Kingsize 1
Intervju: Jelassi var det en svår tid med min inr
e kritiker. Jag kunde inte skriva texter på ett och ett halvt år. Det var jättemycket negativa tankar som snurrade i mitt huvud. Jag sket i studiosessions och var ute med mina vänner istället och tyckte att det var mycket roligare. Det gick inte en dag utan att jag grät. Ångesten var uppe i halsen och jag såg negativt på allt. Jag kunde ha värsta feta spelningen och vara glad i fem minuter och efter det var tårarna tilllbaka igen. Till slut bestämde jag mig för att träffa både en psykolog och prata med en läkare eftersom det gick överstyr, säger Fatima. Varför är du redo att släppa albumet nu? – Jag har kommit till en mognare plats i huvudet. På min debut-EP berättar jag att jag underskattar mig själv jättemycket. Det har med den här inre kritikern att göra. Förut när jag gjorde intervjuer så kunde jag helt plötsligt undra varför dom lyssnar på mig. Med tiden har jag blivit 22 KINGSIZE MAGAZINE | NR 2, 2023 mer stabilare i mitt tänk och det känns som att jag är mer närvarande nu. Jag har accepterat saker vilket har gjort det lättare. ”Dom har bara gett mig ett namn” är en blandning av nya och osläppta låtar från 2021. Nils berättar att låten ”Balans (Vad händer Fatima!!?)” var det som blev en tydlig brytpunkt. Hon var redo att skapa igen. – Då hade vi inte jobbat på ett tag och du var inte på din bästa plats, säger Nils. Du var ganska destruktiv då men ändå uppriktig. Du kände starkt att du inte orkade filtrera eller skämmas över det du sett i ditt liv. Du ville vara ärlig. Jag upplever dig idag som mer oförlåtande när det gäller saker som man kan vara rädd för att bli dömd för och det som är skambetingat. Nils berättar att Fatima sedan länge har droppat små påskägg i sin musik. Bakom det hon sagt har det gömts stora berättelser. Det hördes redan på hennes första singel ”Keff Båt” där hon rappar ”vart järn sen Kewin gick på tv:n”. Arbetssättet känns igen på skivans 12 låtar som rymmer stora livsberättelser. En bön för mamma, existentiella livsåskådningar, en förklaring om henne själv, smärtsamma insikter och en hyllning till Kewin. Kewin var hennes första riktiga vän och han gick bort i tsunamin i Thailand 2004. – Jag minns att jag satt framför tv:n bara för att höra om de skulle säga hans namn. På skivans sjätte spår ”Mellanmål (Vila i frid Kewin)” förklarar jag raden jag skrev om Kewin i ”Keff Båt”. Kewin var min bästa kompis. Vi var så lika och var helt bekväma med varandra. Jag var sex år när han dog och jag hade aldrig haft en kompis innan. Några år senare dog min andra bästa vän Aisha i Tunisien. Därför är jag rädd för att skapa band med människor. Du skriver mycket om din uppväxt i din musik. Är det jobbigt att folk har fått reda på så mycket om ditt liv? – Nej. Min musik är min berättelse och jag har valt att berätta om det här. Sen kan man göra rolig musik och driva och göra verser som inte har något med det att göra, som bara har att göra med hur mycket pengar jag har. Men i slutändan är min musik min berättelse. Jag vill att människor ska ha fått med sig något efter att ha hört min musik. Vilken reaktion hoppas du på? – Det sista jag vill med hela min berättelse är att någon ska tycka synd om mig. Jag väljer att dela med mig till folk som kan relatera eller känner det jag känner. Inget i mig söker någon bekräftelse. Om någon tycker synd om mig så känns det automatiskt som att den sätter sig över mig. Det finns två sätt att tycka synd om någon. Det ena är ”ey bror jag hör dig” och det andra är ”aww neeej”. Det sista sättet vill jag inte vara med om. WWW.KINGSIZEMAG.SE