Energigas 1
Debatt Det måste kosta att släppa ut växthusgaser
från sjöfarten. Dessutom måste det finnas alternativa drivmedel som är konkurrenskraftiga. I dag är sådana satsningar en merkostnad för rederierna. Transport köparnas vilja att betala för gröna transporter är i princip obefintlig även om det finns undantag. Sätt ett pris på utsläppen av växthusgaser A Fredrik Larsson, ansvarig för klimatoch miljöfrågor, Svensk sjöfart Debattera Vill du skriva en debattartikel i Energigas? Mejla till: christina.watson@energigas.se 32 ENERGIGAS NR 3 2022 ntalet fartyg i världshandelsflottan är i runda slängar 80 000 och beräknas årligen generera ungefär 1 000 miljoner ton koldioxid per år, vilket motsvarar cirka tre procent av de antropocena utsläppen. De flesta är eniga i att detta måste få ett slut, men hur? Den frågan är det många som kliar sig i huvudet över. Sjöfarten har lång och kollektiv erfarenhet av att skifta framdrivningsmedel. Från segel till kol, från kol till diesel, från diesel till tjockolja. Sedan ett par år ser vi återigen att sjöfarten byter framdrivningsmedel, men denna gång skiftar inte sjöfarten driv medel som ett kollektiv utan genom enskilda initiativ. Varför då kan man undra? Jo, skillnaden från tidigare skiften är att denna gång finns ingen självklar och enhällig kandidat som trumfar nuvarande alternativ, oljan. Oljan finns fortsatt tillgängligt i överflöd, har hög energitäthet, är lätt att lagra och transportera, passar alla fartygsmaskiner, är billigt samt finns tillgängligt över hela världen. Nackdelen är att den är fossil. Hur ska då sjöfarten bli kvitt sina utsläpp? Den frågan finns det många idéer kring och några har redan gått från idéstadiet till handling genom investeringar i ny teknik för framdrift med alternativa drivmedel. Men faktum är att så länge utsläpp av växthusgaser från sjöfart inte är behäftat med en kostnad så Gasdrift. Rederiet Älvtank är ett av flera svenska rederier som innebär satsningar på alternativa drivmedel och teknik en merkostnad som få rederier har möjlighet att få kostnadstäckning för. Transportköparnas vilja att betala för gröna transporter är i princip obefintlig även om det finns undantag. Steg ett måste därför vara att sätta ett pris på utsläpp av växthusgas. Steg två blir att hitta alternativa drivmedel som finns tillgängligt fysiskt, som är hanterbart ombord, som är konkurrenskraftiga och som medför be tydande reduktioner eller ännu hellre eliminering av växthusgaser. Högst sannolikt kommer gas, oavsett om det är flytande eller i gasform, vara en del i den palett av alternativa drivmedel som sjöfarten kommer behöva för att byta ut den fossila oljan, givet att den uppfyller ovan nämnda kriterier. Därtill behövs ett robust system för beräkning och bokföring av olika drivmedels klimatpåverkan. Både EU och FN:s sjöfartsorgan arbetar med detta, men det tar tid, vilket tyvärr får konsekvensen att många vilar på hanen med sina investeringar. Positivt är dock att många svenska rederier har satsat på gasdrift i sina fartyg och för majoriteten av dessa är biogas i dagsläget den enskilt viktigaste komponenten för att minska sin klimatpåverkan. En fullskalig övergång till biogas för dessa fartyg innebär ett behov av cirka 4 terawattimmar, men tyvärr är till