Svensk Vattenkraft 1
Kraftverksbyggnaden med de tre transformatorerna
utanför. Foto: Christer Abrahamsson. ditioneringen fungerade inte och när jag flyttade på skärbrädan i det eleganta köket fann jag ett stort hål i bänkskivan inunder. Kylskåpet var helt igenfruset och isen hindrade oss att stänga dörren ordentligt. I badrummet stod en hink vatten att spola toan med vid strömavbrott. På köksbordet stod en gasollampa som reservbelysning. När man tände ljuset i köket, lite plötsligt, kunde man se kackerlackorna springa åt alla håll för att gömma sig. Det visade sig att man regelbundet sektionerade bort strömmen under kvällarna p.g.a. effektbrist. Hotell och butiker hade egna dieselelverk i trädgårdarna. Jag fick veta att dessa reservaggregat hade större sammanlagd effekt än statens kraftverk. Vi vattenkraftingenjörer var mäkta populära och det visade sig också att deras papperspengar hade en bild med ett vattenkraftverk. När jag sa det till Herman Lindquist, vår teknikleverantör, sa han nöjt att han levererade turbinen dit, när han jobbade på NOHAB i Trollhättan. Nu fick jag gå och handla det vi behövde. Innan jag hade lärt mig de spanska räkneorden, fick jag kolla på kassaapparaten vilka penningvalörer jag skulle plocka fram, för att inte bli lurad. En söndag blev jag medbjuden på en personalutflykt. Vi åkte med buss till Puerto Romana, där en mindre hyrd yacht väntade. Den tog oss till Isla Saona, en obebodd ö med palmer och vit korallsand. Vi fick vada iland och bära kyllådor i jätteformat. Det är alltid en upplevelse att komma till det riktiga Karibien. Korallsand är sval att gå i. Kokosnötterna kunde ramla ner i huvudet på oss. Det vi kallar flygfiskar hoppade upp på däcket, bland dansande par. En kväll bjöd Pacheco och hans fru med mig till deras nationalteater där en taiwanesisk akrobatgrupp uppträdde. Min lägenhetskamrat, från samma land, tyckte att det där inte var något alls att se. Hur som helst vimlade det av elegant klädda människor ur stans societet. De som jobbade i kraftverket kom i perfekt rena kläder och åkte hem i smutsiga privata kläder, dag efter dag. Arbetskläder ingick inte i personalförmånerna. Både Pacheco och några av de övriga hade tjänstefolk som hjälpte till med sånt i hushållet. Varje eftermiddag, vid femtiden, regnade det lite på de varma gatorna. Det gjorde värmen ännu tuffare att klara. Det var 33˚C i kraftstationen och det var väldigt lätt att trilla dit och bli missbrukare av Coca Cola. Det sägs vara en bidragande orsak till att damerna där ofta blir ”mamas”med väl tilltagna mått. När jobbet var klart en söndagkväll hade vi tänkt att fira lite på en underjordisk restaurang ”Grotto” i Santo Domingo. När vi kom ut ur kraftstationen fann vi en medvetslös kille, i 18-årsåldern, som låg på gångvägen. Jag var först rädd att vi hade släppt på vatten i utskovet och skadat badande ungdomar. Det visade sig att han hade blivit skjuten. Grabbarna i en grupp hade tydligen varit lite livliga och en helgledig polisman, som passerade i bil, hade plockat fram ett vapen, skjutit in i gruppen och åkt därifrån. Vi lastade upp killen på flaket på Pachecos pickup. En ambulans bedömdes vara alltför osäkert att få fram i tid. Innan Pacheco körde iväg sa han till mig att åka med någon annan tillbaka till lägenheten så snabbt som möjligt. ”Kommer polisen och du blir kallad att vittna kommer du att missa flyget hem i morgon” sa han. Middagen blev inställd och jag kom tillbaka och kunde packa min väska i lugn och ro. Pacheco fick nej av det första sjukhuset och när man även på det andra sjukhuset ville avvisa den skottskadade, ställde Pacheco till ett sådant väsen (i kraft av sin statliga tjänst) att man ändrade sig. Långt efteråt när Pacheco var i Sverige, på besök i mitt hem, fick jag veta att grabben hade överlevt och polismannen blivit fälld för brottet. De två veckorna i ett fattigt land hade lärt mig ett och annat kan jag försäkra. Att ge ett mottagarland hjälp med vattenkraft är en bra väg till självhjälp, vill jag påstå. Christer Abrahamsson, vattenkraftingenjör, styrelseledamot SVAF SVENSK VATTENKRAFT #1 2025 15