Nordens Tidning 1
Rospiggen Joa
kim Tholén (24) är uppvuxen i skärgårdsbandet utanför Norrtälje. Med en bakgrund som chefredaktör för Moderata Ungdomsförbundets magasin Blått och en master i retorik vid Uppsala Universitet, valde han att lämna partipolitiken och universitetsstudierna för att byta en skärgård mot en annan. Närmare bestämt till Tjust där han numera arbetar som politisk redaktör för moderata Västerviks-Tidningen. 8 nte särskilt vanligt att ledarskribenter i svensk press kommenterar och framför allt hejar på nordiskt samarbete. Hur kommer det sig att du som ung skribent gör det? – Det är en inte så liten fråga men i korta drag bygger det på att jag är en övertygad nordist. Att ledarredaktionen kan skriva så mycket om grannländerna beror på att Västerviks-Tidningen har en lång nordistisk tradition. Till exempel nordens tidning nr 2 | 2014 tog tidningen tydligt parti för den danska sidan i kriget om Schleswig-Holstein 1864 – bara en sådan sak. Vad bör göras för att ytterligare intensifiera det nordiska samarbetet – Om man skulle vilja finna en gemensam nämnare för alla ”panskandinaviska” misslyckanden genom historien, så är det troligen svenska eller danska stormaktsambitioner. I våra dagar – där maktbalansen mellan de nordiska staterna är förhållandevis jämn – torde förutsättningarna för ett mer långtgående samarbete vara bättre än någonsin tidigare. Då krävs emellertid vilja och inte minst politiskt ledarskap. Regeringen har stärkt banden till grannländerna påtagligt under de två senaste mandatperioderna men någon uttalad ”nordistisk” ambition kan man knappast tala om – det är synd. Hur når vi alla nya svenska medborgare, som kommer till oss från stor del av världen? – En mycket bra fråga. Tanken på att känslan av gemenskap med landet där man bor skulle vara förenat med ”blodet och jorden” är såväl farlig som felaktig. Jag har sällan stött på någon första generationens svensk som inte önskat att ta del av det nya landets seder och traditioner. Svaret på frågan om hur man får nya svenska medborgare att bli intresserade av grannländerna ligger därför i frågan om hur man stärker nordismen över lag. Utan att en bred opinion lyfter och värnar det nordiska, kan man knappast förvänta sig att det ska intressera nyare generationers svenskar. Hur bör vi nå ut till den unga generationen om nyttan av nordiskt samarbete? – Även här vill jag mena att förmågan