Turist 1
Ångermanländska Hermansjön, en hund och en fotogr
af. romantiserad natur”Att genom en upplevelse få kontakt med sitt inre jag” man vill förmedla. Den inre känslan, säger Jonna Jinton. Det låter nästan som något Caspar David Friedrich själv kunde ha sagt. NUMERA ANVÄNDER VI ORDET ”SUBLIMT” om allt från en synnerligen välsmakande måltid till en snyggt placerad straffspark. Men i konsthistorien har ordet haft en snävare betydelse: något så upphöjt att det verkligen ligger på gränsen av den mänskliga fattningsförmågan. Det kan vara känslan av att bli så överväldigad av ett konstverk så att man nästan sugs in i det, att uppleva att man på något sätt går utöver sig själv i mötet med till exempel en dramatisk bergsvy, i verkligheten, på en målning eller på skärm. Det är också att kunna erfara skönheten i något som inte är traditionellt vackert utan kanske till och med hotfullt. Som i höstens National Geographic-producerade dokumentärfilm Free Solo, där den amerikanske bergsklättraren Alex Honnold tar sig uppför en kilometerhög klippvägg, utan vare sig rep eller andra säkringar – gastkramande och samtidigt oerhört fascinerande. 74 TURIST NR 1 2019 Talande nog kallade en kritiker filmens nära döden-story för en möjlighet ”att få uppleva vad man skulle kunna kalla det mänskligt sublima”. I DAG ÄR DET SOM OM VI både är rädda om – och rädda för – naturen. Allt fler får upp ögonen för att vår miljö är sårbar och något som behöver tas om hand. Men ju fler extrema naturfenomen som hotar vår civilisation, desto räddare blir vi och desto sårbarare känner vi oss. Naturen har gått från tuktad resurskälla för industrialiseringen till att vara både ett hot och ett hopp om ett bättre, sannare liv i samklang med jordklotet. Visst är det paradoxalt att just naturbilder är så populära på den digitala plats i vårt moderna samhälle som kanske är den allra mest artificiella: sociala medier. Man knäpper på sin dator eller halar upp mobilen och så ut i (bilden av) den trolska naturen. Men så var det det där med att kompisars skrytiga selfies från en bergstopp kanske faktiskt får en att själv vilja gå ut mer. Uppleva verkligheten på plats. Är det då så illa med självupptagenheten? Som när den amerikanska konstnären och filmaren Miranda July både hoppfullt och lite krasst skriver i en krönika i modetidningen Porter om varför besökstalen av amerikanska ungdomar ökar stort i USA:s nationalparker – för att bilderna därifrån är så visuellt tacksamma att dela! Själv tror hon inte att människor ”någonsin haft ett ofiltrerat förhållande till naturen”. Och följer man konsthistorien bakåt ligger det onekligen något i vad hon säger.