Nordens Tidning 1
Hallänningar på rundresa i Estland Efter en mycke
t intressant studiecirkel under våren startade vi, 24 medlemmar från Föreningen Norden i Falkenberg, Halmstad och GetingeHarplinge, den 2 september vår resa till Estland med flyg från Landvetter via Helsingfors till Tallinn. Vår resa blev mycket intressant och visade stora olikheter i natur, bebyggelse och kultur. På väg från Tallinn stannade vi till vid det s k Sångfältet. Sommaren 1990 inleddes där ”den sjungande revolutionen”. Tusentals ester sjöng tillsammans nationella sånger, omringade av stridsvagnar! Numera hålls regelbundet sångfester här med flera tusen sångare och hundratusentals lyssnare. Akustiken och utsikten är fantastisk! Vi fortsatte norrut genom nationalparken Lahemaa, där vi bl a besökte Estlands största vattenfall, Jägala, till Viinistu, ett fiskeläge vid Finska viken. Där finns nu ett stort konstmuseum med estnisk konst. Grundaren, Jaan Manitski, guidade oss och berättade, att hans familj 1943 flydde i en liten fiskebåt och kom till Borås, där han tog studentexamen. När Estland 1990 blev fritt, blev han landets första utrikesminister. Nästa dag åkte vi österut till Narva, EU:s gränsstad mot Ryssland. Staden förstördes helt under 2:a världskriget. Från den återuppbyggda borgen Hermansborg ser man över floden Narva borgen Ivangorod i Ryssland.96 procent av invånarna är ryssar och arbetslösheten är mycket hög, 40 procent. Med EU-pengar har man delvis restaurerat den stora Alexander-kyrkan. Rådhuset, byggt på 1600-talet, påminner om Svensk-tiden i Estland, vilken slutade 1710. På väg mot Tartu stannade vi till i den lilla byn Kolkja vid Pejpus-sjön, Europas femte största insjö. Vi åt lunch på en mysig 30 nordens tidning nr 4 | 2017 illustrera Mio min Mio. Därefter har hon illustrerat alla hennes böcker. Ilon Wikland har skänkt många originalteckningar till ett museum i Haapsalu. Det var mycket intressant att besöka detta. I Haapsalu fick vi också Jaan Manitski i förgrunden vid besöket på Viinistu konstmuseum. fiskrestaurang och promenerade sedan längs bygatan, där kvinnor i gammaldags kläder bjöd ut olika trädgårdsprodukter, bl a lök, till försäljning. Invånarna är gammaltroende ryskortodoxa, vilket bl a märktes på korsen på kyrkogården. I Tartu, Estlands näst största stad, grundade Gustav II Adolf 1632 ett universitet, Academia Gustaviana, en mycket pampig byggnad. Efter en brand i slutet av 1700-talet byggdes de flesta husen i sten. Staden verkar modern med många vackra fasader. Framför det vackra rådhuset står statyn ”Kyssande par”. Ett pittoreskt inslag i stadsbilden är det Lutande huset, som lutar lika mycket som tornet i Pisa. Från Tartu gick färden vidare västerut till den lilla staden Viljandi. Där finns en mäktig borgruin med bevarade vallgravar. Borgen har belägrats många gånger men aldrig intagits. Vid Östersjön ligger staden Pärnu, en klassisk badort med en lång sandstrand, som påminde oss om Falkenberg och Skrea strand. Staden har flera trähus bevarade från svensk-tiden samt en stor rysk-ortodox kyrka. På söndagen startade vi tidigt för att åka båt från Virtsu till ön Muhu och vidare till Saaremaa (Ösel), Estlands största ö. Där finns endast en stad, Kuressare, med en unik biskopsborg från 1300-talet, vars fasad har bevarats. Saaremaa är liksom Gotland och Öland en kalkstensö med mycket lövskog och stora åkrar. Där finns också flera väderkvarnar längs vägarna. Mycket imponerande var Kaalikratern, en meteoritkrater med en diameter på över 100 meter och 20 meter djup. På kvällen kom vi till Haapsalu, en liten idyllisk kuststad. Vi bodde alldeles vid strandpromenaden. De många storskarvarna fångade vårt intresse liksom Tjajkovskijs bänk, där vi kunde lyssna till hans komposition ”Sång utan ord”. I Haapsalu finns en mycket speciell järnvägsstation, byggd i början av 1900-talet. För att tsaren och hans följe skulle kunna gå utan att bli våta av regn, byggdes Europas längsta taktäckta perrong. Men tsaren kom aldrig. En som kom till denna perrong var Ilon Wikland. Som barn bodde hon hos sina farföräldrar i ett litet trähus, som ännu finns kvar. 1940 skickades hon som 10-åring ensam till Sverige. Där gick hon på konstskola och träffade så småningom Astrid Lindgren och fick uppdraget att besöka Aibolands museum, estlandssvenskarnas museum. Där fick vi bl a veta, att det idag finns 375 invånare i Estland som kallar sig svenskar och har svenska som modersmål. De bor längs västra kusten och vid kusterna på Saaremaa (Ösel) och Hiiumaa (Dagö) samt på några mindre öar. På Nuckö finns ett gymnasium, där all undervisning sker på svenska. Resans sista mål var huvudstaden Tallinn. Tallinn är en mycket välbevarad hansastad med en delvis bevarad stadsmur med försvarstorn och portar. Det var fascinerande att promenera längs gator och gränder förbi rådhuset, rådhusapoteket (ett av de allra äldsta i Europa) och många vackra köpmanshus upp mot Domberget. Domberget var ursprungligen en befäst stad för kung, biskop och adel. Från Domberget hade vi en fantastisk utsikt över hansastaden med dess många kyrktorn och mot hamnen. Domberget domineras av Alexander Nevskij-katedralen, färdig 1900. Mittemot ligger det vackra rokokoslottet, där Estlands parlament numera samlas. På Domberget finns också Domkyrkan från 1300-taletsamt många f d palats. Flera är idag ambassader. Veckan i Estland gick fort, och vi hade det mycket trevligt tillsammans. Vi hade en fantastisk guide och en duktig och välvillig chaufför. Vi har lärt känna Estland och fått en större förståelse för dess invånare. Trots endast 45 års sammanlagd frihet har de lyckats bevara sitt språk och sin kultur. Birgitta kahnBerg, föreningen norden i falkenBerg Så in i norden