon åter i den utåtriktade rörelsen. – Min konst börjar inte i mig, den börjar i kollektivet. Sedan blir jag ett filter eller en katalysator och så får jag ge tillbaka till kollektivet igen när jag står på scen. Jag hade svårt att förlika mig med tanken på att ge ut en bok där det bara står mitt namn på, för Ikon är väldigt mycket produkten av ett kollektivt arbete där många har varit inblandade både konkret och som inspiratörer. Samlingens kanske vackraste dikt är en om kärlek och svårigheten att bli älskad när man inte älskar sig själv, att förhålla sig till att någon kan tänkas vilja ha en och navigera i det. Den heter ”Morgonrodnad” – Aurora är Yolandas andra namn – rymmer bibliska referenser och för tankarna till Höga visan i Bibeln. Också den tar avstamp i den specifika erfarenheten och landar i det allmängiltiga. Alla som varit i kärleksrusets tvära kast av tvivel och eufori vet att: så här är det… Det inleds med en uppfordrande bön: Kan du älska min kropp som ett piano, lära mig nya noter och skalor, förvandla slagen till slagord och få mig glömma hela min barndom? – Min ambition är att hitta den gyllene medelvägen mellan det talade och det skrivna, att använda det bästa från båda världar och få det att gå ihop. Morgonrodnad är den text där det har gått bäst. Den dikten ligger närmast det jag vill åstadkomma, säger Yolanda Bohm. Henriette Zorn Yolanda om poesi… – En billig konstform. Det behövs inga dyra instrument eller annan utrustning för att utöva den. Du behöver bara dig själv som kan skrika eller någon annan som kan skrika åt dig. Inspireras av? – Rymden. Skapelsens oändlighet. Allt som spränger gränser, även i böcker; poesi av andra. Spelar mycket tv-spel och kollar mycket på tv-serier – där hämtar jag min inspiration. Favoritdikter? – Maria Wines ”Lovad vare vreden”. Harry Martinssons Aniara är ett verk jag som jag alltid återkommer till. Om hur man hittar sin grej? – Härma, imitera, plagiera, sno av alla och testa. Till slut hittar man de kläder som passar en och då kan man utveckla, förändra och modifiera. Också ett tips för att hitta sig själv. Om framtiden? – Jag har många idéer. Jag skriver på texter till en ny bok som har arbetsnamnet Idol. Sedan har jag minst två romanidéer – men till skillnad från poesi tar det för mycket tid och är verkligen ensamt. Och även lite musikprojekt. 30