Svensk Vattenkraft 1
kunna fastslå att lax aldrig gått förbi Hornsö. D
et finns ingen muntlig tradition som säger att den skulle ha gjort det, det finns heller inga historiska källor som säger det. Länsstyrelsens två egna promemorior är soppor som inte ens har ett nubb i sig när det gäller att argumentera för laxen. Utredningen från Jönköpings fiskebiologi handlar om Hornsöforsens längd men när det gäller fisk som gått förbi Hornsö så ”glömmer” man plötsligt att det är laxen som det handlar om och börjar i stället tala om ålen. Länsstyrelsen har heller inte lagt fram några eDNAanalyser (eller annat) som skulle styrka att laxen gått förbi Hornsö. BP-förslaget är fullt med vilseledande formuleringar som ska ge intryck av att lax finns eller har funnits utan att det presenteras ett enda belägg för detta. På s 28 står ”fiskar såsom lax och öring”, ”husera till exempel laxfisk vid återställning”, på s 30 räknas lax upp bland hotade fiskarter trots att den inte funnits/finns mer än längst ner, på s 37 sägs ”Alsterån utgör lek- och uppväxtområde för havsöring och lax” som om det gällde hela ån. Ett av de två värsta ställen är s 45, som i sin helhet handlar om laxen och inleds med proklamationen ”Alsterån är ett laxförande vattendrag” och fortsätter med den ena bortförklaringen efter den andra till att laxen inte finns. Att den heller inte har funnits låtsas man inte om. På s 80 talas om ”alla för arten ursprungliga utbredningsområden” och ”vattendragets naturliga förutsättningar” utan att ens antyda vad det skulle vara. Här tänker sig uppenbarligen handläggarna att de själva ska kunna bestämma detta utan att behöva bekymra sig om att deras föreställningar inte har med verkligheten att göra utan är fullständigt falska. Här kan inflikas att det som på s 90 står om malen, att den finns ”huvudsakligen i Alsteråns nedre delar” är ännu en glidande sanning, den finns ju bara i mynningen, det är väl vilsekomna stackare som inte hittat Emån. Allt tyder ju på att Alsterån inte är en laxå (eller malå), den är för liten, för grund, har för hög vattentemperatur. Och inte lär klimatförändringarna ge dessa fiskar 26 SVENSK VATTENKRAFT #1 2025 bättre förutsättningar. Varför inte göra med laxen som med uttern, erkänna att man är ute i ogjort väder. Länsstyrelsen problematiserade utterns status in i det sista. Nu har man äntligen tagit till sig att uttern är tillbaka och har på s 49 finns en utmärkt redogörelse för utterns mycket positiva situation. Det enda som saknas är ett erkännande av att uttern trivs vid kraftverk trots att man fått bildbevis på detta. Hornsö är ett naturligt vandringshinder I föregående avsnitt har indirekt diskuterats Hornsö som vandringshinder. Sammanfattningsvis kan sägas att inget tyder på att det utöver ålen är någon annan av de havsvandrande fiskarterna som gått förbi Hornsö. Länsstyrelsen har som sagt inte presenterat vare sig historiska eller aktuella belägg för att lax eller havsöring tagit sig förbi, laxen verkar ju inte ha kommit i närheten av Hornsö ens en gång. Det stärker inte länsstyrelsens argument, att som på s 37 påstå att Hornsö ”inte [är] ett naturligt vandringshinder” och som belägg referera till två rapporter där det inte finns antydan för belägg för påståendet. Länsstyrelsen vill förvärra den redan låga vattenföringen sommar och höst På några ställen framskymtar en viss medvetenhet om att vattenföringen många somrar och höstar är mycket låg. På s 83 står att en låg vattenföring kan skada fisken, vilket i sin tur kan skada uttern. På s 63 sägs att för låg vattenföring inte får förekomma. Men vid sidan av klimatförändringarna är det ju länsstyrelsens agerande som kommer att minska vattenföringen ytterligare under sommar och höst. Den utrivning av fördämningar som länsstyrelsen vill se minskar magasineringen av vatten i sjöarna. Resultatet blir att vattenföringens årscykel får ännu högre toppar och ännu djupare dalar. På flera ställen talas om ekologiskt flöde, basflöde och naturligt basflöde. Vad dessa begrepp står för får läsaren sväva i ovisshet om. Bevarandemål – miljökvalitetsnormer Det är i bilaga 2 som länsstyrelsens avsikter med BP blir allra tydligast. Till en början säger man inte ett ord om att de kraftverk som funnits på plats långt innan Natura 2000-området pekades ut ska anses vara förenliga med bevarandekraven. Man gör alltså inte minsta lilla försök till att avväga vattenmiljön mot alla andra samhällsviktiga intressen av att använda vatten. För det andra är man fast i den olyckliga dubbelreglering som Sverige skapat genom att översätta bevarandemålen till miljökvalitetsnormer, en typisk svensk överimplementering. EU:s art- och habitatdirektiv är implementerat i svensk rätt och bevarandemålen ska alltså beaktas av domstolen. Översättningen till miljökvalitetsnormer vilar på lösan sand, det enda som sägs är att ”Länsstyrelsen bedömer att detta motsvarar …”. Detta är godtycke i kvadrat. För det tredje är det uppenbart att länsstyrelsen söker utnyttja denna godtyckliga översättning till att trycka upp miljökvalitetsnormerna till högsta kravnivån så ofta det finns skuggan av en rimlighet i att göra det. Länsstyrelsen borde utgå från att vattenförekomsten är kraftigt modifierad och därför ha kravnivån God ekologisk potential i bakhuvudet. Bevarandeplanens juridiska status I inledningen står att ”Bevarandeplanen bör ses som ett rådgivande dokument. Den är alltså inte ett juridiskt bindande dokument …” (s 6). Detta är inget annat än ett oanständigt, rättsvidrigt grepp av länsstyrelsen för att kunna två sina händer när först vattenmyndigheten följer länsstyrelsen råd och sätter strängast möjliga miljökvalitetsnormer och sedan domstolen känner sig tvingad att döma till utrivning för att hög ekologisk status ska nås. Att man inte kan överklaga länsstyrelsens beslut att anta en bevarandeplan, ett så starkt styrande dokument, är just oanständigt och rättsvidrigt (för att vara litet återhållsam i omdömet). Länsstyrelsens förslag till ny bevarandeplan för Natura 2000-området Alsteråns vattensystem har flera grundläggande svagheter, som tillsammans gör förslaget oanvändbart. Ett nytt förslag behöver tas fram från andra utgångspunkter. Ledstjärnan måste vara att bevara och utveckla i stället för att riva ut och försämra.