Omtanke 1
GÄSTKRÖNIKA Den läkande kraften hos gruppen Grupp
ens styrka och möjlighet är bland annat att den fungerar som en arena för att pröva och upptäcka både sig själv och andra. I samvaron med andra uppstår kriser och olika situationer som kan lösas och ge nya erfarenheter här och nu. Erfarenheter av att bli sams, förstå hur det blev för den andra, sätta ord på behov eller få hjälp att lugna sig efter starka känslor. Genom att erfarenheten är känslomässig stannar det inte vid en intellektuell förståelse utan har möjlighet att skapa förändring på djupet. När jag klarar att göra något på ett annat sätt, ser saker ur en annan synvinkel, eller gör en ny erfarenhet kan det leda till att jag ser på mig själv på ett annat sätt. Erfarenheter att ta med till livet utanför gruppen. Det är gruppens läkande kraft. »Det är i mötet med andra vi blir till, känner trygghet, utvecklas och förstår mer av våra egna och andras känslor, tankar, drömmar och behov« De flesta av oss lever vårt liv i flera olika grupper, den allra första föds vi in i. Olika grupper med det gemensamt att de ger trygghet, stöd, tillhörighet, möjliggör utveckling och socialisering och hjälper oss att uppnå våra mål. Faktum är att den tillhörighet gruppen ger är så viktig för oss att när vi upplever oss socialt exkluderade aktiveras samma del av hjärnan som när vi upplever fysisk smärta. Vi är så inställda på att höra till, att söka oss till andra att vi blir deprimerade, frustrerade och riskerar att bli fysiskt sjuka av stressen som en ofrivillig ensamhet för med sig. Det är 56 | www.ssil.se med andra ord en allvarlig riskfaktor för ohälsa, farligare än att röka 15 cigaretter om dagen. DE BARN OCH unga vi på Terapikolonier har mött genom åren har, förutom svåra upplevelser och flera olika symtom och diagnoser, ofta smärtsamma erfarenheter av social exkludering och ensamhet. Skälen till att en ung människa drar sig undan socialt, hamnar i konflikter, straffar ut sig ur gemenskap eller har svårt att ta sig in i sammanhang på ett positivt sätt kan vara många. Oavsett om det beror på svåra upplevelser eller på egna utmaningar är det förödande för den psykiska och fysiska hälsan. Risken att negativa spiraler uppstår är också stor. För hur ska en kunna utvecklas, mogna och känna glädje om en inte hör till någonstans. Det är ju i mötet med andra vi blir till, känner trygghet, utvecklas och förstår mer av våra egna och andras känslor, tankar, drömmar och behov. En sommar när jag arbetade i en av grupperna på Terapikolonier mötte jag en ungdom, låt oss kalla hen för Kim. Kim hade många erfarenheter av att bli exkluderad socialt och tycktes inte våga tro på att hen kunde bli accepterad och omtyckt. Rädslan för att bli förlöjligad och illa behandlad verkade hindra Kim från att visa vem hen var. Kim tycktes uppfatta allt som avvisanden och vi upplevde att hen iscensatte situationer där hen blev exkluderad. I den gemenskap som växte fram under tio intensiva dagar kunde Kim alltmer orka stanna kvar i svåra känslor och reflektera över olika perspektiv. Exempelvis att det att ingen genast nappade på hens förslag på aktivitet inte var samma sak som att ingen tyckte om hen eller att ett bråk inte var ett avvisande av hela hens person utan en meningsskiljaktighet som kunde lösas. UNDER ETT AV de dagliga gruppsamtalen berättade Kim om olika svåra upplevelser hen varit med om. Vi blev alla sittandes en Jennifer Sternberg Hon är leg. psykolog och har tidigare arbetat inom Barn- och ungdomspsykiatrin och varit biträdande verksamhetschef på Terapikolonier. Just nu individ- och familjebehandlare på Farsta Behandlingshem och aktiv i föreningen för Terapikolonier. stund i en gemensam tystnad. Det var ett så förtätat ögonblick att det inte verkade finnas några ord. Efter en stund bröt en annan ungdom tystnaden och sa att Kim var modig som berättade. Näst sista dagen i gruppen beslöt Kim att visa upp mer av sig själv ”blir jag hatad åker jag ju ändå hem snart”. Men hen fick vara sig själv. Gruppen tog emot och accepterade Kim precis som hen var. Jag tror inte att det riktigt helt går att förmedla vilken avgörande betydelse en sådan upplevelse har. Vi kan i vårt vardagliga liv fastna i olika roller, andra kanske har förväntningar på oss som hindrar oss från att utvecklas, vi kanske saknar sammanhang att göra nya erfarenheter i. När jag i gruppen får möjlighet att spegla mig i de andra gruppdeltagarna kan jag genom det gensvar och den feedback jag får korrigera de tankar jag har kring vem jag är och vem jag kan bli.