Bumsen 1
Brors betraktelser Gjutjärns-Schorsch Betraktelse
r av Bror Gårdelöf Den mest kände föraren i BMW:s racinghistoria är rimligen Georg ”Schorsch” Meier, som föddes i Mühldorf am Inn, Bayern, 1910 och vid 14 års ålder började arbeta i en motorcykelverkstad. 1929 antogs han till bayerska polisens nyinrättade motorcykelenhet. Utbildningen tog tre år. Som medlem i polisens team började Meier tidigt tävla i 1 000-kilometers tillförlitlighetstävlingar, som då var mycket populära och ansågs vara bra träning för motorcykelordonnanser. 1934 kom han i mål en timma före beräknad tid – på en impopulär encylindrig 400-kubiks BMW R4 med pressad stålram och utdaterad bottenlänksgaffel. Detta uppmärksammades av tyska armén, som värvade honom till sitt team. Tillsammans med Fritz Linhardt och Joseph Forstner vann Meier så ofta, att han blev känd som ”Der Gusseisene Schorsch – Gjutjärns-Schorsch”. Vid 1937 års ISDT i Wales hamnade det tyska och engelska laget på samma poäng, så en hastighetstävling anordnades på den nya Doningtonbanan. Britterna körde 350-kubikare och tyskarna förstås 500-kubiks boxrar. Handikappreglerna innebar, att det tyska laget skulle köra ett varv mer än engelsmännen. Till skillnad från Meier hade Vic Brittain på Norton och George Rowley på AJS gedigen racingerfarenhet. Trots det vann Meier, men laget förlorade med tio sekunder på grund av handikappsystemet. Föga förvånande ville BMW därefter ha Meier i fabriksteamet. Efter att ha kört en kompressormaskin några varv i Schleiz 1937, sägs han ha gått i depå och fällt repliken: ”Roadracing är alldeles för farligt för mig.” BMW övertalade honom emellertid att fortsätta, och han åstadkom fjärde snabbaste kvaltiden – men eftersom han inte anmälts officiellt av BMW, fick han inte starta. Året därpå blev han sist i starten i Eilenreide, Hannover, men vann efter att ha satt tävlings- och varvrekord. Inför starten i Senior TT på Isle of Man 1938, där Meier körde en RS 255 Kompressor, råkade en mekaniker skada tändstiftsgängan på ena cylindern, vilket tvingade Meier att bryta på första varvet, längst ner i Bray Hill. Men han vann i Belgien, Holland, Tyskland och Italien. Inför Senior TT 1939 dog Meiers teamkamrat Karl Gall av komplikationer efter en svår vurpa på träningen. BMW övervägde att dra sig ur – men ställde upp. Meier ledde från start till mål och blev därmed den förste icke-brittiske segraren någonsin. Teamkamraten Jock West kom tvåa. (En 48 Bumsen 5 2022 likadan hoj såldes 2013 på auktion för 480 000 USD – det näst högsta auktionspriset någonsin för en motorcykel.) Samma år vann Meier på Assen i Holland och Spa-Francorchamps i Belgien, där han blev den förste någonsin att köra ett Grand Prix-varv över 100 mph. I likhet med Varg-Olle Nygren och John Surtees – den ende i världen, som tagit guld i såväl roadracingens 500-kubiksklass som i Formel 1 (och vid fem års ålder såg Meier vinna Senior TT 1939!) – var Meier snabb även på fyra hjul. Parallellt med jobbet som körinstruktör för kollegorna inom polisen var han reservförare i Auto-Unions stall. Som bäst kom han tvåa i Frankrikes Grand Prix efter en brännskada på ena armen på grund av en brand i depån(!). Men Auto-Unions mittmotorbilar var erkänt svårkörda, och året dominerades av Mercedes-Benz legendariska W154, Silverpilarna. Under Sveriges Grand Prix 1939 vurpade Meier två gånger i jakten på Gileras Dorino Serafini. En ryggskada med två månaders konvalescens blev hans paradoxala tur. Meier förklarades olämplig för krigstjänst och fick fortsätta som instruktör för tyska militärpoliser. Dessutom var han chaufför åt amiral Wilhelm Canaris, chef för tyska militära underrättelsetjänsten – onekligen rätt man för jobbet. Efter kriget uteslöts Tyskland från internationell motorsport fram till 1951. Under den tiden vann Meier sex av sju möjliga nationella guld på en modifierad kompressormatad förkrigs-BMW och blev årets idrottsman 1949 – den förste racerföraren på motorcykel. Dessutom bildade han BMW:s Veritas-team och vann tyska sportvagnsmästerskapet 1948. 1953 tog Meier ännu ett guld i tyska mästerskapen och drog sig därefter tillbaka för att sälja BMW:s motorcyklar. 1983 deltog han i en kampanj, som firade BMW:s 60-årsjubileum som motorcykeltillverkare, och 1989 – 50 år efter segern – körde han hedersvarvet på Isle of Man på en BMW Typ 255 Kompressor. Gjutjärns-Schorsch gick ur tiden 1999. Wikipedia är en guldgruva. Kör försiktigt.