Svensk Vattenkraft 1
möjligheten till omprövning eller inte. Det är in
te direkt en slump att många av de ärenden som handlar om avvisningar av ansökningar om omprövning innehåller Kammarkollegiet som part där myndigheten driver tesen att avvisning ska ske. I dessa fall har Kammarkollegiet påstått att möjligheten till omprövning med grund i äldre rättigheter är extremt begränsad och att det för merparten av landets kraftverk med äldre rättigheter måste ske nyprövning för att moderna miljövillkor ska kunna erhållas. Myndighetens syn på möjligheten till omprövning har varit på gränsen till extrem enligt undertecknads uppfattning då Kammarkollegiet även i fall där tillstånd enligt äldre vattenlagen föreligger yrkat på avvisning. Detta då myndigheten har haft en tes som går ut på att om minsta möjliga ändring har gjorts av ett kraftverk så strider detta mot tillståndet och därmed saknas rätt till omprövning. Vad som slutligen fick politiken att fatta beslut om att avveckla Kammarkollegiets roll som part i miljömålen framgår inte riktigt av propositionen anser undertecknad. Jag kan dock tycka att det i grunden är direkt sorgligt att gå bakåt i tiden och se hur en väl fungerande myndighet sakta men säkert förvandlas till en aktör som enbart verkar söka att förstöra och försvåra miljöanpassningen av den svenska vattenkraften. Kammarkollegiet har i sin roll historiskt haft en avgörande betydelse för utbyggnaden av den svenska vattenkraften så det är ur detta perspektiv en viktig myndighet som nu försvinner. Men såsom myndigheten kom att utvecklas med tiden så har det blivit på gränsen till övertydligt att Kammarkollegiet saknar någon som helst betydelse i de moderna miljöprövningarna. Sedan omprövningarna inleddes verkar myndigheten enbart ha agerat utifrån en vilja att få så många omprövningar som möjligt avvisade och hur Kammarkollegiet har kunnat tycka att detta medför att myndigheten agerar utifrån statens önskan och instruktioner är direkt obegripligt. Med tanke på detta så är det således troligen väldigt få som kommer att sakna Kammarkollegiet i omprövningarna och miljörätten överlag. Viktor Falkenström, advokat, styrelseledamot SVAF Miljötillståndsutredningen föreslår en ny miljöprövningsmyndighet I januari 2025 presenterade Miljötillståndsutredningen sitt betänkande, där ett centralt förslag är inrättandet av en ny miljöprövningsmyndighet som ska ansvara för miljötillståndsprocesser framöver. För svensk vattenkraft, särskilt inom ramen för den nationella planen (NAP) för moderna miljövillkor, innebär detta både möjligheter och utmaningar. Syftet med den föreslagna myndigheten är att effektivisera och samordna miljöprövningar, vilket kan leda till en mer enhetlig och förutsägbar process för vattenkraftsägare. En centraliserad prövningsinstans kan minska regionala skillnader i tolkningar och beslut, något som tidigare har skapat osäkerhet inom branschen. Detta kan i sin tur underlätta planeringen och genomförandet av nödvändiga miljöanpassningar enligt NAP. Samtidigt finns det farhågor kring hur den nya myndigheten kommer att balansera kraven på miljöhänsyn med behovet av en stabil och effektiv elproduktion. Tidigare har Energiföretagen Sverige uttryckt oro över att omprövningar kan leda till betydande produktionsförluster och negativ påverkan på elsystemets stabilitet. I en rapport från oktober 2023 betonades risken för oacceptabel påverkan på kraftsystemet vid genomförandet av NAP, särskilt om inte riktvärden för produktionsförlust och reglerförmåga görs bindande för vattenförvaltningen. En annan aspekt att beakta är hanteringen av Natura 2000-områden. Energiföretagen har påpekat att de föreslagna regeländringarna inte fullt ut adresserar de problem som uppstår vid omprövning av vattenkraftverk som påverkar dessa skyddade områden. Det finns en risk att kraven för dessa områden kan leda till ytterligare begränsningar för vattenkraftsproduktionen, vilket kan påverka både små och stora aktörer inom branschen. För att säkerställa att den nya miljöprövningsmyndigheten blir en positiv kraft för svensk vattenkraft är det avgörande att: • Tydliga riktlinjer och bindande riktvärden fastställs för att balansera miljöhänsyn med behovet av en stabil elproduktion. • En helhetssyn antas där alla miljöåtgärder, inklusive de kopplade till Natura 2000-områden, beaktas i bedömningen av vattenkraftens samlade påverkan. • En nära dialog upprätthålls mellan myndigheten, branschaktörer och andra intressenter för att säkerställa att beslut baseras på aktuell och praktisk kunskap om både miljö och elbehov. Sammanfattningsvis har förslaget om en ny miljöprövningsmyndighet potential att förbättra och effektivisera miljöprövningsprocessen för svensk vattenkraft. För att detta ska realiseras krävs dock en noggrann avvägning mellan miljökrav och elproduktion samt en tydlig och konsekvent tillämpning av regelverket. Magnus Olofsson, styrelseledamot SVAF SVENSK VATTENKRAFT #1 2025 17