Årsskrift 2008 1
Årsskrift 2008 Sida 2
Årsskrift 2008 Sida 3
Årsskrift 2008 Sida 4
Årsskrift 2008 Sida 5
Årsskrift 2008 Sida 6
Årsskrift 2008 Sida 7
Årsskrift 2008 Sida 8
Årsskrift 2008 Sida 9
Årsskrift 2008 Sida 10
Årsskrift 2008 Sida 11
Årsskrift 2008 Sida 12
Årsskrift 2008 Sida 13
Årsskrift 2008 Sida 14
Årsskrift 2008 Sida 15
Årsskrift 2008 Sida 16
Årsskrift 2008 Sida 17
Årsskrift 2008 Sida 18
Årsskrift 2008 Sida 19
Årsskrift 2008 Sida 20 ~ Lycka var att få ett torr
t och fint läge på 22:a hålet och få in ett brassieslag som inte gick högre än tre meter i motvinden. Om driven hade gått ut i semiruffen blev det till att leta och i värsta fall var bollen förlorad. I ruffen var det ännu värre. Där växte bara ljung. Vi letade, och spelet gick långsamt av andra anledningar än i dag. Greenerna var ojämna och även där krävdes tur med lägena för att få en bra score. I allmänhet var greenerna hårda. Bara i hård motvind gick det att få stopp på bollen, om inte greenerna var mjuka av mycket regn. Utslagsplatserna var hårda, mer eller mindre jämna mattor. Det fanns lådor med sand som vi använde för att pegga bollen. Vädret gjorde att banan bytte karak- tär. Den kunde vara torr, med dåliga lägen men mycket rull. När det hade regnat mycket blev banan längre, men då blev lägena bättre. Då gällde det att hitta åsarna med de långa slagen. Man kunde tjäna 50 meter på en drive och det var mycket på den tiden då driven var 170-220 meter. Åtminstone uppskattade vi att vi slog så långt. Det fanns inga avståndsangivelser. Att kunna bedöma avstånd ingick i spelet. nder kriget var det ont om bollar. Det var lätt att slå sönder skalet om man toppade bollan. Vi leta- de mycket efter våra bollar. Vi märkte dem med nagellack med familjens initialer. Upphittade märkta bollar lämnades in i klubbhuset där vi regelbundet kontrollerade om någon boll med våra initialer hade kommit in. Lycka var att hitta en omärkt boll, som man följaktligen fick behålla. Alldeles extra lycklig var man om det inte var en Blue Flash utan en Dunlop 65 eller till och med en Silver King. Vilket underbart namn! Bollar som hamnade i dy hittade vi sällan och de blev ganska fort missfärgade. Och dy, det hade vi! Längs alla vattenhinder var det dyiga ve:tsskanter och många hål låg längs sådana hin- 20 der. Vi gick snabbare på den tiden och spelade snabbare, men med allt letande och alla genomsläpp blev tiden för nio hål lång. Oftast spelade vi nio hål. n annan omständighet som fördröjde spelet var att vi oftast hade slagtävlingar och att vi även under träningsrondor noggrant räknade våra scorer. Dagens poängbogey betraktades som en rolig avkoppling, mindre seriös. Matchspelet hade sin speciella kryd- da genom att vi spelade med stymie. Lycka var att med niblicken klara sig ur en stymie eller att lägga en stymie för motståndaren. Man fick handicap efter att ha kla- rat två slagspelsronder på handicap 36 för herrar och 40 för damer. Handicapjusteringar gjordes med få undantag på grundval av resultat från slagtävlingar. Medlemmarna kände eller kände till varandra. Det fanns bara tre juniorer. Det var Rolf Sarvik, Gösta Welvert - Pia Ramels morbror - och så jag. Om vi inte hade någon att spela med cyklade vi bara ner och väntade tills det kom någon som tänkte spela och då fick vi följa med ut. Annars tränade vi ute på banan. Det fanns inget övningsfält. Lycka var att kunna komma ned till lägsta klubbhandicap, som var 6, för då fick mail delta i SM. Klubben hade till en böljan bara tre spelare med handicap 6 och därunder. Det var Wiggo Sarvik, som omjag minns rätt inte fick spela eftersom han givit lektioner och blivit proffs, Holger Vilen, som fortfarande vid 90 års ålder är aktiv, och Lars Karlen, som gick långt i ett SM i Falsterbo. Han fick möta Elis Werkell. Med hälften av Ljunghusens medlemmar som crowd föll han med 1/0. Som avslutning vill jag nämna något som är sig likt, åtminstone på hålen 19-23. Det är blomsterprakten. På den tiden var blommor något som skulle insamlas under sommarlovet, pressas och sättas in herbarium inför det nya skolåret. I dag hoppas jag att ni alla har njutit av den vackra och rika floran. D
Årsskrift 2008 Sida 21
Årsskrift 2008 Sida 22
Årsskrift 2008 Sida 23
Årsskrift 2008 Sida 24
Årsskrift 2008 Sida 25
Årsskrift 2008 Sida 26
Årsskrift 2008 Sida 27
Årsskrift 2008 Sida 28
Årsskrift 2008 Sida 29
Årsskrift 2008 Sida 30
Årsskrift 2008 Sida 31
Årsskrift 2008 Sida 32
Årsskrift 2008 Sida 33
Årsskrift 2008 Sida 34
Årsskrift 2008 Sida 35
Årsskrift 2008 Sida 36
Årsskrift 2008 Sida 47
Årsskrift 2008 Sida 48