Nordens Tidning 1
Minnesord En stor Nordenvän har lämnat oss Föreni
ngens Nordens tidigare ordförande Thorbjörn Fälldin avled i somras i en ålder av 90 år. Thorbjörn var en stor vän av nordiskt samarbete. Det gällde under hela hans politiska tid från ungdomspolitiker till statsminister. Därefter som mångårig ordförande i Föreningen Norden och vice ordförande i direktionen för Hanaholmen. Thorbjörn övertog uppdraget som ordförande i Föreningen Norden 1988 efter Gunnar Nilsson, LO:s tidigare ordförande. Ett uppdrag som Thorbjörn hade under 12 år, fram till 2000. Under dessa år skedde många händelser i omvärlden som påverkade det nordiska samarbetet och därmed även Föreningen Norden. Berlinmurens fall 1989 medförde nya möjligheter till ett samarbete kring Östersjön och Barents hav. Många ville att de baltiska staterna skulle ingå i det nordiska samarbetet, såväl i Nordiska rådet och ministerrådet som i vänortssamarbetet. I inledning på 1990-talet blev det också fokus på svenskt medlemskap i EU. Föreningen Norden var som så många andra folkrörelser splittrat i frågan. Det fanns en falang som ansåg att nordiskt samarbete kunde vara ett alternativ till EU, och det fanns en annan falang som ville att Norden skulle vara ett block inom Unionen. Med Thorbjörns skicklighet på att lyssna och finna kloka kompromisser lyckades han hålla ihop föreningen och den nordiska kärnverksamheten. De stora förändringarna i omvärlden medför också att regering och riksdag prioriterade allt mer det europeiska samarbetet istället för det nordiska. Jämfört med dagens situation kan sägas att det ”blåste motvind” för Norden under större delen av 1990-talet. Detta satte även sina spår i möjligheten till att bibehålla föreningens statsbidrag. Tack vare den stora respekt som Thorbjörn hade i alla politiska partier, så lyckades han säkerställa en god ekonomi för föreningen. Thorbjörn var mån om det lokala arbetet i föreningen och gjorde så ofta som möjligt besök i avdelningarna. Många har haft förmånen att vid årsmöten fått lyssna inte bara på hans politiska engagemang för nordiskt samarbete, utan också på hans skrönor och lyssnat till hans deklamationer av poesi. Vad gällde föreningens verksamhet vurmade han särskilt för skol- och ungdomsutbytet och för vänortsrelationerna på lokal nivå. Thorbjörn tog sitt uppdrag i Föreningen Norden på största allvar. Han var mycket professionell. Alltid intresserad och påläst, social och konstruktivt. Han var kort och gott ett föredöme. Han var mycket skicklig på att bygga personliga kontakter och nätverk. För honom behövdes det inget mingel eller galor för att lyckas med det. Kontakter som han generöst förmedlade i sitt arbete i föreningen och som var till stor nytta för verksamheten. Thorbjörn var också en stor mentor för oss. Hans klokhet, tips och råd bär vi med oss hela livet. Britta Nygård, aNders LjuNggreN och Mats WaLLeNius MedarBetare uNder thorBjörN FäLLdiNs tid i FöreNiNgeN NordeN 30 nordens tidning nr 3 | 2016 Minnesord till Gösta Lind och Marianne Ersson, Hudiksvall I egenskap av sekreterare i Föreningen Norden i Hudiksvall/Hälsingland, och som representant för dess styrelse skriver jag följande. Den fruktansvärda trafikolycka, som den 1 juni 2016 berövade oss både Gösta och Marianne, angår givetvis oss i föreningen oerhört starkt, och vidden av det skedda märker vi tydligt. Under åren har vi i styrelsen umgåtts mycket med Gösta, det har varit sammanträden, vi har kuverterat de populära Norden-breven och ibland t o m agerat brevbärare, vi har tjänstgjort som cafévärdar vid alla de föreläsningar, som föreningen har erbjudit Hudiksvallsborna. Det har varit både roligt, omväxlande och intressant, och jag förvånades ständigt över Göstas aldrig sinande entusiasm och engagemang i just det föredrag, som presenterades för kvällen. Han hade ständigt en eller ett par relevanta frågor till föredragshållaren, oavsett ämne. Gösta var outsläckligt NYFIKEN på både företeelser, skeenden och människor, hur många av oss är det, när vi har blivit 70 år? Det har varit en oerhörd spännvidd på föredragsverksamheten, fast förstås, alltid med nordisk anknytning. Göstas sociala sida matchades väl av Marianne, något som blev synnerligen tydligt under alla de resor, som de båda har lett och som många av oss har deltagit i. När en resa hade kommit igång, gick Gösta och Marianne gärna omkring i bussen, bjöd ibland på karameller, pratade med oss, det märktes klart, att båda var i sitt esse. Utomhus, klädda i sina lätt igenkännliga blå jackor, serverade de oss kaffe ett oändligt antal gånger utan att förefalla det minsta uttråkade eller less. Till den allra första kaffepausen på varje resa serverades alltid en välsmakande hemgjord tunnbrödrulle, en tradition som samtliga resenärer kände igen och uppskattade. Deras gemensamma minutiösa förberedelser inför varje färd förtjänar stor respekt, de lämnade inget åt slumpen. Marianne idkade ofta under de ganska långa bussfärderna högläsning ur böcker, som kunde belysa platsen eller området vi skulle besöka, själv glömmer jag aldrig, när hon läste ur Johan Bojers roman Den siste vikingen, som handlar om Lofotenfiskares fruktansvärt hårda liv i slutet av 1800-talet. Med bilderna från högläsningen i huvudet upplevde jag Lofotens märkvärdigheter på ett mycket starkare sätt. Föreningen Norden har gjort en omistlig förlust, och en stor del av vår lilla stads invånare sörjer två ovanliga, dynamiska människor, som spred glädje och kunskap omkring sig. Tomrummet de lämnar kan vi knappast fylla, och Föreningen Norden blir sig inte alls lik framöver, men vi i styrelsen ämnar med kraft och beslutsamhet gå vidare med verksamheten, som kommer att fortsätta, om än i delvis ändrad form. Vi är oändligt tacksamma över den tid vi har fått uppleva tillsammans med Gösta och Marianne. MariaNNe KiviMäe