Svensk Vattenkraft 1
FORSKNINGSPROJEKT OM REGLERFÖRMÅGA För att bättre
kunna argumentera för de mindre kraftverkens reglerförmåga har SVAF initierat ett forskningsprojekt vid en teknisk högskola. Syftet är dels att få fram en hydrologisk/teknisk potential, dels att utveckla affärsmodeller för att ett antal kraftverk via en elhandlare (eller annan aggregator) ska kunna sälja sin reglerförmåga till Svk:s stödtjänstmarknad. Detta görs för övrigt redan i dag på försöksbasis i liten skala. SAMMANFATTNINGSVIS De s k vattenförvaltande myndigheterna utgör ett slutet sällskap. Enbart miljöintressena är företrädda, inga andra samhällsintressen göre sig besvär. Vad de lägger sin tid på är oklart eftersom t o m deras underlag om vattenmiljön är undermåligt. Avgörande beslut om miljökvalitetsnormer och bevarandeplaner går inte att överklaga. Enda utvägen är politiken men hittills har MP blockerat det som en riksdagsmajoritet vill. Kommer regeringen att agera utifrån det skarpa tillkännagivande som riksdagen beslutade om 22 september, eller låter S än en gång MP blockera de åtgärder som behövs? Det blir också spännande att se vad de olika partierna föreslår under den allmänna motionstiden, som sträcker sig fram till 5 oktober. Se vidare artiklarna om riksdagsbeslutet på s 30 och om vad politiken måste göra nedan. Thomas Sandberg, ordförande SVAF Detta måste politiken göra – omgående och de närmaste åren Detta är hämtat från SVAF:s yttrande till riksdagens miljö- och jordbruksutskott i augusti i samband med Centerpartiets initiativ till ett tillkännagivande från riksdagen till regeringen. Hela yttrandet finns på hemsidan. • För det första, för att snabbt och effektivt undvika den katastrof som vattenförvaltningen är på väg att försätta Sverige i måste politiken omgående och radikalt strama upp det regelverk som myndigheterna har att följa. Avgörande är de mekanismer som EU-rätten ger: Kraftigt modifierat vatten (KMV) och undantaget Mindre strängt kvalitetskrav (MSK). Med KMV och därmed God Ekologisk Potential (GEP) respektive MSK får domstolen inte besluta om åtgärder som hotar vattenverksamheten. Kriterier för KMV och MSK, som är i linje med EU-rätten, måste beslutas av politiken, inte av myndigheterna vars tolkningar och tillämpningar strider mot EU-rätten. SVAF har i flera år föreslagit att regeringen skulle sätta in detta i VFF 4 kap 3 och 10 §§ men i nuvarande politiska läge har MP kunnat blockera detta. Alternativet är då att riksdagen beslutar att i miljöbalkens 5 kap 4 § lägga till kriterierna för KMV och MSK. SVAF har t o m föreslagit formulering av författningstext. • För det andra, som ett mycket stort antal remissinstanser begärt, måste regeringen överpröva vattenmyndigheternas (VM) förslag till förvaltningsplaner, åtgärdsprogram och framför allt MKN. VM har ogenerat fullständigt nonchalerat EU- och svensk rätt liksom anvisningar från Havs- och vattenmyndigheten (HaV), uppdrag från regeringen m m. Syftet är att undvika KMV-klassning av fler vattenförekomster, vilket skulle minska myndigheternas möjligheter att kräva utrivning av dammar och kraftverk. Det avgörande är att regeringen beslutar, att i enlighet med EU-rätten möjliggöra att alla vattenförekomster med dammar oavsett storlek klassas som kraftigt modifierade vatten och därmed får MKN GEP och utesluter åtgärder som har betydande negativ påverkan på vattenverksamheten. Se också Mats Haglunds artikel på s 28 -29 om hur VM slingrat sig undan EU- och svensk rätt liksom uppdrag från regeringen, anvisningar från HaV m m. • För det tredje måste den nationella planen för omprövning av vattenkraft (NAP) skrivas om på ett antal väsentliga punkter för att överensstämma med de ovan föreslagna författningsändringarna respektive regeringsbesluten om VM:s förslag till MKN m m. • För det fjärde måste starten på omprövningarna skjutas framåt två år så att ovanstående förslag hinner genomföras. Som tidsplanen nu ser ut ska de första ansökningarna om omprövning inges till domstolen en dryg månad efter att vattendelegationerna fattat de slutliga besluten om MKN m m. När regeringens överprövning kan vara klar står skrivet i stjärnorna. • För det femte måste vattenförvaltningen göras om i grunden. Vatten kan inte hanteras enbart av miljömyndigheter; alla intressen av/kompetenser om att bruka vatten måste finnas med. Den enkla åtgärden är att direkt lägga ner de fem regionala vattenmyndigheterna. De behövs inte, arbetet utförs redan till största delen av länsstyrelserna och den nationella myndigheten. De är konstitutionellt stötande, bara en sådan sak som att deras beslut inte kan överklagas hur illa underbyggda de än är. De har på 15 år inte fått något gjort, genom att driva en utrivningsagenda har de i realiteten kommit att bli en bromskloss för förbättringar av vattenmiljön. De kostar några 100 mnkr årligen. Detta föreslog också vattenförvaltningsutredningen (VFU, SOU 2019:66), den enda avvikande rösten kom från VM:s representant. Länsstyrelserna har ett tvärsektoriellt uppdrag vilket inte hindrar att deras vattenenheter fullständigt dominerar vattenförvaltningen. De måste få en matrisorganisation, där alla intressen av/kompetenser om att bruka vatten i länsstyrelsernas olika enheter finns med. • För det sjätte måste riksdag och regering radikalt öka den politiska styrningen av vattenförvaltningen. I VFU (SOU 2019:66) finns en rad genomarbetade förslag på hur detta kan ske. Thomas Sandberg, ordförande SVAF SVENSK VATTENKRAFT #3 2021 5