Svensk Vattenkraft 1
SVT:s Fiskarnas Rike säsong 2 del 1 ”Vattnets kra
ft” Svensk Vattenkraftförening har sänt in följande skrivelse till Granskningsnämnden för radio och TV med stark kritik av programseriens första del ”Vattnets kraft”. Public service har ett krav på opartiskhet och saklighet. I SVT:s Fiskarnas Rike säsong 2 del 1 om ”Vattnets kraft” beskrivs vattenmiljön på mycket ensidigt vis. De som producerar elektricitet ur vattnets kraft utpekas som skurkar och sportfiskare som leker med fiskar är hjältar. Man borde förvänta sig en mer nyanserad bild av vår komplicerade miljö. I ekologiska sammanhang finns det sällan bara en enkel lösning på problem. Vackra bilder och filmsekvenser av vattnets liv, och främst dess fiskar. Tyvärr blir i synnerhet speakertexterna alltför ensidiga och partiska. Filmsekvenser av t.ex. döende fiskar förklaras inte i vilket sammanhang de filmades eller var. Speakern pratar om småskalig vattenkraft till bilder från storskalig vattenkraft. De dramatiska bilderna blir ensidiga och skrämmande, utan att lyfta fram något av alla de exempel där vattenkraften har miljöanpassats genom att bygga faunapassager. Det hade varit klädsamt att visa fler aspekter av problematiken. I speakertexten anges ”…de flesta fiskar måste kunna vandra…”, trots att man vet att det endast är ett fåtal arter som har behov av att vandra för att fullborda sin livscykel. Andra fiskarter kan ha behov av att förflytta sig kortare sträckor för att äta eller övervintra, men befintliga bestånd har uppenbart klarat detta under århundraden där det finns gamla dammar. I speakertexten anges att ”Många karpfiskar, som iden, behöver också det strömmande vattnet för att kunna leka.” Detta är inte sant för de flesta karpfiskar, eftersom de leker i sjöar och lugna vatten. För en del arter, alltså inte många, är det sant. Riktigt insinuant blir speakertexten i formuleringen ”Men ofta möts våra fiskar av hinder, som vi har byggt för att tillgodose våra behov. Ofta utan någon tanke på andra varelser än oss själva.” I många dammar, inte bara de som beskrivs i del 2 av serien, har andra organismer nytta av uppdämda vattendrag. Det kan gälla fåglar, grodor och salamandrar, men även möjligheten att spara vatten så att vattendrag nedströms kan få vatten även under torra perioder. Dessutom räknas ju människor och vår livsmiljö också till levande, så dammar kan också bidra till bad och annan rekreation liksom en vacker boendemiljö. Historien om Edvin Kronberg i Alfta är ett utmärkt exempel på enskilda människors initiativ och ungdomens engagemang. Korttidsreglering innebär i normalfallet inte att vattendrag torrläggs, i synnerhet inte i de flesta små kraftverk som fungerar som strömkraftverk. I dessa finns ingen möjlighet att magasinera vatten, utan man tar bara ut kraften i det förbirinnande vattnet för att skapa fossilfri elektricitet. Den schematiska beskrivningen av förutsättningarna blir direkt lögnaktig ibland. ”Det finns en historisk förklaring till varför Sverige ställer låga miljökrav på vattenkraften.” Där beskriver man inte på vilket vis det skulle vara lågt ställda miljökrav, något som heller inte påvisats vid genomgångar av EU. Sverige anses ha stränga miljökrav rent generellt, med långsamma och dyra processer som följd. Det mest aktuella är omprövningar av vattenkraftens miljövillkor, vilket återigen pausats för att kunna genomföras på ett rimligt vis. ”Idag förbinder EU-medlemskapet oss att uppnå en viss ekologisk status i våra vatten. Dit kan vi inte nå utan att miljöanpassa vattenkraften. Men i stället för att miljöanpassa har Sverige fokus på att söka undantag.” I detta fall är det inte så att politikerna tubbat på EU:s regler, utan följt dessa. Byråkratin i Sverige har däremot gått emot politiska beslut och försvårat hanteringen av omprövningarna. Det finns ytterst få exempel på små kraftverksägare som motsatt sig att genomföra adekvata miljöåtgärder. När myndighetskraven inte pekar på någon biologisk Miljörelaterade problem har sällan en enda enkel lösning. Mängden ålyngel från Sargassohavet som når Europas kustvatten har minskat med drygt 90 procent sedan 1970-talet. I Nordsjöområdet är minskningen över 99 procent. Samtidigt fiskas i Europa årligen sex-sju miljoner vuxna ålar som annars hade haft en chans att reproducera sig. Dammar som nyttjas av småskalig vattenkraft har ofta funnits i flera hundra år. Den minskning av ålen som skett senast 100 åren kan därmed inte skyllas i någon större omfattning på småskalig vattenkraft. Faktum är att det inte är ovanligt att det finns ål i dessa dämmen. Med hänsyn till dammarnas höga ålder är det uppenbart att ålyngel tar sig upp i dammarna. Ofta finns det till exempel ålyngelledare som underlättar uppströmsvandring. Intagsgaller till flertalet småskaliga kraftverk har en spaltvidd som säkerställer att inga ålar hamnar i turbinerna. Höga flöden triggar ålarna att vandra nerströms. De kan då åka med frivattnet som släpps vid dessa tillfällen. Svensk Vattenkraftförening SVENSK VATTENKRAFT #1 2025 23 nytta med åtgärderna ställs fullt förståeligt frågetecken inför föreslagna åtgärder. Senare i programmet återkommer man till Edvin. ”I strandkanten ligger en fisk på sidan med flämtande gälar.” Det gäller strandkanten i Voxnan, men har alltså inget med Edvins fåra att göra. Denna vinkling blir både skrämmande och lögnaktig. Den halvdöda löjan kanske t.o.m. filmteamet ha skapat för att stödja sin tes om oansvarig vattenreglering? Dammar som funnits under lång tid har många funktioner. Samhällen har under århundraden byggts upp kring dammar. Dessa har hjälpt till att skapa dricksvatten ur grävda brunnar, möjliggjort sågning och malning, transporterat folk och timmer o.s.v. I avsnitt 2 beskrivs i stället värdet av att behålla eller t.o.m. anlägga dammar. Av en outgrundlig anledning framställs dammar kopplade till vattenkraft som dåliga, medan andra dämmen är bra för biologiska mångfalden.