Nöjesnytt Växjö 1
ingela melander julin ÅRETS TRÄNINGINSTRUKTÖR 201
7 För första gången har man under Nöjesnytts Årets Bästa-gala utsett Årets Träningsinstruktör. 2017 gick priset mycket välförtjänt till Idrottsklinikens Ingela Melander Julin. Ingela Melander Julin är inte en person som framhåller sig själv. Hon kan fortfarande, flera dagar efter galan, inte riktigt ta in att hon faktiskt vunnit priset som Årets Träningsinstruktör i Växjö. –Det känns helt galet, overkligt faktiskt. Jag är alltid nöjd om Idrottskliniken är nominerad, det är det viktigaste. När jag sedan insåg att även jag var nominerad, var det hur stort som helst. När dom sedan dessutom ropade upp mitt namn som vinnare undrade jag om de verkligen hade räknat rätt, säger hon med ett skratt. För alla Ingelas och Idrottsklinikens kunder kom dock vare sig nomineringen eller priset som någon överraskning; Ingela gör intryck, både i spinningsalen, där hon får göra det hon älskar mest, och privat. Vägen till Årets Träningsinstruktör har varit långt ifrån spikrak, berättar hon. –Jag har tränat sen jag var sju år och alltid tyckt att det är roligt. Jag började med fotboll, men det funkade inte, jag har inget bollsinne alls och är bollrädd (skratt). Eftersom vi bodde i Hovmantorp vid den här tiden blev det naturligt att åka till Skruv och testa friidrott. Jag fastnade direkt och från det att jag var sju år fram till elva år körde pappa från jobbet i Växjö, hämtade upp mig och min bror i Hovmantorp, fortsatte till Skruv för att vi skulle träna och senare på kvällen fick han äntligen komma hem. Jag har alltid haft ett otroligt stöd hemifrån. Mamma och pappa har alltid peppat och alltid försökt locka fram det där lilla extra; ”det är bra, men jag vet att du kan lite till”. Ingela gick friidrottsgymnasiet på Kungsmad. Jag var aldrig varit jättebra på någon gren, utan halvbra på flera, säger hon, så mångkamp blev det naturliga valet. Från början var min dröm att bli sjukgymnast eller idrottslärare, men istället träffade hon ”en pojk” och flyttade till Karlskrona. Vid det här laget hade hon lämnat friidrotten och höll sig i form genom att gå med i den lokala cykelklubben. Hon flyttade tillbaka till Växjö 1991, då bestod träningen mest av stilla jogging runt Växjösjön. Utan att egentligen veta vad hon sökte, hamnade hon så småningom på Idrottskliniken. –1998, efter att ha varit mammaledig med min yngsta son, stod jag en dag på crosstrainern iförd en illgul tröja och var chockrosa i ansiktet och tänkte ”det här är inte bra, jag måste banne mig ta tag i det här”. En dag stod det på receptionsdisken på Idrottskliniken att de sökte instruktörer och jag tänkte att nu jävlar får det bära eller brista. Så jag skrev upp mig och kom med. Det var ett beslut som skulle förändra Ingelas liv. Trots att hon i grunden är väldigt blyg kände hon sig genast bekväm i rollen som gruppträningsinstruktör och när hon under en SAFE-utbildning, där hon skulle bedömas genom att filma ett av sina pass, fick utvärderingen ”det syns på dig att du älskar det här och jag lovar att du kommer att bli älskad av alla dina kunder”, insåg hon att hon hittat rätt. Senare, under ett träningskonvent övervann hon än en gång sin blyghet och gick fram och pratade med Mauricio Alvarez, som inspirerat henne stort under sitt pass och de är än idag goda vänner.–Mauricio har lärt mig i princip allt jag kan och jag har honom att tacka för allt. Och detta för att jag faktiskt vågade gå fram och prata med honom, säger Ingela. Ingela har genom åren alltid lidit av skadebekymmer och astmabesvär, vilket gjort att det alltid tagit emot när hon tränat. På senare år har hon fått diagnosen SLE och Sjögrens syndrom, som är en autoimmun, reumatisk sjukdom. Detta tar hon dock med ro. –Visst har det legat mig i fatet, men i och med att det alltid tagit emot har jag fått kämpa lite extra, jag vill inte lägga mig ner och ge upp. Jag vill orka lite till, när jag inte blev bäst på 400 meter, då ska jag fasen bli bäst på någonting annat. Och nu är Ingela bäst i Växjö, enligt Nöjesnytts läsare. Det är klart att det sporrar lite extra. –Den Ingela som folk ser i spinningsalen ÄR Ingela. Jag tror på mänskligheten, jag älskar livet. Alla har ett val varje morgon och jag väljer att känna yes, jag lever idag också. Det är en egenskap som jag tror lönar sig i längden. Jag är tacksam för varenda sekund. Jag vill inte slå mig själv för bröstet, jag vill alltid lära mig mer och utvecklas. Jag har ju mycket att leva upp till nu och jag lovar att göra mitt allra bästa. Jag har världens bästa jobb, att få inspirera människor, få människor att må bra, vara glada och nå sina mål det är det bästa jag kan göra, det är mitt liv. I TEXT: OLA KARLSSON FOTO: MARTINA WÄRENFELDT/M STUDIO 32 | nöjesnytt