Nordens Tidning 1
av annat viktigt. Såväl sonen Peter som hans två yngre bröder Lars och Matthias fick redan på ett tidigt stadium lära sig att fadern inte bara ägdes av familjen utan också “ägdes” och delades av många andra i Tyskland. Följaktligen blev det Willy Brandts norska hustru Rut som kom att ansvara för barnens uppfostran. Willy själv var ingen familjemänniska, var sällan hemma men ändå närvarande i familjen på ena eller andra sättet, enligt sonen Peter. Sonen Peters bok (279 sid) inför 100-årsdagen av pappa Willys födelse är en bok som sticker ut i mängden av tysk minneslitteratur om Willy Brandt. Främst då för att den mer än andra försöker ge en bild av såväl politikern som privatpersonen Willy Brandt, vilket sonen Peter lyckas förmedla bra. Just detta att väva in olika privata detaljer om sin berömde far utgör en del av behållningen i Peter Brandts bok. Bland annat så får vi läsa om konflikten, då sonen Peter under 68-upproret demonstrerade mot USA och kriget i Vietnam. Som borgmästare i Västberlin hade Willy Brandt däremot snarare en tacksamhetsskuld att betala gentemot Förenta staterna – jfr J.F Kennedys berömda “Ich bin ein Berliner”- eftersom den delade stadens säkerhet ytterst var garanterad av US-militärens närvaro där. Men möjligen var “familjekonflikten” med sonen Peter – med tanke på Willy Brandts eget brokiga förflutna i Lübeck och senare landsflykt i Norge och Sverige – även lite av en familjär deja vu-upplevelse för pappa Willy. Men trots detta och andra inblickar i privatlivet är ändå bokens egentliga kärna Willy Brandts utveckling och roll som en tysk-europeisk politikerikon i särklass, på det internationella planet ofta just i nära samverkan med Österrikes Bruno Kreisky och Sveriges Olof Palme. Willys egna uppväxtförhållanden var svåra. Född som han var utanför äktenskapet av affärsbiträdet Martha Frahm kom sonen Herbert (senare Willy) redan i unga år i en allt mera intensiv med den socialdemokratiska ungdomsrörelsen. Under Weimarrepublikens ekonomiskpolitiskt skakiga slutfas lämnade han SPD och gick över till det vänstersocialistiska utbrytarpartiet SAP (SozialisSvenska lärdomar När Norge invaderades av tyska nazitrupper fortsatte Willy Brandts flykt till Sverige. Fram till slutet av andra världskriget blev Stockholm till en ny brytpunkt i hans liv. Hans dotter Ninja föddes av hans första norska fru Carlotta. Senare i Sverige-exilen möter han sin tische Arbeiterpartei). Förhoppningen om att kunna främja hela arbetarrörelsens kamp mot den framväxande nazismen grusades dock. Norsk lektion Hitler-diktaturen allt mera brutala styre tvingade dock de mest aktiva i oppositionen att gå under jorden eller att bli landsflyktingar. Till dessa hörde även Herbert Frahm som nu antog namnet Willy Brandt (var fråntagen sitt tyska medborgarskap när han återvände till Tyskland 1947). I mars 1933 reste han till Oslo för att på uppdrag av tyska SAP organisera en motståndscell i nära samarbete med norska Arbeiderpartiet. Den unge Willy Brandt vann förtroende, skaffade kontakter, lärde sig norska, var en flitig skribent och smälte snabbt in i det norska samhället. Halvar Lange, senare mångårig norsk utrikesminister, blev en nära vän. Den politiska miljön i Norge kom att förändra honom. Främst mellan 1935 och 1937 lärde han, enligt Peter Brandt (och prof. Einhard Lorentz), sin ”norska lektion”. Den viktigaste var nog den pragmatisk-reformistiska metod som utmärker norsk och svensk arbetarrörelse, insikten om att det fanns någonting annat än ”socialistisk revolution” eller ”fascistisk kontrarevolution”. Willy Brandts radikala vänstersocialistiska dogmer kom att slipas av och i gengäld växte insikten om värdet att pröva den progressiva, steg-för-steg-metodens möjligheter att förändra ett samhälle. nya fru, emigranten Rut Bergaust från Hamar. I den svenska huvudstaden kommer han även i personlig kontakt med Alva och Gunnar Myrdal och läser Ernst Wigforss och Gustav Möllers skrifter. Willys vänstersocialistiska radikalitet har nu slipats av till den grad att han 1944 går med i SPD:s exilorganisation i Sverige. Enligt såväl Peter Brandts observation som professor Lorentz biografistudier bidrog främst upplevelsen av den för Skandinavien mera pragmatiskt konsensusinriktade arbetsmetod till att Willy Brandt nu i stället blev en socialdemokratisk reformpolitiker. När den tyska nazismen var krossad stod Willy Brandt återigen inför ett vägval. Återvända till Norge för gott eller flytta tillbaka till ett land i ruiner? Valet var tydligen inte lätt. I ett brev till dottern Ninja talade han om sina ”två hemländer” varav det ena mår mycket dåligt och behöver hans hjälp. Så det blev Tyskland och Berlin för Willy och hans familj. Ett beslut som blev avgörande viktigt också för Tyskland och den avspänningspolitik som hela Europa senare kom att få nytta av. Främst då när han först som utrikesminister i en CDUSPD-regering (ledd av K-G Kiesinger) men fullt ut först när Willy själv blev förbundskansler år 1969 – och då den nya östpolitiken år 1971 kom att belönas med Nobels fredspris i Oslo. Men just ingen i det politiska motståndarlägret inom CDU/CSU kom att gratulera honom för detta. Men som det konstaterades på ABFseminariet i 14 november 2013 att utan Willy Brandt ingen Michael Gorbatjovs perestrojkapolitik och ingen nedriven Berlinmur och ett enat Tyskland i november 1989. Det var Willy Brandt (med gott stöd av Egon Bahr) som banade väg för allt det som senare följde. Dessutom är Willy Brandt en mycket god illustration av vad Norden betytt och betyder i Europa, liksom omvänt vad Europa betyder i Norden. ROBERT BJÖRKENWALL, FRILANSJOURNALIST OCH UTREDARE Fotnot: Peter Brandt: Mit anderen Augen, Dietz-Verlag, Bonn 2013, 279 sidor nordens tidning nr 1 | 2014 29