Studentmagasinet 1
S TUDENTMAGASINET NR 1-2023 TILLVARON SOM DOKTORA
ND: ”ETT HIMMELSKT HELVETE” STEPPING OUT OF THE RAT RACE” – En forskargrupp i medicin kan till exempel se hur meriteringspoängen rasslar in, medan det arbete som en professor i historia lägger ner, inte värderas alls lika högt. Risken finns att forskarna anpassar sig efter systemet och enbart ägnar sig åt forskning som är mätbar utifrån de färdiga kriterierna. Men det finns också sätt att bryta sig loss. Som exempel lyfter hon fram det radikala grepp som tagits vid universitetet i Gent i Nederländerna. Man har helt sonika valt en annan utvärderingsmetod som tar hänsyn till kriterier som gynnar och fördjupar forskningen. – Det vore intressant om också andra lärosäten började göra samma sak som i Gent, genom ”stepping out of the rat race”. DOKTORANDER ÖNSKAR EN ”COMFORT ZONE” På mellannivån befinner sig handledare och forskningsutvecklare, som också har en stor inverkan på doktorandernas arbetsvillkor. – En del doktorander upplever att de får fantastiskt stöd och bra resurser genom sin handledare, och för andra blir mötet med handledaren mer negativt och i värsta fall ett obearbetat trauma. Samtidigt är handledaren ju också fast i systemet och lyder under de krav som kommer uppifrån. Ett förslag som flera doktorander vädrat, är att inrätta en ”comfort zone” – ett sammanhang där de tillåts diskutera problem, stress och våndor utan att bli bedöma eller kontrollerade av en handledare. Samtidigt som Marie-Louise Österlind och hennes författarkollegor lyfter fram problem och våndor bland doktoranderna, är hon själv medveten om att svenska doktorander har det väl förspänt, jämfört med i många andra länder. De har trygghet i form av anställning och fast lön. En stark arbetsmiljölagstiftning ska, vid korrekt tillämpning, fungera som ett skydd och en trygghet även för doktorander. Hennes erfarenheter från den egna arbetsplatsen, Högskolan Kristianstad, är också genomgående positiva. Hon kom hit för 24 år sedan och har trivts mycket bra med ledning och kollegor. – Arbetsmiljön är bättre här än på många andra ställen. Det råder inte samma konkurrens som på många andra lärosäten, utan vi är ganska samarbetsinriktade. Vi gör bra saker och gläds med varandra. Men bra kan bli ännu bättre, och fler doktorander runtom i världen kan få uppleva åren inom akademin som ett himmelrike snarare än som ett helvete. Därför hoppas hon och de andra redaktörerna att boken ska nå fram till beslutsfattare på olika nivåer. – Kanske får de idéer om hur man kan förändra och förbättra. För vi utgår från att såväl handledare som rektorer faktiskt vill göra det så bra som möjligt för våra framtida forskare. Det är ju de som ska åstadkomma stora och viktiga saker när vi inte längre finns. 32