Svensk Vattenkraft 1
Med svenskt bistånd i Dominikanska Republiken Ber
edningen för internationellt tekniskt samarbete, BITS, ringde 1987 upp och frågade om vi var intresserade av att offerera en komplett kraftverksutrustning för ett statligt vattentekniskt laboratorium hos Instituto Nacional De Recursos Hidráulicos, INDRHI, i Dominikanska Republiken. Efter fyra nyligen genomförda projekt av samma slag i Afrika, tyckte vi att det var en naturlig sak att göra. Vi tackade ja. Den skrivna kravspecifikationen levererades av Vattenbyggnadsbyrån, som nu heter SWECO även i Sverige. Deras vattenkraftchef var då Lage Andersson. Fallhöjden i den aktuella bevattningskanalen var 15 m och utbyggnadsvattenföringen bestämd till 0,8 m³/s. Trottelventil, turbin, generator, frekvensreglering, automatikskåp, transformator och högspänningsställverk skulle ingå. Här kan man tala om ”Water to Wire” leverans. Man skulle kunna köra ö-drift och senare ansluta till det allmänna nätet. Vi valde lastreglering med ballast som är enkel och exakt. Vi hade levererat sådana lösningar till Afrika tidigare. Högspänningsställverket från ABB blev rejält överdimensionerat eftersom 100 kW inte fanns med i deras katalog. Vi offererade en vertikal Francisturbin med direktkopplad flänsmonterad synkrongenerator från Hitzinger. Detta aggregat är lika lätt att montera som en möbel. Allt görs klart i verkstaden. Ett par år senare fick vi beställning på aggregatet. Idrifttagning på plats skulle utföras på löpande räkning, efter att beställaren hade byggt huset och monterat turbinen. Konstruktion, tillverkning och leverans gick planenligt. Sedan hände ingenting förrän 1997 när SIDA hade tagit över och lyckats förmå INDRHI att göra sitt jobb. Elnätet hade under tiden byggts ut så nu gällde det att anpassa aggregatet för körning mot nätet. Vi begärde att få en engelsktalande elingenjör till hjälp med detta före idrifttagningen. Jag reste ut till Santo Domingo i augusti 1997. Vid ankomsten fick jag köpa ett visum som gällde för mitt besök. Sedan taxi till Hotel Embajador. Nästa dag blev 14 SVENSK VATTENKRAFT #1 2025 Personalen som tog hand om kraftverket. Foto: Christer Abrahamsson. jag upphämtad av projektledaren Teofilo Pacheco, som kunde tala engelska. Han hade utbildats till civilingenjör i St Petersburg under sex år. Första året gick åt för att lära det ryska språket. Vi for in till INDRHI:s kontor som var inrymt i barackliknande lokaler uppställda i något som liknade ett parkeringshus. Vi träffade hans chef och pratade igenom uppdraget som låg framför oss. Därefter for vi iväg med Pachecos tjänstebil och chaufför som sedan satt kvar i bilen hela dagen. När vi lämnade Santo Domingos norra del, med sedvanliga slumområden på begssluttningarna, kunde man se fattiga poliser som stannade bilisterna för att bli mutade med några tiotals kr. Vi åkte i en statlig bil och blev aldrig stoppade. När vi anlände till kraftverket Los Anones fann jag en prydligt färdigmålad byggnad med all utrustning på plats. Generatorn var varm, vilket tydde på att man i smyg hade kört lite. Det hade aldrig tidigare hänt mig. Kunderna brukar vara försenade. Nåja, på sex år bör man ju hinna göra klart. På den tiden var jag ganska väl insatt i elutrustning från Elektroservice Stig Eskilsson AB. Ombyggnaden till parallell drift var snart avklarad, så vi kunde försöka fasa in generatorn på nätet. För varje gång vi startade hade nätfrekvensen ändrat sig betydligt, så startpådraget blev vanskligt att ställa in. Frekvensen var 60 Hz, som i övrigt på västra halvklotet. Man hade bytt ut vår trefastransformator mot tre st enfastransformatorer som man ansåg vara mer åsksäkra. I Sverige skall vi ha täta galler för att hindra fiskar att hamna i turbinen. I Los Anones har man problem med att schampoflaskor, som kastas i kanalen, skall ta sig igenom gallret och hamna i turbinen. De är ju tunna som en plattfisk men ändå alldeles för hållbara när de sitter mellan ledskenorna eller i löphjulet. Personalen var förvånade över att se en vertikal Francisturbin. Det var nytt för dem. Detaljarbetet i ett projekt som detta måste vara minutiöst. Allt måste fungera innan man kan lämna över aggregatet. Saker som saknas är besvärliga att ersätta på plats. Tillbaka i stan sa Pacheco att det måste vara väldigt tråkigt att bo på hotell och erbjöd mig att dela lägenhet med en taiwanesisk ingenjör som var ute i liknande ärende. Detta var säkert av kostnadsskäl. Jag sa pliktskyldigast ja och bar in mina saker i en lägenhet som några år tidigare hade varit både exklusiv och bekväm. Saker tar emellertid fort stryk i det varma och fuktiga klimatet. Luftkon