Svensk Vattenkraft 1
Vattenförvaltningen måste reformeras i grunden Må
nga yttrade sig över regeringens promemoria ”Bättre förutsättningar för vattenkraftens omprövning”, så även jag som ägare till Alsterkraft AB och dess tre kraftverk i Alsterån i östra Småland med dokumenterade rötter ner i medeltiden. Jag skriver ofta för långt men här har jag på tre sidor sammanfattat konsekvenserna av det samhällsfarliga arbete vattenförvaltningens myndigheter bedriver, inom vilka tre områden radikala förändringar måste ske och mer precist hur regelverket måste ändras. Yttrandet ansluter i allt väsentligt till de utförligare synpunkter som framfördes av Svensk Vattenkraftförening och Alsteråns Kraftverksförening. Thomas Sandberg, styrelseledamot SVAF. Regeringens promemoria leder till utrivning av de mindre kraftverken Att omprövningen av vattenkraftens miljövillkor havererat har varit uppenbart länge. Det är ett resultat av att den svenska vattenförvaltningen sedan drygt tio år blivit alltmer dysfunktionell. Detta gäller för det första regelverkets lagar, förordningar, föreskrifter, vägledningar m m. För det andra gäller det myndigheter som miljödepartementet, Havs- och vattenmyndigheten, de fem regionala vattenmyndigheterna, länsstyrelserna m fl. Myndigheterna söker riva ut så många dammar som möjligt av Sverige ca 13 000 där 3 500 har med vattenkraften att göra, de andra 10 000 har (haft) olika funktioner. Syftet är att ”återställa naturen”, att skapa fria vandringsvägar för fisken. Men vad myndigheterna inte bryr sig om är att dessa utrivningar många år kommer att torrlägga vattendrag och sjöar under sommar och höst. Badplatser försvinner, fiskevatten blir gyttjepölar, dricksvattenförsörjning och bevattning försvåras, skyddet mot översvämningar minskar. Månghundraåriga kulturmiljöer kommer att successivt förfalla, hela livsmiljöer förstörs för de hundratusentals, kanske miljoner människor som lever och verkar utmed vattendrag och sjöar. Till allt detta ska läggas förlusten av (minst) 25 TWh elproduktion i vattenkraftverken. Hälften beror på utrivningar (mest mindre kraftverk) eller produktionsbegränsningar (mest större), andra hälften på utebliven utbyggnad av befintliga kraftverk. Elberedskapen på tusentals orter saboteras, CO2-utsläppen ökar med 40 % i stället för att minska. Torrläggningarna blir förödande för fisk och andra organismer. Den påstådda miljövinsten är i verkligheten ofta en miljöskada, För det tiotal andra samhällsintressen av att använda vatten, som EU:s vattendirektiv räknar upp, är en dammutrivning alltid till skada. För kommunerna handlar det om medborgarnas livsmiljöer och om deras rekreationsintressen som bad, båt och fiske. Det handlar också om kommunala verksamheter som vatten- och reningsverk, fritidsanläggningar, campingplatser, turism, det lokala näringslivet. Regeringens förslag ”Bättre förutsättningar för vattenkraftens omprövning” handlar bara om en av de två processer som myndigheterna driver för att få så många dammar som möjligt utrivna, den som har med vattenkraften att gör. Att man utelämnar alla andra dammar understryker haveriet inom vattenförvaltningen. Regeringens promemoria gör inte någon skillnad mot det nuvarande regelverket, några kosmetiska förändringar hindrar inte myndigheterna från att fortsätta att driva en linje som syftar till att få så många dammar som möjligt utrivna. Promemorian är en dödsannons för de mindre vattenkraftverken. Vattenförvaltningen måste reformeras i grunden Med tanke på hur dysfunktionell vattenförvaltningen är känns det inte så meningsfullt att gå direkt på den regeringspromemoria som är anledningen till detta remissyttrande. Därför först tre åtgärder som måste (till stor del) genomföras innan det är meningsfullt att gå i närkamp med regelverket. Den politiska styrningen måste öka radikalt I vattenflörvaltningsutredningen SOU 2019:66 ”En utvecklad vattenförvaltning” finns en rad utmärkta förslag på hur riksdagens och regeringens styrning av vattenförvaltningen skulle kunna ökas radikalt. Sedan fem år samlar denna utredning damm på miljödepartementet av två skäl. För det första skulle det minska inflytandet radikalt för de miljöjurister/aktivister som dominerar bland handläggarna. För det andra skulle det ska radikalt minska inflytandet för de miljöextremistiska småpartier (MP och L) som innehaft ministerposten de senaste tio åren. Den dag de större partierna slutar se den mindre vattenkraften som en bricka i ett förhandlingsspel kan förslagen till en brett förankrad politisk styrning av vattenförvaltningen förverkligas; den dagen är kanske här nu. Myndigheterna måste göras om radikalt Också här har vattenflörvaltningsutredningen SOU 2019:66 ”En utvecklad vattenförvaltning” förslag att ta fasta på. Självklart är att lägga ner de fem regionala vattenmyndigheterna, det reella arbetet görs av länsstyrelserna, som kan bli de vattenmyndigheter som vattendirektivet kräver. Länsstyrelsernas vattenarbete organiseras om med en matrisorganisation där vattenenheten består av handläggare SVENSK VATTENKRAFT #1 2025 7