Nordens Tidning 1
Föreningen Nordens resa till Finland Med anlednin
g av Finlands 100-årsjubileum som självständig nation arrangerade Föreningen Norden en resa till Finland. Vi var 39 deltagare från föreningarna i Hudiksvall, Ljusdal, Sundsvall och Timrå. När man promenerar runt i stan är det påtagligt att här tycker man om färg. Husen är målade i alla möjliga, och ibland omöjliga färger och färgkombinationer. Kanske är det för att det gör sig bra mot den vita snön som ligger den största delen av året. Det finns också en färgkod på officiella byggnader, som att sjukhus alltid ska vara gulmålade, skolor röda, tekniska byggnader som till exempel vattenverk ska vara blå. Det var inte helt lätt att packa inför denna resa, för veckorna innan låg temperaturen på mellan 7 och 12 grader med både blåst och regn. Men när vi anlände parkerade ett högtryck över oss med varmt och soligt väder så våra mössor, vantar och ylleunderställ fick ligga kvar i resväskan. Sandalerna som var tänkta som inneskor blev de skodon som användes mest. Att komma hem från Grönland med solbränna hade vi inte räknat med. Den enda gången det blev lite kyligt det var i fartvinden när vi var ute och åkte båt. Att vara så långt norrut, en bit norr om polcirkeln gjorde ju också att det var ljust länge på kvällarna även om kursen låg slutet av juli. Båtturen tog oss en halvtimmes resa söderut till det nedlagda fiskesamhället Assagutaq. Här hade det en gång bott ett tiotal familjer, med egen kyrka och kyrkogård. Bygden blev nedlagd för ett bra tag sedan, men en ensam fiskare bodde kvar tills för ett par år sedan då han fick flytta in på ålderdomshem. Det var lite vemodigt att se de övergivna husen som naturens makter nu har tagit över. Kyrkan och ett par av boningshusen var fortfarande i gott skick och används som lägerskola och sommarhus. På vägen tillbaka fick vår skeppare syn på val långt borta. Han körde ifatt dem och vi la oss still och väntade. Och helt plötsligt dök de upp. Tre knölvalar, två vuxna och en unge som vi får se på nära håll. En fantastisk upplevelse att både se dem simma och dyka men också att höra ljudet när de blåste ut luft. Dessa tre valar höll till utanför Sisimiut hela tiden och en del av oss såg dem flera gånger. Några gjorde också en topptur till berget intill staden, Norrmännen tog i norsk anda självklart täten, tätt följd av tornedalingen Mikael Niemi. För oss andra var det ett par kämpiga timmars vandring. Men belöningen var en fantastisk utsikt från toppen och ett dopp i en fjällbäck på vägen ner. Vi båda som fick möjlighet att gå den här kursen jobbar på Nordiska folkhögskolan i Kungälv sedan flera år tillbaka. Karin Mattsson arbetar som lärare i svenska, svenska som andraspråk och historia och Gudrun Ogstedt ansvarar för skolans bibliotek. Vi hade ju inte väntat oss att se isbjörnar och igloos, men vi visste inte heller speciellt mycket om vad vi skulle förvänta oss. Platsen som mötte oss var Sisimiut - en samling med färgglada hus som låg utspridda på kullarna, dagsljus dygnet om, otroligt vacker natur, mat som förde tankarna till dansk husmanskost och människor som hade ganska tuffa förhållanden men också var otroligt glada och stolta över platsen som de bodde på. Har ni chansen att komma till Grönland någon gång - ta den! karin mattsson oCh gudrun ogstedt Efter båtöverfart och landstigning i Åbo tog bussen oss på en guidad stadsrundtur. Vi åkte också en båttur på Aura å som mynnar i Östersjön just i Åbo. Därefter gick turen mot Raumo gamla stad som är ett av Finlands sju världsarv. Grunden för detta världsarv är trähusbebyggelse i stadsmiljö som är typiskt för norra Europa. Nästa resmål var Björneborg som är Sundsvalls vänort. Vi blev mottagna av kommunen i ett anrikt Stadshus med utsmyckad interiör och målningar t ex ”Björneborgarnas marsch”. Vi diskuterade svenskundervisning i skolorna som är ett hett politiskt ämne i Finland. Den tredje dagen reste vi till Kristinestad med dess vackra trähusbebyggelse. Vi besökte även Lappfjärds kyrka som är Finlands näst största kyrka med plats för 3 000 personer. Kyrkan är en korskyrka med träöverbyggnad och fyra läktare. Därefter var det dags för besök i Kaskö, Hudiksvalls vänort. Vi mottogs av Tom Landgärds, ordförande i föreningen Norden i Kaskö. Han berättade om Kaskös utveckling från 1700-talet då man var en betydande sjöfarts- och fiskestad. Efter 1809 års krig och separationen från Sverige avstannade utvecklingen i staden. På 1970-talet startade en cellulosaindustri i kommunen. Den tillsammans med fisket och utskeppningshamnen är viktigaste näringarna i Kaskö. Vidare till Närpes och ett möte med föreningen Norden samt senare guidning i området. I Solf Kyrka, söder om Vasa, blev vi guidade av prosten emeritus Ingmar Weckström. I kyrkan finns en av Finlands finaste altaruppsättningar med målningar och snidade figurer inköpt från Jakobs Kyrka i Hudiksvall 1796 för 650 riksdaler. Efter övernattning i Vasa guidades vi bland stadens historiska byggnader, många från tiden då Österbotten var en del av Sverige. I Vasa var befolkningen också mycket aktiva i befrielsekriget 1917 då Finland blev en egen nation och skildes från Ryssland och senare Sovjetunionen. Vasa var huvudort för de vita styrkorna som kämpade mot de röda styrkorna som vill bilda en sovjetrepublik. Utgången vet vi men fortfarande finns inbördeskriget i finländarnas minne. Därefter reste vi genom ytterligare ett av Finlands världsarv, Kvarkens Skärgård. Detta världsarv är en utvidgning av Höga Kusten i Sverige som bägge präglas av den snabba landhöjningen efter Inlandsisen. Sista dagen med Wasaline till Holmsund och Sverige. På vägen till Hudiksvall besökte vi Olofsfors Bruk i Nordmaling. Detta bruk har en historia från 1762 som bruksort. I början tillverkades stångjärn för export. Sedan kom en sågverksepok. I dag tillverkas Masonite balkar för byggindustrin och Olofsfors är världsledande på smide av hjulband till skogsmaskiner. gunnar grenholm, föreningen norden hudiksvall-hälsingland Tom Landgärds tar emot föreningen Norden i Kaskö, Hudiksvalls vänort. nordens tidning nr 4 | 2017 29 Så in i norden