PROJEKT VATTENTORGET En plats själ definieras av
hur vi upplever den. Under Guldbron ligger återbrukad gatsten från Norra Hammarbyhamnen. av bastant granit och mellan slusskistan och vattenbassängen och in under Guldbron ligger återbrukad gatsten från Norra Hammarbyhamnen, laddad med gammal hamnbrådska som om stenen har slitits där i alla tider. Det vi kan önska oss är en kiosk med korv och öl, som de ”kepskiosker” (Lippakioski) som finns sedan 1940-talet i Helsingfors parker. Staden kan väl ställa dit ett par? Och gärna ett Slussdass för kissnödiga små barn. nya slussen är ett maskineri för att kontrollera vattenflödet mellan Mälaren och saltsjön. – I grund och botten är det en vattenfråga, påminner Jack Johnson. Huvudsyftet är att reglera Mälaren och säkerställa den som vattentäkt för 2 miljoner människor. Väldiga avbördningsluckor i stål reglerar det hela. En sommardag ser vi Mälarens lugna vatten liksom luta sig lojt mot stålet i luckan, bara 80 centimeter över havsnivån. En vårdag när luckan öppnats är flödet en massiv grön vägg av smältvatten som trycker på ända från Bergslagen. – Slussen är som ett timglas, proppfylld av infrastruktur, ledningar, portar, vattenreglering. Det var en stor utmaning att integrera allting. Vi ville inte gömma infrastrukturen, utan jobba hand i hand med den, göra något stiligt av samspelet, ett slags ”Infrastruktur on display, berättar Jack. Själva slusskanalen för båtarna, ”skilsmässodiket” med hojtande skeppare och familjer med tåtar och tampar, var ett folknöje förr och blir det igen när 16 000 båtar ska slussas under säsong. Slussportarna ligger redo under vattnet. Broarna likaså, men osynliga under gång- och cykelbanor. – De ska höja sig som Flygande mattan på Gröna Lund. En passage kommer vara öppen när den andra är uppfälld, säger Jack Johnson. så hur artar sig livet på Vattentorget? Inga spektakulära händelser behövs. Torget lär nu känna sina människor. Det är en gemensam yta, alla är välkomna. Turister plåtar Söders tinnar. 20 Ett gäng emos i ljusblå kalufser nojsar på en bänk. Ett tinderpar pratar trevande i solen. Pensionärer på cyklar öppnar en termos mot Mälaren. En tjej skrollar i en timme på en bänk. Sitter upp, ligger på rygg, på sidan, sätter sig upp igen. Hon går inte därifrån, för hon trivs. Den här sortens vardagsstunder skapar tillsammans en stad. Vi får se hur Slussen känns i höstrusk och vinterstormar. Vem bygger Vattentorgets första snögubbe? På södra sidan växer Mälarterassens grova stenfasader, kantiga glaspaviljonger och trappan upp till Södermalmstorg fram. Det är nästa kliv i Slussens återfödelse. – Trappan blir en riktig höjdare. När den öppnas behöver fottrafiken inte svänga över Guldbron. Den historiska landsvägen in mot stan återföds, säger Jack Johnson. Vid Katarinahissen kommer Katarinaparken ligga i ett tänkt kulturstråk från Stadsmuseet, via Nobel center bort mot Fotografiska museet. Drömmen vore att istället för kontor lägga ett nytt stadsbibliotek här, ritat som arkitektonisk pärla, en mötesplats och turistmagnet som med de andra nordiska huvudstädernas nya bibliotek. Vi får hoppas. När solen går ner i DNskrapan, torgets lampor tänds och caféet Mazzarini på parkett i Gamla stan spelar The Girl from Ipanema, då är Slussen ett nyfött paradis, en alldeles utmärkt plats på Jorden. n ”Torget saknar ännu sina grannar och det kommer att bli ännu mer levande med restaurangerna under bron och med trappan mot Mälarterassen.”