Bumsen 1
Vänern runt bor på ligger. Vi hinner precis tillb
aka till Shellmacken i Vänersborg samtidigt som solen försvinner bakom trädlinjen i horisonten. Dagen har varit otroligt rik på upplevelser. Det är dags att ta avsked från alla och tacka för en underbar dag. Vi tackar våra danska och norska vänner och alla får var sitt klistermärke ”Vänern runt 2022” som Patrick mycket nöjd klistrar in i sin toppbox. De som är klara med en svensk klassiker får sina medaljer, eller rättare sagt sina klistermärken, som faktiskt ser ut Rastsnack... rådjur springer på ett fält och gömmer sig snabbt bland snåren. I Blomberg följer vi Vänern en kort stund. Nära Källby ser jag en mini-skeppssättning på en åker. Nu känns det som slutspurten. Solen sjunker sakta på sin väg neråt. En flock gäss flyger söderut. Vi själva flyger sydvästerut, nu mot Vänersborg. Vi kör igenom Filsbäck och Lidköping. Vi har solen i ögonen hela tiden. I några sekunder får våra ögon vila när solen gömmer sig bakom ett moln. Jag har bara brus i hjärnan. Jag känner mig matt, men inte trött. Jag njuter av att bara vara. Mina tankar är tomma. Jag väcks tillbaka i Tådene av ytterligare en gåsflock med ett hundratal individer som flyger rakt ovanför våra huvud. Vem kommer först i mål? Gässen eller vi? Om Selma Lagerlöf hade levt nu, hade hon säkert placerat Nils Holgersson på en motorcykel i stället. Martin dyker upp igen som gubben ur lådan. Han överraskar oss för andra gången idag genom att sitta på huk i vägkanten och plåta oss när vi dundrar förbi. Med solen i ögonen ser jag först bara ett svagt sken från en motorcykels strålkastare vänd mot oss. Jag tror att det är en av våra hörngubbar som tydligt vill visa vägen i skuggorna, men när vi närmar oss ser jag att det är Martin med en kamera i högsta hugg. Nu känns det som att alla kör fortast möjligt. Som om alla vill hem. Det är bara ett par-tre mil kvar och naturen bjuder på ytterligare överraskningar. I Grästorp slingrar sig ån Nossan fram i landskapet. Och ett magiskt sista stopp. Vi kör uppför en slingrande grusväg för att stanna vid utsiktspunkten Flo i Hunneberg. Vyn över sjön är bedårande. Vi ser bort till Kinnekulle och förstår hur långt vi har kört. Nerför grusvägen är det dunkelt. Vi har 15 km kvar till målet. Vi kör genom Vargön, och passerar gränden där det trevliga Hunnebergs vandrarhem vi Medaljklistring som en medalj. Det har varit en underbar dag och jag är verkligen sugen på att göra om resan nästa år. Text & foto: Cécile Tartar Fler bilder finns att beskåda på BMW MC-klubbens hemsida: Gallerier | BMW Klubben Filmklipp hittas här: En spättas dagbok – Vänern runt 20/8 2022 Bumsen 5 2022 15