Nordens Tidning 1
Föreningen Norden 100 år 2019 Drömmen om ett nord
iskt År 1919 bildades Föreningen Norden. Om ett drygt år är det med andra ord dags att fira föreningens första 100 år. Med start i det här numret kommer vi på olika sätt uppmärksamma jubileumsåret 2019. Varje nummer från nu till nr 4 2019, kommer att innehålla artiklar om föreningen Norden 100 år. Först ut är en artikel författad av Leif Jacobsson, TAMArkiv. En längre text om Nordismens historia finns i tidskriften βNio-Fem nr 1, 2017. Hur uppstod Föreningen Norden? År 1917, för hundra år sedan nu, arbetade den danske ögonläkaren Christian Frederik Heerfordt febrilt för att åstadkomma ett närmare nordiskt samarbete. Och drömmarna sträckte sig längre än så β han ville skapa ett nordiskt statsförbund. H eerfordt gick från tanke till handling. Han bildade en dansk förening för nordiskt samarbete. Sedan tog han kontakt med inflytelserika personer i Sverige för att få till stånd en motsvarande förening i grannlandet. Hans vision var att Göteborg skulle bli Nordens huvudstad och kung Gustav V unionens statsöverhuvud. Hans vädjan hörsammades och en svensk Norden-förening bildades. Men när den svenska gruppen väl började diskutera sakfrågorna avfärdade de snart Heerfordts idé om en nordisk union. Den ansågs som alltför orealistisk. Initiativet fick ändå stor betydelse. Det ledde till att Norden-föreningar bildades i såväl Danmark som Sverige och i förlängningen hela regionen. Det var män från samhällets eliter β affärsmän, politiker, ledande vetenskapsmän och kulturpersonligheter β som 1918 gav sitt bifall till bildandet av en 10 nordens tidning nr 4 | 2017 Svenska, norska och danska namnutbytesdelegationerna 1917-1919 Delegerandemöte i Stockholm. svensk Norden-förening. Att Föreningen Norden ursprungligen hade ett relativt litet medlemsantal bestående av personer från samhällets eliter var en begränsning. Men det ledde också till att föreningens verksamhet möttes med respekt. Föreningens betydelse blev större än medlemsantalet lät anta. Från norsk sida var man först tveksam till att bilda en förening. Unionstiden låg nära. Norrmännen var ovilliga att ingå i ett alltför nära politiskt/ekonomiskt samarbete. Men i slutet av 1918 gav man ändå sitt klartecken. I mars 1919 konstituerades den svenska Föreningen Norden. Snart därefter konstituerades de danska och norska föreningarna. År 1918 blev Island självständigt och en förening bildades där 1922. Först 1924 grundades en finsk Norden-förening på grund av motsättningar mellan de finskoch svensktalande finländarna. Nordens kärnländer blev Sverige, Danmark och Norge. Island och framförallt Finland, där det talades ett språk från en annan språkgrupp, finska, sågs som Nordens periferi. På Grönland, som geografiskt tillhör Nordamerika, bildades en Norden-förening först 1991. Verksamhetens begynnelse Föreningarna Nordens verksamhet lades fast vid ett gemensamt möte 1919. Det nordistiska projektet fick inte misslyckas. Det skulle inte gå på samma sätt som med skandinavismens storvulna drömmar om en nordisk union. En vision som sedermera gick i kras och ledde till bitter besvikelse. Istället skulle det nordiska samarbetet byggas steg för steg på förnuftets grund. Den norska synen att föreningarna främst borde ägna sig åt kulturellt upplysningsarbete blev vägledande. Ambitionen var att den nordiska känslan - att folken skulle känna sig nordiska ända in i hjärtat - skulle spridas till så stora befolkningsgrupper som möjligt. I förlängningen fanns en förhopp