Nordens Tidning 1
Natten mellan den 14 och 15 januari 1814 undertecknades i Kiel ett fredsavtal mellan Sverige och Danmark vars huvudsakliga innebörd var att Norge skulle tillfalla Sverige. Freden var ett resultat av de dramatiska och snabba förändringarna i Napoleonkrigens kölvatten. en svenske kronprinsen Karl Johan hade med en svensk armé deltagit i besegrandet av Napoleon vid Leipzig i oktober 1813 och i slutet av året marscherat mot det franskallierade Danmark som utrikespolitiskt isolerat och militärt underlägset tvingades att begära vapenstillestånd och fredsförhandlingar. Freden i Kiel följdes den 30 maj 1814 av att Sverige slöt fred med Frankrike. Men krigen var därmed inte slut. När Kielöverenskommelsen mellan Sverige och Danmark väl var ett faktum sattes händelseutvecklingen i Norge snabbt på sin spets. Samtidigt som Karl Johan fick stormakternas stöd för att Kielöverenskommelsen skulle genomdrivas växte den nationella samlingen i Norge. Norrmännen som långt ifrån alla ville dras in under den svenska kronan tog saken i egna händer. Den 16 februari 1814 blev Christian Fredrik, dansk kronprins, vald till Norges regent av en grupp framstående män och en riksförsamling bestående av ”valda, Upplysta män” sammankallades till Eidsvoll för att ta ställning till Norges statsskick. En ny grundlag arbetades fram. Den 16 maj blev den nya grundlagen beslutad av riksförsamlingen och den 17 maj accepterade Christian Fredrik grundlagen samtidigt som han enhälligt bekräftad som kung av riksförsamlingen. Norge hade därmed blivit en självständig konstitutionell monarki med en egen grundlag - grundloven. För sin tid var konstitutionen radikal. Den byggde starkt på den franska konstitutionen av år 1791. Norge fick en enkammarriksdag som valdes genom en rösträtt som omfattade en ganska stor del av rikets manliga befolkning. I konstitutionen fanns en balans mellan kungamakten och riksdagen. Kungen hade veto, men kunde inte förhindra ett lagförslag mer än två gånger. Riksdagen skulle samlas var tredje år. Riksförsamlingen i Eidsvoll avslutades den 20 maj under parollen: ”Enige og tro indtil Dovre falder!”. Tärningen var kastad. Nu återstod att se hur Sverige och stormakterna reagerade. För Karl Johan var det otänkbart att acceptera en norsk självständighet. Han reagerade direkt på Eidsvollförfattningen med propaganda och handelsblockad. När Karl Johan återkom till Sverige i maj 1814 insåg han att norrmännen måst tvingas till underkastelse. Den svenska krigsmakten förbereddes för ett fälttåg mot Norge. Sverige senaste krig inleddes den 26 juli 1814. Omkring 18 nordens tidning nr 2 | 2014 45 000 svenska soldater drogs samman mot den norska gränsen. Samtidigt som de svenska landstridskrafterna gick över gränsen in i Sydnorge seglade en svenska sjöstyrka mot Norge och den norska fästningsstaden Fredrikstad. Norrmännen var hopplöst underlägsna. Efter en del mindre inledande strider avslutades kriget med stilleståndsavtalet och konventionen i Moss den 14 augusti, vilken innebar att Karl Johan i huvudsak erkände Eidsvollförfattningen. Karl XIII erkändes senare som kung av Norge. k ld d d k ä 1814 är ett Annus mirabilis – ett mirakel år – i svensk och norsk historia. En av de viktiga vattendelarna i den historiska utvecklingen i både Sverige och Norge. Händelserna vårvintern och sommaren 1814 markerar slutet på en flera hundra år lång period av svensk inblandning i kontinentala och regionala militära konflikter. Oavsett hur vi i dag bedömer det moraliska i Karl Johans politik mot Danmark och Norge 1814 kan vi konstatera att freden i Kiel och konventionen i Moss markerar slutet på de månghundraåriga konflikterna om makten i Östersjöområdet mellan de då två nordiska rikena Danmark och Sverige. Freden i Kiel blev på så sätt början på en lång inomnordisk fredsperiod som vi i dag kan konstatera har varat i 200 år. Läs mer på www.norden.se MARTIN HÅRDSTEDT PROFESSOR I HISTORIA LÄRARUTBILDNINGSKOORDINATOR INST FÖR IDÉ- OCH SAMHÄLLSSTUDIER UMEÅ UNIVERSITET 45 000