Svensk Vattenkraft 1
måste därför införas möjligheter att överklaga bå
de MKN och bevarandeplanerna. Detta är enda lösningen med nuvarande system. Ett bättre sätt är förstås att helt reformera hanteringen av MKN och Natura 2000 i grunden, något som lagstiftaren hittills verkar vara ovillig att göra. Den ovan angivna utgångspunkten för SVAF:s del gör det i grunden svårt att komma med konkreta synpunkter på förslaget till vägledning. Detta då SVAF menar att hela vägledningen borde göras om i grunden och ett nytt förslag tas fram utifrån helt andra premisser. Nedan följer dock några mera konkreta synpunkter på utkastet till vägledning. KONKRETA SYNPUNKTER PÅ REMISSEN Avsnitt två av vägledningen behandlar bakgrunden till reglerna och skälen till varför MKN och Natura 2000 ska behandlas på det sätt som vägledningen anger. Merparten av kapitlet återger på ett korrekt sätt relevanta delar av Vattenförvaltningsförordningen och Ramvattendirektivet. Dock saknas helt en grundläggande analys av konsekvenserna av det uppbyggda systemet. Helt enkelt, det finns ingen som helst tanke kring vad effekterna kommer att bli för alla de verksamheter som påverkas. Ett konkret exempel finns på sid. 33 i utkastet. I stycke 2.7.1. redogörs för att lagstiftaren tydligt klargjort sin vilja i samband med de ändringar som har gjorts vid införandet av NAP på så sätt att det föreligger en skyldighet att utnyttja det utrymme som EU-rätten medger att utnyttja klassificering som kraftigt modifierat vatten respektive undantag och lägre ställda krav. Det hävdas dock i vägledningen att eftersom Natura 2000 baserar sig på ett EU-direktiv medför det att undantag inte är tillämpligt. Detta anser SVAF är ett alldeles för enkelt sätt att se på saken. Om man som myndighet kommer fram till att lagstiftarens mening inte stämmer överens med hur regelmassan ser ut när det gäller den svenska implementeringen av ett EU-direktiv kan man som myndighet inte stanna i slutsatsen att det inte går att följa lagstiftarens vilja. Det som då måste följa är en analys och ett förslag till hur man ska följa lagstiftarens vilja och ändå inte komma i strid med EU-lagstiftningen. I detta fall så skulle en lösning kunna vara att det införs ett system för en 24 SVENSK VATTENKRAFT #3 2021 prövning av om normen verkligen är korrekt eller inte. Att berörda verksamhetsutövare som finns i vattendraget kan begära överprövning av såväl normen som bevarandeplanerna. Det finns även andra tänkbara lösningar på frågan men att man som HaV gör i denna del bara konstaterar att det inte går att följa lagstiftarens vilja är inte tillräckligt, då har man som myndighet inte skött sitt uppdrag på ett korrekt sätt. SÄRSKILT OM ARBETSGÅNGEN SOM BESKRIVS I KAPITEL 3 Mot bakgrund av vad som sagts ovan kan SVAF på intet sätt säga att den metod som föreslås i kapitel 3 är lämplig. Tvärtom får den ses som direkt olämplig och ett konkret hot mot all form av verksamhet, från minsta jordbruk till större industrier, som påverkas av Natura 2000 och MKN. Och detta helt utan några som helst möjligheter att påverka eller ens komma med minsta synpunkt på bedömningen. Det får ses som direkt upprörande att HaV ens överväger en lösning av nu aktuellt slag när myndigheten själv för mindre än sex månader sedan riktade allvarlig kritik mot hur Vattenmyndigheterna bedömer och antar MKN. Att då skapa ett system som sätter sistnämnda myndighet att än mer att göra egna bedömningar med visst bidrag av länsstyrelserna är en på alla sätt och vis mycket dålig idé. SVAF anser att för att det överhuvudtaget ska kunna diskuteras som lösning måste kraftiga förändringar göras inom systemen för MKN och Natura 2000. Det måste införas ett sätt att kunna överpröva och överklaga de beslut som leder till kraftigt ökade krav på åtgärder i ett vattendrag. Utan en sådan lösning är det som nämnts ovan bara en tidsfråga innan det kommer att leda till allvarlig negativ påverkan på centrala delar av svensk industri och infrastruktur. För SVAF:s medlemmar kommer det system som föreslås att medföra att de omprövningar som nu påbörjats inom ramen för NAP går från att vara utmanande till att bli på gränsen till helt omöjliga att genomföra om man vill ha möjligheten att kunna bedriva fortsatt verksamhet. Det är nämligen i grunden på gränsen till omöjligt att se hur det ska kunna gå att hitta lösningar där de kraftigt ökade kraven på åtgärder i Natura 2000 områdena går att förena med fortsatt verksamhet vid småskaliga vattenkraftverk. Kort sagt riskerar kapitel 3 att medföra dödsstöten för alla mindre vattenkraftverk som finns i Natura 2000 områden. Och detta är inte lagstiftarens mening med NAP, det går att utläsa direkt i regeringsbeslutet om den nationella planen. SAMMANFATTNING SVAF kan konstatera att HaV:s förslag till vägledning riskerar att allvarligt hota alla verksamheter som bedrivs i vattendrag med Natura 2000 klassning. För den småskaliga vattenkraften är detta hot än mera konkret och kan i praktiken medföra att många kraftverk måste rivas ut. Detta då den lösning som föreslås kommer att leda till tillståndsprövningar och bedömningar som kommer att medföra att så hårda krav ställs på verksamhetsutövaren att det troligen endast är genom utrivning eller avslutad verksamhet som man kan uppfylla den uppdaterade normen. På annat sätt går det inte att tolka vägledningen. Och detta är inte vad riksdag och regering har avsett när uppdraget gavs åt HaV. Tvärtom pekar allt på att syftet har varit något helt annat. Arbetet måste göras om från grunden och i detta måste inbjudas representanter från de verksamhetsgrenar som kommer att påverkas av de nya förslagen. En djupare analys där problematiken belyses från alla upptänkliga synvinklar och där man även funderar kring behovet av lagstiftning får ses som enda sättet att hantera frågan. För om det nu aktuella förslaget accepteras som vägledning kommer det med all säkerhet inte bara kraftigt negativt påverka SVAF:s medlemmar utan även centrala delar av svensk industri och infrastruktur. Viktor Falkenström, styrelseledamot SVAF, advokat