Scooteristen 132 1
boningshus tillhörande Ann Kristins ex.Vädergudar
na hade väntat tills idag med att öppna portarna. In på Dombås Senter körde vi som dränkta katter. Blöta kläder fick hänga lite varstans på Frinch’s kafé och spiseri. När solen tittade fram och vi fått äta lite, kunde vi torka kläderna vidare i vinden när vi rullade mot Kvam. Vi hade tidigare på dagen plockat upp släpet som var på reparation i Berkåk och nu kom det till användning. Med 20 minuter kvar till dagens destination strejkade Magnus scooter och måste hämtas av Loranga. På ett sätt ett första rescue, men tekniskt sett det andra, om släp också räknas. Alla fann sig en sängplats och vi gav oss iväg till ortens enda öppna restaurang. Kanske den enda överhuvudtaget, öppen eller inte? Kvam är inte stort. Indisk mat och öl var välkommet. Tillbaka på gården samlades folket i den gamla ladan för några timmar med meck och dryck. Kvinnan med konsekvenstänk kröp till kojs. Alltför trött för att göra så mycket mer av denna dag. Magnus som envisades med att sova ute i ladan hittade vi på en madrass i vardagsrummet när vi vaknade, med ett stort rött märke på armen. Vad som hade bitit honom blev vi aldrig klara över. Det var mörkt och inte särskilt välkomnande i ladan. Anar inte varför han var så bestämd på att kampera där under natten. Människor och deras manövrar blir man aldrig klok på. PACKADE OCH KLARA spurtade vi ut från sovplatsen och förstod inte att Geir stod med tom tank. Han hade visst inte själv klart för sig att tanken var tom. Scootern fick rullas ner till närmsta bensinstation och han kom ikapp oss på Gjøvik, där vi hittat ett lämpligt lunchställe. Den här dagen var vädret tillbaka på vår sida SCOOTERISTEN oktober 2025 15 och vägarna fortsatte att vara härliga när vi körde de sista 25 milen tillbaka till Oslo. Magnus hade tagit över Loranga med sin scooter på släpet och Peter fick äntligen känna på 10-tums. Magnus, som kan dessa vägar in och ut, sände oss över alla höjder och genom alla krokar, medan han själv lotsade Loranga för en tryggare resa på låglandet. Sista stopp blev på bensinstationen i Nittedal. Här väntade vi in alla för att säga hej och tack för turen. Efter detta skildes vi åt i den avfart som visade vägen hem till var och en. VI TACKAR TOSK och Trondheim för en hejdundrande fin fest. Vi tackar svenskarna för att ni var med och ställde upp med värdig följebil och underbart sällskap. Text: Peppe Pettersson Bilder: Peppe Pettersson, Magnus Kåbe m.fl.