NG Sthlm 1
E llinor ”Elliphant” Olovsdotter har haft ett fär
digt album på vänt i över två år. Om en månad släpps Rocking Horse, och med det även en ny dimension av den persona vi har sett under de senaste tio åren. Droger och dekadens har blivit småbarnsliv. Däremellan har det hunnit hända mycket. – Utmaningen i mitt liv har aldrig varit att ta mig loss från ett skitjobb och göra nåt kul och spontant utan snarare tvärtom. Det har givits till mig på ett guldfat. Jag slutade skolan i högstadiet, började jobba och stack iväg och reste när jag var 17. Sedan reste jag och levde för dagen och hade sex med vem jag ville, åt när jag ville, sov när jag ville. Medan alla andra krigade med sina studier och jobb och kanske tog lån för att köpa lägenhet. Jag själv levde lättjans liv och låg på en strand någonstans och bara njöt så det pirrade i kroppen. Jag har haft ett pirr i kroppen i 15 år av mitt liv. Allt har bara kommit gratis hela tiden, presenter och feta fester. Det var för roligt, jag uppskattade det inte längre. Det var dags att sluta med det och sluta leva för egot. Jag ville leva för att skapa en familj och utmana mig själv, berättar Ellinor Olovsdotter när vi ses i hennes vardagsrum i Hornstull. FÖR NÅGRA ÅR sedan var hon bosatt i Los Angeles och hade precis köpt ett sommarhus i Sverige med sin dåvarande pojkvän. Dessutom hade Ellinor i stort sett hunnit färdigställa vad som var tänkt att bli hennes kommande album. – Jag var 33 år och kände att det var dags att fundera på barn. Vi hade en sommar i huset tillsammans och åkte sedan tillbaka till LA. Precis när jag kände mig som mest lugn drogs mattan undan mina fötter. Det kom en riktig krasch där allt som jag byggt upp raserades; relationen till mitt skivbolag och relationen med min pojkvän som jag hade levt med i fyra år. Min bästa vän, som jag skapade projektet Elliphant med, tog livet av sig. Det hände bara någon vecka efter att jag kom ner. Då åkte jag hem till Sverige och bestämde mig för att skita i musik. Jag hade en väldigt knepig relation till musik ett tag, en svart period där jag på något sätt beskyllde musiken för att han inte orkade leva mer. TOMMY TYSPER VAR en hyllad producent och låtskrivare, delägare av skivbolaget Ten Music och en nära vän till Ellinor Olovsdotter. – Jag hade inga direkta valmöjligheter utan det kändes som att livet valde åt mig. Jag var tvungen att åka hem till Sverige och landa och hitta tillbaka till någon typ av stabilitet. Jag blev nykter och gick igenom en riktig ”stå och sparka på träden och skrika i skogen”-psykos. 18 NÖJESGUIDEN | NR 3, 2021 Var det ett självklart val att bli nykter i samband med kraschen? – Jag vill bara flagga för att jag absolut inte är någon nykterist, men jag kom till det där läget där jag insåg att jag inte hade kvar några gränser. Jag kunde dricka hur mycket som helst, röka hur mycket som helst utan att folk på något sätt höjde på ögonbrynen. Jag insåg när kraschen kom att jag hade nått ett vägskäl. Jag hade kunnat fortsätta bara, och då hade jag stått där, 33 år gammal och fortsatt supa och pusha bort allt. Det är det som är så fantastiskt med att röka och dricka, det är bara att fortsätta så slipper du deala med saker, säger Ellinor och fortsätter: – Men det här var något jag behövde deala med. Jag behövde se på mig själv och min situation genom nyktra ögon. Det var bara en idé jag fick, och jag bestämde mig till och med för att sluta röka cigaretter i samma veva. ISTÄLLET FÖR ATT välja alkoholen och drogerna åkte Ellinor ut till en vän på Djurö och tillbringade två månader i total nykterhet. – Jag blev beroende av att basta och gå i skogen istället. Det var under den tiden som jag träffade min kille. Jag tror att om jag hade fortsatt köra på och hängt runt på krogar här i stan och skitit i allt så hade jag nog inte kunnat utstråla förtroendet som han fick för mig som människa. Folk har alltid gillat mig, men det är nog inte alla som tänkt: ”henne vill jag sätta ett barn i”. ELLINOR BESKRIVER DET som att universum belönade henne för den tillfälliga nykterheten. Ganska kort efter att hon hittat kärleken blev hon gravid med sitt första barn. Hela ditt liv var i stort sett fest och turnerande innan du flyttade hem och tog bort allt det. Vad fanns då kvar av Elliphant? – Det är det som är grejen, inte mycket. Och det var ju en ordentlig identitetskris. Men det har varit fantastiskt att se att jag har andra kvalitéer. Jag var Elliphant innan jag blev Elliphant – jag har varit den personen som valde min egen dag som den kom och gjorde allt för att ha kul hela tiden. Nu har jag fått möta någon som kan ta ansvar. Min snubbe är helt i chock över hur tråkig jag är, och jag är jättestolt över att kunna vara tråkig. Nu finns bara det kvar och just nu är jag bara mamma. Jag är inte Elliphant överhuvudtaget. Hur var det att lägga allt fokus på någon annan när du tidigare främst hade brytt dig om ditt ego? – Det var en relief. I min barnlängtan pratade jag väldigt mycket om att det var en självisk handling, själviskt på det sättet att jag behövde vara osjälvisk. Jag kände så starkt att jag behövde komma bort. Jag var dock inte beredd på att det skulle gå hand i hand med att kreativiteten blev så pass drabbad som den blev. Jag trodde inte att jag skulle kunna skriva låtar som förut på samma sätt, för musik och konst kommer ofta från en mörk plats. I alla fall musik och konst som påverkar mig. Men jag trodde att jag skulle vara kreativ i att fixa i hemmet, skriva en barnbok eller ta upp mitt målande men det har jag inte alls varit. Var det stressande att kreativiteten försvann? – Ja, det var det för kreativiteten har varit min enda trygghet, även långt innan jag började med musik. Sedan jag var barn har kreativiteten alltid varit min psykolog kan man säga. Genom att skapa något har jag kunnat ta på mina problem och se på dem med ett perspektiv. Jag har processat mitt liv genom kreativitet för att känna att jag existerar. DEN FÖRSTA SINGELN från Elliphants kommande album heter Uterus och släpptes passande nog en dag innan Ellinors beräknade förlossningsdatum förra året. Det är en sårbar ballad, mil ifrån det vi tidigare hört av Elliphant. Hur kändes det att släppa den? – Det kändes bra. Jag har alltid varit intresserad av förändringar och tyckt att det är konstigt att man som artist förväntas stay the same. Jag har aldrig förstått den grejen, och jag vet att det är svårt för folk att ta in. Jag har jobbat med stora namn som Diplo och då fått kommentarer som ”Kan du snälla bara bestämma vad du vill göra”. Jag har stått på mig i de lägena och sagt att jag inte kommer att göra det. Det känns som ett jättestort ansvar att få fullfölja det och göra det jag pratat om. Man växer och förändras som människa. – Den här Elliphant som slog igenom befann sig i en period där det bara var no fucks given, men min musiksmak och det jag lyssnat på när jag växt upp tillhör egentligen mer Uterus-facket än Too Original. Jag hade aldrig lyssnat på EDM innan jag blev en EDM-artist. Jag har lyssnat på Leonard Cohen och Bob Dylan. Det där var något som jag personligen bara var tvungen att göra. Kan du berätta om Uterus? – Den låten kom till på ett helt magiskt och naturligt sätt i kombination med två låtskrivare. Jag tycker att det är en sådan tidlös fantastisk poplåt som jag är otroligt stolt över. Jag tyckte att den passade bra för att burst the bubble. Jag skrev den långt innan jag var gravid, och den handlar snarare om min mamma och hennes graviditet med mig. Jag tyckte att det passade bra och att det var kul att ge graviditeten något sorts legacy. SEDAN DESS HAR en handfull andra singlar släppts från albumet Rocking Horse, men låtarna har hängt med Ellinor sedan innan den personliga kraschen. Jag frågar henne hur det kommer sig att hon släpper albumet först nu. – Det är kanske en dålig tid att släppa och promota musik just nu men jag kände att det var dags, för det är så mycket som vänt blad i livet. Den här skivan har blivit någon sorts tentakel till det gamla, så jag behöver göra mig av med det. Vad skiljer sig mest mellan ditt senaste album från 2016 och Rocking Horse? – Living Life Golden gjordes när jag hade min mest intensiva turnétid. Då satt jag med de största producenterna i världen samtidigt som jag turnerade konstant. Jag kastades in i någon studio med en person och gjorde en demo och sedan stack jag på turné. Producenten satt och bearbetade låten tills den typ var färdig, fast jag kände att varenda låt var ofärdig. Det är svårt överlag som artist att känna att något är klart, men för att vara en sådan miljonplatta som den var så var den jävligt halvfärdig. Jag tycker att man hörde det i låtarna. Hon fortsätter: – Därför blev det viktigaste med den nya skivan att det inte skulle vara så spretigt. Jag ville inte ha 16 olika producenter på skivan. Jag hade tagit ett långt break från turnerandet när jag gjorde den här plattan så jag hade gjort jättemånga sessions i L.A. och satt på 40 bra låtar. FÖR ATT UNDVIKA misstagen från det föregående albumet valde Ellinor att jobba med en enda producent, den Grammyvinnande mixaren och producenten Mark Rankin som jobbat med bland andra Adele och Florence and the Machine. – Han kunde tänka sig att göra om låtarna från grunden, så jag bestämde mig för att ta in demosarna, helt krascha dem och bygga upp dem igen med honom. Det var ett enormt projekt som blev svindyrt och det var ett konstigt sätt att göra det på, men resultatet visar att det var värt det. Den håller ihop, den är välproducerad och har ett tidlöst sound. Den känns tjock och soundmässigt tycker jag att den går tillbaka till min första skiva. Alla mina demosar var något annat. Jag ville lämna det plastiga och gå in i något mer träigt. – Jag vill att man ska lyssna på den nu och känna ”hmm… var platsar den i tiden” och likadant om tio år. Det är en